Äpplen, äppelpallare och vilda äppelträd

Ett vinteräpple (foto Ellington)

Om du planterar en äppelkärna i jorden och det då växer upp ett nytt äppelträd, då blir det en ny äppelsort. Så sa grannen till mig när jag var liten och han kom på mig med att palla hans fina Transparent Blanche. Han talade med mig som till en vuxen och jag fick respekt för honom. Istället för att fortsätta palla hans äpplen, blev jag intresserad av äpplen och deras förökning.

I kanten av tomten, intill komposten står detta äppelträd, som Ellington sådde genom att lägga skrotten av ett italienskt äpple i jorden för många år sedan. Trädet växer lite avigt intill en stor ask, och har de senaste åren burit ca fem äpplen varje år. Detta är den första skörden att tala om. Det blev en stor korg full med frukt (foto Ellington 2014)

Inte så att jag blev äppelodlare, men när jag stötte på ett vildsått äppelträd i skogen, ville jag alltid pröva vad för sort det hade blivit. Inte sällan smakade de så surt att de inte gick att äta. En gång stötte jag på ett träd med äpplen som visserligen var underbart stora, vackra och gula, men som var så torra i köttet att det kändes som att äta papper.

De vildsådda träd jag stöter på är inte vildaplar. Vildapeln är en särskild art. Vildsådda träd kan komma från skogsvandrare eller bärplockare som har kastat ifrån sig en skrott som sedan grott och växt upp till ett träd. Rätt många skogsaplar är kanske rester efter övergivna trädgårdar.

Jag minns att grannen sagt att de allra flesta gångerna blir nya äppelsorter mer eller mindre oanvändbara, men att någon enstaka gång blir det en ny och god sort. Om man då vill ha den sorten på sina träd, då ympar man kvistar från det trädet till stammar som kanske inte själva bär så god frukt. Så har man gjort med Sävstaholm, Ingrid Marie, Katja, Åkerö och alla andra sorter som är kända för sin goda smak.

Själv blev jag aldrig någon ympare. Men fortfarande när jag hittar ett vildsått äppelträd vill jag smaka och pröva.

äpplen 3
Arletta, äppelpallaren (foto Ellington)

Arletta är av någon anledning likadan. När hon kommer ut i skogen är hon som ett djur – en björn, en ekorre eller en äppel-vecklarlarv. All frukt och alla bär hon ser vill hon plocka. Allt ätligt vill hon smaka på.

Idag hittade vi flera vildsådda äppelträd.

äpplen 4
Arletta klättrar efter äpplen (foto Ellington)

Med full energi och fart klättrade Arletta och klängde tills hon fick fatt på ett äpple hon kunde avsmaka. ”Det smakar sött och friskt och utmärkt,” hojtade hon och hystade ett till mig så att jag också kunde smaka.

Det var ett riktigt vinteräpple. Mycket syrligt. Fast i konsistensen, och sött med fin arom i eftersmaken. Hon sträckte sig efter flera och hystade sen ett efter ett till mig. ”Jag sparar några” ropade hon, ”så kan vi komma tillbaka om två veckor och se om de blivit ännu sötare”.

Vi hittade ytterligare ett sådant självsått träd. De flesta äpplena hade fallit av och ätits av fåglar. Men några hängde kvar på trädet. Vi smakade. Det var riktiga sommaräpplen. Mjuka, saftiga, söta, aromrika. Vi skulle ha varit här för två veckor sen, så hade vi kunnat plocka med oss en hel kasse hem.

Nu väntar jag ett par veckor till. Då ska jag plocka äpplena på mitt vinteräppelträd hemma i min trädgård.

Detta är den första egna äppleskörden. Detta självsådda träd bär fasta, syrliga vinteräpplen som lämpar sig bra till äpplemos. De är även friska och goda att äta färska, men när de kokas ger de en överraskande stark sötma. (foto Ellington 2014)

Det trädet kommer från en äppelskrott jag grävde ner i marken för 35 år sedan. Det var ett äpple av någon italiensk sort som vi hade köpt på Domus som jag vill minnas att det hette då. På det trädet växer ett utmärkt friskt och aromatiskt matäpple, som det heter om sorter som lämpar sig bäst till äppelmos och äppelkaka.

