Fjärilen förebådar födelse

Den här dagen började med ett Skypemeddelande från Arletta. Det handlade om fjärilen, som hade kommit in i hennes rum.

[2017-08-09 08:34:29] Arletta: Oj                                                            [2017-08-09 08:34:37] Ellington: vad?                                                    [2017-08-09 08:34:44] Arletta: Fjäril i mina kläder                             [2017-08-09 08:34:58] Arletta: Stor!                                                      [2017-08-09 08:35:00] Ellington: du kanske blir en fjäril                   [2017-08-09 08:35:09] Ellington: kan du släppa ut den?                     [2017-08-09 08:35:20] Arletta: Hon försöker                                       [2017-08-09 08:35:36] Arletta: Jag vill undersöka henne                    [2017-08-09 08:35:50] Ellington: hur ser den ut vilken färg?             [2017-08-09 08:36:10] Ellington: kan du fota henne?                          [2017-08-09 08:36:23] Arletta: Svart.                                                    [2017-08-09 08:36:31] Arletta: Hon rör sig jättesnabbt

[2017-08-09 08:37:02] kom bilden

Fjärilen på fönsterbrädet
Fjärilen just innan den hittar friheten (Foto: Arletta)

[2017-08-09 08:38:32] Ellington: Påfågelöga heter den fjärilen på människornas språk (i Sverige)                                                                                      [2017-08-09 08:40:55] Ellington: Den ska ut på äventyr i världen utanför lägenheten.                                                                                               [2017-08-09 08:47:30] Arletta: Precis. Istället för mig.                       [2017-08-09 08:49:17] Ellington: Nä, inte istället för – precis som du, tänkte jag! 🙂                                                                                              [2017-08-09 09:09:10] Arletta: Jo det blir en äventyrlig resa.

Vart Arletta ska resa är en annan historia. Men idag fick Ellington tanken att en sådan kontakt med ett djur, ett vilt djur, en fjäril inne i huset, det känns som att det symboliserar något. Ellington är ju inte vidskeplig, men han låter gärna en upplevelse bli meningsfull oavsett om den är vetenskapligt logisk eller totalt illusorisk.

Det är ju en enkel symbolik när man, som Arletta, ska påbörja något nytt, att just en fjäril blir sinnebilden för att resa. Skör, utsatt och bräcklig känner man sig, och samtidigt oväntat och nästan otänkbart stark.

Som Tistelfjärilen. Om den fjärilen hittade Ellington följande upplysning:

”En långflygare som flyger ända ifrån Nordafrika under våren och försommaren. Och den flyger ända till Island tillsammans med Sorgmantel och Amiralen. På sensommaren flyttar en del söderut.”    (källa)

Av en sådan gåtfull kraft ville jag ju inspireras inför en resa, tänkte Ellington.

Och då hittar han detta! En bloggare som skriver om hur det är. Hur det är att stå inför något helt nytt i sitt liv.

”Jag har aldrig känt mig så naken och blottad som jag gör idag. Som om min insida på något sätt har hamnat utanpå huden. Jag är ut-och in. Det är en ovan upplevelse, men inte på något sätt oönskad. Som om att jag har skalat bort lite av det som inte var jag. Mina skal och masker ligger i remsor runt fötterna medan vinden smeker mig i håret. Skinnet stramar och spänner, det som fanns där under alla murar har aldrig tidigare fått se solen.

Och i ögonblicket uppstår det en ny förnimmelse. Som om nyfödd, nästan hudlös. Lukten av blött sommarregn på varm asfalt. Granbarr under barfota fötter i skogen. Jag dansar fram genom daggvåta löv, lätt trippandes på tå.  Sårbar och ömtålig. Jag är ett foster. En blind kattunge som ännu inte har slagit upp sina ögon och skådat världen i all dess storhet. Skönheten i att finnas till. Att vara precis det som man är, utan att behöva gömma sig för det som finns utanför. Avskalad. Naken. Rå.”

