Kropp & Själ-arkiv - ATT SMAKA LIVET. Vi – Arletta och Ellington – är två personer med olika ursprung och bakgrund. Var för sig och tillsammans söker vi livets smak i upplevelser av konst, kultur, mat, resor, relationer och friska frukter. Läs och känn vilka smaker som lockar dig.

Eva Hild – ett möte utanför boxen

Porten till Landskrona Konsthall stod öppen, så vi steg in. Tja, sa killen som lastade in grejer i skåpbilen. Vi håller ju på att plocka ner den här utställningen, så det är ju egentligen stängt. ”Egentligen” ja. 20:e maj till 27:e augusti stod det på en nedtagen affisch. Och idag var det den 28:e. Så vi gick in.

Eva Hild var mitt i stöket med att styra upp flytten av sin utställning i Landskrona. Flyttkillarna drog lådor och packade ner skulpturer, men Eva tog sig tid att resonera med oss en stund. Temat med kroppsliga former som släpper igenom ljus slog oss som något vi kunde läsa fritt. Det solida. Det organiska. Det luftiga. För Eva var det resultat av ett inre arbete som gett henne lugn utifrån konflikter och oklarheter.

Eva Hild är hemmahörande i Borås, och för Patricia Fortoul, som är nyinflyttad därifrån, gav mötet ett nytt titthål till konsthändelser i gamla hemstaden. Bland annat fick vi historien bakom placeringen av Evas offentliga verk Wholly på Torggatan därstädes. En pappershandlare Björsell, som var konstgynnare i Borås ägde också en bit av trottoaren utanför Försäkringskassan. Där ville han ha en skulptur av Eva. Skulpturen upplevs ofta malplacerad i en namnlös gränd mitt emot Stora torget. Men den står kvar och och så har en annars tråkig plats fått ett visuellt lyft för de nyfiket trägna.

För oss blev besöket på konsthallen i Landskrona en upplevelse i flykten. Vi hängde i luften där några ögonblick. I sista momangen fick vi se former som i ena stunden var kroppar tyngda mot jorden och i nästa stund, sedda från ett annat perspektiv, blev instrument för musik och rörelse i luft och vatten. Kan tro att detta har gjort intryck på sommarens konsthallsbesökare i Landskrona.

David Dickson, Patricia Fortoul, Kulturföreningen Strömmar i Dalsland

Dikt

kom

att hela blomma

leva

kom barnatår i

strandsand

sjuder vattenfyllda marker

öppnat himlavalv

sjunger allt vårt

gräs

att dagslända

flyga

Walle Dickson

Nattens ljus

Precis nu är nätterna som ljusast. Precis nu vill jag sova på dagen och vara vaken på natten. Jag vill ge mig ut till sjöarna och känna de nattliga dofterna. Ut till de stora grässlätterna och lyssna på nattens ljud från kornknarr och vaktel. Ut på de magra tallmoarna och höra nattskärrans surrande. Ut till de små flodkrökarna och brofästena och höra kärrsångare och sumphönor. Från hålträd på den närbelägna kyrkogården hörs hornuggleungarnas jämmerliga skri efter mat.

nattens ljus 1

En timme före midnatt går solen ner, men det blir knappast riktigt mörkt. Då vill jag sitta ute i min eka och höra plask och sug från öringar som fångar flugor i vattenytan och abborre som jagar.

nattens ljus 2

Nu står jag på land vid en åkant och betraktar himlen och det mörknande landskapet. Bort över åsarna glöder nattljuset. Åkrar och fält lägger sig i skugga. Nu sänker sig natten. Nu sänker sig tystnaden. Det blir aldrig riktigt mörkt.

Jag sätter mig på en sten och väntar. Vid horisonten är himlen alltjämt ljus, även om glöden falnat.