Ellington

.

 

Häxor, vad är det?

Vad är en häxa? Det finns inga häxor, säger man idag. Det är en masshysteri, sa kaplanen i Stockholms Storkyrka Eric Noraeus 1676. Vetenskapsmannen Urban Hiärne, som först förordat tortyr vid förhör med häxor ändrade sig när han såg Malin Matsdotter brännas levande på bål efter att ha angivits av sina egna barn, varefter Hiärne gjorde gemensam sak med Noraeus för att få slut på häxprocessena.

Häxor 1
Diskussion om vidskepelse och vetande

Det är min andra dag på Öland. Idag har jag träffat flera kvinnor som kallar sig häxor. Det är inte enbart på skämt.

häxor 3
Birgitta Ridderstedt som häxa på modern kvastvariant

De menar att de äger kunskaper, som ger dem kraft att se och uppleva ovanliga aspekter av tillvaron. Någon jämför dem med shamaner, som kan nedstiga till underjorden och återvända till den vardagliga verkligheten och berätta om vad de upplevt.

häxor 5
Mask, inspirerad av shamansk tradition (foto Ellington)

En av kvinnorna, Linda Persson, har också blivit initierad i hemliga kvinnosällskap hos australiska aboriginer.

Häxor 2
Linda Persson

Själv har jag ingen sådan tro. Men jag vet ju att jag och andra människor kan ha vad jag skulle kalla andliga upplevelser. De upplevelserna kan ha stor betydelse om man kan förstå dem och hitta sätt att relatera dem till vardagsverkligheten.

Annars har häxor varit personer som ansågs syssla med trolldom. På Island, under medeltiden, ska det ha varit en viktig position i samhället att vara trolldomskunnig. Samtidigt var häxförföljelserna svåra där också. På Island var det mest män som betraktades som häxor och dömdes för trolldom.

Att vara trolldomskunnig verkar ha kunnat betyda två olika saker. Det kunde å ena sidan betyda att man ansågs ha någon form av kontakt med Djävulen, besökte honom och stod under hans inflytande. Den andra formen av trolldomskunnighet var att ha kunskap om och kunna utföra hedniska riter och sedvänjor. Den senare formen kan också ha inneburit att man hade sådan kunskap om till exempel traditionell medicin som betraktades som trolldom.

De kvinnor som jag träffade idag, kallar sig ibland för häxor. Den kunskap de har och söker är sådan kunskap som ofta inte erkänns som kunskap av det nutida samhället. Deras kunskap är nog närmast besläktad med den hedniska häxtraditionen. Den handlar inte om någon djävulsdyrkan.

häxor 4
Katrin Jonsson. Spelar en av häxorna i Linda Perssons kortfilm om Blå Jungfrun ”The Astral Women”. (foto Ellington)

En av de saker som forskaren Linda Persson berättade, var om Blå Jungfrun. Den lilla klippön i norra Kalmarsund. Myterna kring den ön handlar mycket om häxor. Ön heter egentligen Blåkulla. Någon gång i tiden, sägs det, blev det farligt att uttala det namnet. Men enligt många källor var det till den här ön häxorna for.

Vad det kan betyda IRL, det vet ingen riktigt. Det är dock möjligt att anta att myten kan ha någon verklighetsgrund. Om det fanns kvinnosällskap i hednisk tid, så skulle Blåkulla kunnat vara en plats där kvinnliga shamaner samlades för rituella möten och fester. Detta är visserligen ren spekulation, men det är ändå inte mer långsökt än att det borde kunna göras till föremål för seriös forskning.