”Welcome to borderline city!” heter bloggen och stycket har titeln ”Född till fjäril – Uppvaknandet – Jag är hemma nu.” [läs gärna vidare här]

Arletta / Ellington

.

.

 

Döden och dess inverkan på livet

döden 1
(foto Arletta)

Arletta: Jag tänker på döden varje dag. Det gör att jag upplever livet ännu starkare. Tänker på att allt tar slut plötsligt. Då vill jag att livet hade någon mening och smak. Smaken av livet är nog livets betydelse. Smak, doft, färger är betydelsefulla i sig själv.

Vad gör människor för att inte känna rädsla för döden? De skrattar åt den, för att förminska dess betydelse. Tänk på mexikansk kultur: dödens symboler finns överallt med tagetes, klippdockor och sockerkranier. Tonårigar i vårt land använder ofta dödssymboler i vissa subkulturer. Min egen försvarsmekanism är att leva fullt innan jag dör. För rädslan för döden är precis detsamma som rädslan för livet.

Ellington: Jag tänker nästan aldrig på döden. Alltså tänker. Men jag känner ofta att den finns. Jag kanske är rädd för att dö. Jag vet inte. Det känns trist att jag inte ska finnas.

För mig är livet samma som nyfikenhet. Att upptäcka. Lära känna. Bara känna med mina sinnen. Och med mina känslor.

döden 2
Målning av Eva Yri (foto: Eva Dickson). Källa

Och i bakgrunden finns vetskapen att jag ska dö. Allt vackert känns starkare då. Med den bakgrunden. Vackert och ibland intensivt vemodigt.

.

Liv och död och andlighet

liv och död
Solnedgång vid havets rand (foto Ellington)

Ellington: Idag mötte jag en seriös och glad person. Vi talade om liv och död bland annat. Hon frågade mig

  • Tror du på liv efter detta?

Jag svarade:

  • Gör du?
  • Ja, absolut! Och du?
  • Nej!
  • Vad hemskt?
  • Varför då?
  • Jag vet ju att det finns nåt andligt. Jag har sådana upplevelser. Av existens utanför det jordiska.

Där kom vi in på upplevelser av överjordisk karaktär. Och jag berättade att jag haft upplevelser av den arten. Hon frågade:

  • Hur kan du då säga att du inte tror på livet efter detta?
  • Nej, svarade jag, jag tror att döden är som en strömbrytare som slås av. Det blir bara svart och det tar slut.
  • Men hur kan livet ha någon mening då?

Så utspann sig vårt samtal. Och jag sa:

  • Vi är väl olika, du och jag.
  • Ja, jag finner meningen i att det finns något mer än detta.
  • Ja, svarade jag. Och jag finner meningen i att detta livet är det enda jag kommer att få.

Hon frågade igen:

  • Men hur kan du ha haft andliga upplevelser och sen säga att att du inte tror.
  • Vi ser olika på andliga upplevelser du och jag.
  • Du menar att det finns en vetenskaplig förklaring att det är kemi och materiella processer och inte riktig andlighet? undrade hon.
  • Stopp, genmälde jag. Det menar jag inte alls! Den sortens vetenskap som försöker förklara bort våra upplevelser på det viset, den ger jag inte ett ruttet lingon för!
  • Så du menar att andliga upplevelser är på riktigt då?
  • Ja såklart, svarade jag.
  • Då fattar jag, sa hon. Men vi tror olika om vår ande. Du tror att en människas ande dör samtidigt som kroppen.
  • Ja, svarade jag då. Och du tror att andens liv fortsätter.

Där avbröt vi den delen av vårt samtal. Vi skulle äta lunch.

.

Längtan i uppfyllelse

Längtans uppfyllelse 1
Ros i Flädie (foto Elliington)

Efter vårens lysande prakt och längtan mognar sommaren.