Det går en timme. Vid halv två vaknar solglöden. Hela tiden hör jag ett fågelsurrande bortifrån åsen. Det kommer och går. Kommer och går. En stor nattfjäril svirrar tyst förbi.

nattens ljus 3

Så går natten, och när jag går hemåt blir mina fötter våta av morgondaggen. Väl hemma i trädgården häller jag upp en kopp kaffe och sätter mig där solen redan värmer efter nattens svalka. Kaffet lyckas inte hålla mig vaken, utan jag somnar en stund innan jag väcks av barnbarnen som är på besök.

Isfritt – nu förtränger vi väl vintertankarna

Nu har isarna äntligen gått upp på sjön hemma. Den senaste veckan har det varit isfritt, och det är dags att sjösätta ekan. Ännu finns det dock ställen i skogen där det ligger lite snö kvar. Och i minnet dröjer bilderna av den vinter som nyss höll oss i ett grepp.

Mitt eget minne försöker nu förtränga vintertankarna. Det är ju vår! Men en sak med vintern är ändå skönt att erinra sig nu när våren tagit ordentlig fart.

Jag njuter lite extra av att minnas just de dagar när vintern vände till vår. Ibland tar våren jättekliv på bara några dagar, och jag vill gärna hålla kvar just själva övergången. Då, när kölden släpper, när de första råkarna går upp och några modiga flyttfåglar vågar ta vägen hitåt.

Just i den övergången var jag ute. Det var vid Tydjesjön vid E45-an strax söder om Tösse. Då kom där en ensam trana inflygande, gjorde några lovar över sjöisen och gick ner för landning.

Alldeles vid iskanten ställde den sig. Vid kanten av råken som nyligen öppnat sig där som strömmen är lite starkare där ån rinner ut under järnvägsbron.

isfritt 1

Där tog den rast. Det var inte isfritt, men det fanns öppet vatten. Och jag föreställde mig att den hade en lång dagsresa bakom sig. Var hade den startat denna dags morgon? Helt nyligen hade den stått i Nordtyskland, väntande på sydliga vindar. Nu var den här.

Jag hade inte min kamera med mig. Men lyckades få några bilder med mobilen genom min tubkikare. Det kallas digiskopi. Det finns utrustning för det. Jag försökte på fri hand, och det var inte helt enkelt.

isfritt 2

Utanför det invanda – en vårvintersaga

Fotografering är en konst. Själv räknar jag mig inte som konstnär på området. Ibland presenterar dock naturen själv motiv, som sätter fantasin i rörelse. Fantasin, ja! Fantasin, som gärna ger oss en skjuts att se utanför boxen. Utanför det invanda.

utanför 1 Vad är till exempel detta?

”Vad är … ?”

Fråga hellre ”Vad ser du här?” Beroende på vem du är, ser du kanske något som inte jag ser.

Jag skulle kunna berätta en liten saga om var jag ser här. Den sagan börjar med ett spår.

utanför 2

Och nu styr jag vad du ska se. Du kan föreställa dig var jag befinner mig. Tänk lite på vad du får reda på här. Det är en del information i den bilden. Och jag är på väg någonstans. Utanför det invanda.

utanför 3

På väg. Någonstans därborta, där inne, utanför mitt synfält. Jag vet inte vad som väntar. Jag tror jag vet, för jag har varit här förut. Men idag är verkligheten som en saga, och skogen har sina hemligheter.

En gång i tiden var människor övertygade om att skogen var en själ. Att skogen var som ett levande väsen. Inte som nu, en massa träd och stenar utan personlighet.

utanför 4

Bäcken där nere i dälden pratar och låter. Har den något att säga mig som kommer här på besök? Behöver jag fråga den? Om jag var markägare och ville räta ut den för att undvika översvämningar i snösmältningen. Översvämningar och vattensjuka områden, som dödar trädens rötter.