Linda Persson berättar att ännu idag tror många på allvar att just Blå Jungfrun har magisk inverkan på människor. Varje år får Oskarshamns kommun ta emot en skörd av brev med stenar från Blå Jungfrun. Enligt traditionen är det förenat med stora risker att ta stenar från ön. Stenarna är olycksbringande. Om olyckan kommer, så ger den enligt sägnen inte med sig förrän stenen återbördats till Blå Jungfrun. Breven kommer från personer som råkat ut för olika hemskheter vilka de sätter i samband med stenar från ön som de har i sin ägo. Varje år transporterar Oskarshamns kommun ut de stenar de fått under året och återlämnar dem till Blå Jungfrun.

Cyanotypi-bilder av stenar på Blå Jungfrun. Av Linda Persson (foto Ellington)

Linda Persson skulle själv en gång fara dit, och hade med sig en påse med återlämnade stenar. Vädret var tjänligt och skutans kapten ansåg att det nog var en lämplig dag för överfarten. Dock överfölls de halvvägs av oväntat åskväder och till råga på allt havererade motorn. När Linda berättade för kapten att hon hade med sig stenar från Blå Jungfrun, blev han arg. Han menade att han aldrig skulle lämnat hamn om han vetat detta.

Seriöst visar sådana berättelser att moderna människor alltjämt tar det vi kallar vidskepelse på allvar. Det är just detta som Linda Persson vill förstå bättre. Hur vidskepelse faktiskt fungerar tillsammans med vetande. Och jag blev ju också intresserad.

Ellington

.

Linda Perssons film om Blå Jungfrun: The Astral Women (vimeo)

.

Källor:

Blå Jungfrun: Sveriges nationalparker

Samlat vetande om Blå Jungfrun

Häxförföljelser

Häxprocesser i Sverige

 

Regn bakom grannarnas gardiner

Regn a
Bokomslaget till Josefine Klougarts novell ”Regn” (avfotograferat av Arletta)

Detta är de tankar som kom till mig när jag läste Regn, en novell av Josefine Klougart.

 

Vi promenerade en gång, min vän och jag i mörkret och kylan. I fönstren på gatan lyste lampor, som skapade en känsla av trygghet och värme. Vännen sa då: ”det känns som om de har det så mysigt därinne. Fast ingen vet hur de har det egentligen, de som finns där inne. Jag anar att människor har ofta tragedi och dramatik där bakom gardinerna”.

Förr hade jag själv mycket bakom mina gardiner som jag inte visade mina vänner.

Jag grät nästan varje dag men försökte att inte visa mig nere inför mina vänner. Spelade jag någon optimistisk roll inför andra? Jag tycker inte att jag gjorde det. Det kändes bara bra, när jag var nära vännerna.

Men trygghet och värme bakom fönstret kan bytas mot iskall storm eller total tystnad. Ignorans, nonchalans, oacceptans – som kan vara mer ruinerande än regn och storm.

På det viset är det märkligt hur mycket en människa kan ge en annan. Både goda och dåliga upplevelser. Ibland både och, på en gång. Därför känner jag ibland en slags ambivalens: ska jag lämna den som stör mitt liv eller ska jag stanna kvar för att uppleva det bästa som vi kan ge och få utav varandra?

Och så målas det i berättelsen Regn. Naturen är mäktig. Den är vild. Den enskilda människan som är en del av naturen  har också detta vilda i sig.

Det kontinuerliga regnet påverkade alla. De som lämnade landsbygden fick nog ett bättre liv. Vi vet ingenting om det som hände med dem. Vi ser dock en familj som stannar kvar under regnet och de får ingen lycka i sina liv. Pappan sitter på dotterns grav som en porslinsduva med huvudet under vingen. Mamman reser bort tillsammans med en främmande man.

Dottern var högst tolv när hon dog. En onödig död av blodförgiftning. Brodern åkte skridskor och körde över hennes fingrar. Hur länge väntade familjen med att bry sig om henne? Inflammationen blev hennes död. Är detta alls möjligt i vår tid? Kanske sker allt detta inte idag? Vi får inga preciserade tecken på tiden i novellen. Allt är gömt bakom regnet. Allt som syns, gör det liksom genom en skuggig gardin.