Längtan uppfyllelse 2
Schersmin i frö och blomning (foto Ellington)
Längtan uppfyllelse 3
Asfaltsblomma på Lommavägen (foto Ellington)

Ännu blommar det med blåklockor, schersmin. Vallmo och blåklint i rågåkrarna.

Längtan uppfyllelse 4
Vresros (foto Ellington)

Vresrosor och kaprifol. Lindalléerna doftar.

Längtan uppfyllelse 5
Körsbärslängtan i Skåne (foto Ellington)

Redan lockar saftiga bär på körsbärsträd och hallonbuskar.

Längtan uppfyllelse 6
Flädie vingård – vindruvor i vardande (foto Ellington)

Frukter i förberedelse.

Längtan uppfyllelse 7
Rapsfält (foto Ellington)

Frösättning.

Längtan uppfyllelse 8
Rapsens kaosmönster (foto Ellington)

Vårens solgula raps får nya färger och skapar ett kaosmönster av skidor med frö som bonden ska skörda.

Längtan uppfyllelse 9
Längtans uppfyllelse (foto Arletta)

Högsommardagar. Sinnenas fest. Längtan och dess uppfyllelse.

längtan uppfyllelse 10
Vingård och mognande säd (foto Ellington)

Arletta och Ellington

.

Natten och jag

Natten i juni
Gräs i natten (foto: Ellington)

Tidigt i morse skrev Ellington ett mail till mig. Han hade varit ute hela natten. Hade åkt ut dit där det var stora, stora fält med gräs och säd. Där hade han stått länge. Flera timmar och lyssnat på nattfåglar som spelade. Så skrev han. Jag svarade: Fortsätt läsa ”Natten och jag”

I denna ljuva sommartid

I denna ljuva sommartid
Hjärtstilla

För fem år sedan dog min hustru och livskamrat.

Hela den sommaren hade jag en skön psalm i mitt huvud. Jag kunde aldrig sjunga den utan tårar.

Film: I denna ljuva sommartid

När den sommaren led mot sitt slut kunde jag skriva.

 

.

 

Vita pimpinellrosor, syréner och det underbaras korthet

Ibland är livet så grymt vackert. En enda dag får jag njuta av denna skönhet. Solen har stått het på klarblå himmel hela dagen. Den har drivit fram mina vita pimpinellrosor, mina vita syréner och de gammaldags ljuslila bondsyrénerna som jag minns från min farmors mors trädgård när jag var fyra år.

vita pimpinellrosor i miin trädgård
Vita pimpinellrosor i Ellingtons trädgård

Varje år njuter jag av denna prakt och skönhet. Fortsätt läsa ”Vita pimpinellrosor, syréner och det underbaras korthet”

Sova ute i majnatten

”Det är skönt för skalder att få sova”. Så skrev Birger Sjöberg om skalden Wennerbom. Jag är inte Wennerbom, för jag var nykter igår. Är oftast det. Men det var en njutning att sova.

Att sova i skogen 0
Kvällsljus i maj månad

Dagen var varm. Fram på kvällen gjorde jag en promenad ut i skogen. Kom långt bort. Jag hade mina planer. Fortsätt läsa ”Sova ute i majnatten”

När man blundar

när man blundarVad händer när man blundar, tänkte hon. Och blundade. Hon var uppmärksam. Hon hörde att fotsteg närmade sig och försvann bort. Hon hörde fraset av en kappa som någon svepte om sig. Hon försökte höra vilket material det var.

Hon satt länge och lyssnade. Kände dofter. Odörer. Vinddraget när någon passerade nära. Beröringar helt snabbt. Någon satte sig bredvid.

Varje dag satt hon så med slutna ögon. Började se bilder.

På långt håll hörde och kände hon hans fotsteg. En okänd. Han kom fram. Ställde sig framför henne. Hon reste sig. Tog hans framsträckta hand. Alltjämt blundande sa hon: ”Kom”!

Arletta Ellington

.