Blixten slog ned

kvinna
Doll alone on red (foto: Arletta)

Mitt emot mig stod min kvinna sedan 40 år. Hon sa:

”Jag har fått mail från min gamla ungdomskärlek. Nick, du vet – han som var den förste som älskade med mig så att jag kände mig åtråvärd som kvinna.”

Jag tittade på henne som förhäxad.
Framför mig stod en helt ny människa. Jag som trott att jag kände denna kvinna som jag levt med i 40 år. Hon utstrålade en magisk kraft. Jag såg att där stod ju den kvinna jag älskade. Inte på många år hade jag sett henne så. Det var inte bara den kvinna jag en gång blivit förälskad i för att hon den gången var spännande, mystisk, kreativ och härligt galen. Dessutom såg jag nu att hon var som ny. En själ med en avgrundsdjupt lockande visdom och en gäckande distans som jag ville ha, med hela min varelse.

Hon sa ”Jag åker till honom i morgon. Jag har flygbiljett till London och han hämtar mig och vi kör till hans hus i Cornwall. Jag blir borta i två veckor. Om du inte vill ha mig tillbaka så åker jag ändå.”

Vad hände nu i mig? I alla år hade jag känt svartsjuka mot allt hon ville göra där inte jag var med. Hon hade alltid fått känna att jag förminskade det hon gjort på egen hand. Måleri. Skrivande. Studier. Den lilla bokhandeln hon velat starta. Hon hade blivit så liten i mina ögon att jag inte längre såg något att älska hos henne.

Och nu. Hon stod där formidabel, härskande över sig själv och sitt liv. Och jag? Hon gav mig valet: ”Vill du, så kommer jag tillbaka!”

I det ögonblicket bestämde jag mig.

Jag sa: ”Aldrig har jag älskat dig som nu! Gör det du måste för att leva. Jag kommer att älska dig desto mer för det.”

Ellington

..

 

Lyssnartips: Esther Perel ”Desire in long-term relationships”

Arlettas fotoförväntningar

Arletta:

Jag tänker mig en fotosession med ett par. De är gifta eller sambo. Jag vill gärna ha ett par som är hjärtligt trötta på varandra. Han irriterar sig på att hon alltid ska städa och hon tycker att han är jävligt tråkig när de ska ha fest, för han dricker ofta för mycket och då börjar han tafsa på damerna i sällskapet, utan att de har bett om det. De har också rätt tråkigt när de ska älska med varann. Fortsätt läsa ”Arlettas fotoförväntningar”

fototerapi/ skisser/ tankar kring dagen

Det finns olika sätt  att se på världen och på sig själv.

Man kan skapa en egen verklighet. Det kan man göra genom att skriva, att måla.

Genom att syssla med något som innebär att man skapar.

Genom fotografering skapar både fotografen och den som fotograferas.

De skapar tillsammans. Det de skapar är en ny identitet till den som är fotoobjekt.

Detta upplevde jag med en person, som jag knappt var bekant med.

Förtroende.

Förståelse.

Lust att skapa. Kreativitet.

Det är en energi i kreativiteten.

Det är samma energi som driver min sexualitet.

Och samtidigt såg jag skiljelinjen.

Vi fotade naket.

Jag såg att det är två skilda saker – sex och kreativitet.

Och att sex ibland kan störa den kreativa processen.

Det var det som det handlade om denna dagen när jag fotograferades.

Arletta

Vi – Arletta / Ellington

Arletta: Vårt möte på nätet började inte med banala erbjudanden. Detta som jag inte vill se i min  brevlåda och som får mig att tycka synd om de massor av människor som knappt kan uttrycka sig. På nätet finns det ju andra möjligheter än att visa sina könsorgan eller att bara skriva  deras namn. Det kan ju alla. Dock, inte alla känner vad en sensuell kvinna egentligen vill  höra och läsa med sina ögon.

Det som lockade mig var hans meddelande med en kort dikt som inte ens gällde direkt sexualitet. Inte ens. Och detta lät på det mest njutningsfulla vis för mina öron. Fortsätt läsa ”Vi – Arletta / Ellington”

Sorgens njutning

 Vad ger sorgen dess skönhet? Bilradion spelar Leonard Cohen.

”Story of Isac”.

Jag har hört den.
Kanske var det länge sen.
Aldrig lät den som nu.

Vad är det som ger sorgen dess skönhet?
Så ljuvligt.
Så bittert.

Att se
människans blindhet
människans blinda längtan
till en tro
till en bergfast punkt.

Och beredskapen att offra
allt levande
allt rörligt
för ett fäste

Och kan vi
Och kan jag
trösta mig i en värld
där fästet är så tillfälligt
som här
och nu

Är detta skönheten
så bittert
och sorgen
ljuvligt

spelar Isaks sång

Ellington.