Bäcken pratar med mig. Just här sorlar den glatt, men längre fram hör jag att den viskar.

utanför 5

Här har den kastat sig ner. Den har fångats, men nu hör jag den sakta lirka sig loss ur vinterns järngrepp. Lirka, lirka låter det när den börjar droppa sig loss och släppa sin hårda omfamning av berget.

utanför 6

”Än håller jag dig fast!” säger berget

”Min kraft är större än din!” svarar bäcken och känner med droppande fingertoppskänsla längs sprickor den öppnat i berget. ”Där ska små träd få fäste med sina rötter och fortsätta spränga det jag har öppnat.” Och isens ande drömmer.

utanför 7

Här ska det snart krylla av liv, drömmer isen. Och känner sig förvandlas.

utanför 8

Känner sig förvandlas. Från materia till liv.

Och jag. Jag styr kosan längs ännu djupa drivor.

utanför 9

På sina ställen nödgas jag inte längre pulsa.

Längre fram bryts förtrollningen.

Eller gör den det?

utanför 10

”Det var längesen någon bodde här.”

Tänker jag, och fortsätter drömma.

Ellington

Visa mig ditt hus

Visa mig ditt hus, så ska jag säga vem du är!

(Read this post in English)

”Little boxes”, sjöng Pete Seeger 1963 och raljerade med den amerikanska medelklassen och deras hus och liv och åsikter som alla var så hopplöst mainstream.

Så vackert, ja! Och så effektivt.

Vi människor har en tendens att anpassa oss till mängden. Anpassa oss, och utan att vi ens märker det har vi byggt in oss. Hur anpassar jag mig? Och du?

Människor bygger in sig i att vara som andra.

Några av oss bygger in sig i att vara annorlunda.

”Den moderna människan är fri. Föds utan smärta, av en positiv och välinformerad mor. Och är välplanerad i den personliga utvecklingen. Och ingår i samhällets tillväxt, som består av kvalité, service, och vetediet.” (Lina Ekdahl) *

Vad säger ditt hus, ditt hem om dig? Går det att helt enkelt vara fri?

Ellington

*) Lina Ekdahl: ”En fri människa”. Diktsamling. Wahlström & Widstrand, 2012.

Kajorna och tibastbusken har vårvinterkonversation

Den här vintern! Orkar vi vänta på att den ska ta slut? ”Vet ni vad!” säger kajan. ”Jag ger mig av!” De övriga kajorna konfererar. ”Ska vi också?” ”Nej, inte jag!” ”Varför inte? Jag tycker vi har väntat länge nog nu.” ”Men se! Jag hittade ett gammalt ekollon här i grenklykan!”

”Hör ni ni!” viskar tibastbusken knappt hörbart, ”jag får liksom stanna här jag.”

”Jag har sovit hela vintern – men idag kom en liten solstråle och väckte mig. Den var lite varm!”

kajorna 2 — Tibastbusken vågar nätt och jämt väcka sina knoppar

”K´Ja, ja, ” svarar kajorna. ”Vi får väl ge det några dar till, men kommer inte våren snart, så drar vi!”

Ellington

Nadja Itäsaari: ”where my home ought to be”

Nadja Itäsaari 1 — (Copyright Nadja Itäsaari)

När Nadja Itäsaari sjunger hör jag att hon är släkt med vargar och med flygplanen som drar sina vita streck genom luften.

(Read this post in English)

När du sjunger som om ljuden kommer ifrån dina inälvor. När du ger ifrån dig ett läte från det undermedvetna. När du samtalar med träd. När din poesi och dina ord blir maskinljud. Vad är det då som händer? När naturljud, skogsljud, fågelljud och lockläten kommer ur din mun och ur din kropp. Vad innebär det?

Eller när sedan länge halvt glömda kulningstoner från sedan sekel övergivna fäbodar och skogsbeten blandas med Berthold-Brechttoner som väcker till liv associationer till den hämndlystna Sjörövar-Jenny. När energisk sorg flätar sig samman med dadaistisk ordglädje och samisk nåjdtrumma. Vad händer?

Du möter detta i Nadja Itäsaaris verk. Hon sjunger så. I den nya singeln Talking to Trees som släpps lördag 17 mars 2018 finns allt detta i botten. Naturen i hennes kropp. Naturen som hon lever i. Naturen i uråldrig kultur och i nutida konstuttryck. Dessa är samtalspartners i hennes sång.

Nadja Itäsaari 2 — (Copyright Nadja Itäsaari)

Hon kallar det samtal med träd. Och samtalet med träd hjälper henne att söka något hon kan kalla hem.

Den nya singeln heter Talking to Trees. Från lördag 17 mars 2018 kommer den att ligga på alla kanaler från Spotify till Bandcamp! Där ligger redan nu Nadja Itäsaaris tidigare album Songs From the Woods of Inner Mind.

”Fan vad bra!”

Ellington

P.S. Läs gärna min recension av Louise Halvardsson, Nadja Häikiö Itäsaari och Henric Mimerson – The Soft Revolution of Goth Punk Poetry – och deras performance på 13Festivalen på Konstepidemin i Göteborg på trettondagsafton 2018.

Kroppen

kroppen Ellington: Jag tänker på kroppen. Vad är min kropp?

Arletta: Min kropp är mitt bästa verktyg för att njuta av livet.

Ellington: Är kroppen bara ett verktyg?

Arletta: [ler] Nej! Förstås inte. Jag är ju min kropp. Och den tjänar mig. Lite komplext för den som inte tänker som jag, men så är det.

Ellington: Många vill göra skönhetsoperationer. Kan du tänka dig det?

Arletta: Nej!

Ellington: Varför inte?

Arletta: Tänk dig att jag skulle förstora mina bröst med silikon. Eller fylla mina läppar med botox. Många gör det. Av vilken orsak?

Ellington: För att behaga mannen.

Arletta: Vad är kroppen för dig? Om min man vill att jag opererar mina läppar för att han ska älska mig, då är det ju inte mig han älskar. Om min man inte behagas av mina bröst – vet du vad? – då byter jag hellre man.

Perfekt vinterestetik

Vinter! Snö! En riktig vinter. Det är perfekt.

(Read this post in English)

Där jag bor hade vi en riktig vinter senast 2013, med halvmetertjock is på sjön, som låg långt in i april.

I år har vintern kommit sent, så isarna hinner nog inte bli så tjocka. Men snön har legat några veckor nu och de senaste dagarna har det kommit pudersnö, som har förvandlat landskapet.

Jag ville se den här förvandlingen och gav mig ut. Ställde bilen och lät ögat dricka de rena linjerna och formerna.

perfekt 4 Och ja, sjön ligger.

perfekt 5 Snön, kylan, vintern griper tag i livet. Det är skört så här års, och det estetiskt sköna gömmer liv som tyst och osynligt och desperat håller andan, väntar, söker. På ytan är det lugnt.

Det är detta som är det perfekta. Sen kommer regn och tö. Då vaknar livet. Då trampar kossorna upp djupa spår i hagens mull. Då hittar stararna och ärlorna sin föda i den sargade marken. Då bildar blommorna och bladen sina kaotiska mönster överallt. Men nu är det perfekt.

perfekt 6 Se den mjukt släta rundningen längs kullens fot. Det är perfekt.

perfekt 7 Se diset över sjön och isen, så som det höljer allt i dimmor och rundar alla skarpa kanter. Det är perfekt.

perfekt 8 Se hagens vita lakan breda ut sig och skuggorna som den låga eftermiddagssolen ritar på snön.

Och se hur konturerna på träd och grenar blir skarpa.

perfekt 9 Det är perfekt.

Snart kommer livet tillbaka. Livet, som rör till och blandar om, förändrar och blir till. Ogreppbart, intressant och obegripligt.

Men nu är det perfekt.

Ellington