Allt som händer mellan familjmedlemmarna målas av författaren med suddiga uttrycksmedel, som impressionistiska bilder. Korta meningar, som beskriver händelser och förhållanden mellan familjemedlemar. Längre meningar när det gäller naturen. Naturen verkar vara mer betydelsefull än människor.

Regn 2

Det regnar hela tiden men det finns däremot inget flyt mellan de vuxna och barnen. ”Mamman och pappan delar sömnen mellan sig. Det är det sista beviset för att de fortfarande är människor”. Och så händer det som händer liksom i sömn. Flickan kommer till huset där brodern befinner sig ihop med pappan. Hon har blod på sin nacke. Blodet rinner ned och pappan sänder henne nånstans, ut ur huset.

Vad är det för motiv hos pappan att göra så här? Man vet aldrig vad som driver aktörerna i denna historia till att göra det som de gör. Jo, mamman. Hon lämnade tillsammans med en annan man till nåt bättre. Det var åtminstone inte fel av henne att skriva anteckningar i sitt blå häfte. Mannen lockades av det hon skrev och kom till henne – det enda exemplet på effektiv kommunikation i hela berättelsen.

Inte helt fel att skriva för att förstå bättre vad som händer, om det inte finns någon chans att nå de som kallas de närmaste. Det var hennes försök att förstå vad som händer i naturen och i henne själv. Det hjälper inte att skrika, att tala, att titta rakt i andras ögon. Budskapet tas inte emot. ”Grannarnas ansikten är tomma. De säger: vi beklagar”.

Är detta verkligen tillräckligt om man fortfarande är människa? Man har ju fler uttrycksredskap för att dela med sig av känslor. Men det verkar inte finnas känslor hos dem som fastande i regnet. Regnet är som en översvämning av okänslighet. Vatten istället för något att äta, istället för att stilla sin hunger efter kommunikation och samhörighet. Blodet rinner ut ihop med regnvattnet.

……

Bakom mina gardiner regnar det inte längre. Jag har faktiskt inga gardiner i mitt fönster, så grannarna kan väl titta in och se en glad kvinna bakom det. Regnet i mitt område var inte så skadligt men … det finns ju säkert fortfarande blåst och fler av naturens företeelser att motstå. Om man är fortfarande människa – då får man försöka i varje fall.

Arletta

Med örat mot marken på Thomassens Galleri

Vi är på Thomassens Galleri i Göteborg. Men historien börjar tidigare. Året var 2014. På väggen till en högstadieskola i Nyköping dök det upp en graffiti. Det kvinnliga könsorganet var representerat i jättestorlek. I starka färger och mycket uttrycksfullt. Bilden var utmanande och såklart chockerande i ögonen på kommunens representanter.

Människor som passerade förbi visade olika reaktioner på konstverket. Till saken hör att målningen var beställd och konstnären hade getts fria händer. Nu ville man dock att hen skulle göra om målningen med ett annat motiv. Konstnären blev bestört över censuren. Kommunen beslutade att målningen skulle målas över.

Vid ungfär samma tid hade samma konstnär engagerats av högstadieskolan i sin före detta hemkommun Bengtsfors. Uppdraget var en workshop med elever. Ellington, som själv var lärare på en annan skola i Bengtsfors vid den tiden minns att han skulle ha uppskattat en diskussion bland eleverna om de könsord de brukade använda till varandra i nedvärderande syfte. När konstnären anlände till sin workshop i en läderjacka med texten ”Min jävla fitta” på ryggen, kom en helt annan diskussion igång.

Liksom i Nyköping fick konstnären inte föra sin diskussion om nutida konst med eleverna. Hen blev beordrad att lägga bort jackan eller försvinna från skolan och valde då det senare.

Konstnärens namn är Carolina Falkholt. Idag träffade vi henne på Thomassens Galleri på Götabergsgatan i Göteborg.

Paul Thomassen har just öppnat. Vi pratar lite och Paul nämner att det är Carolinas cykel som står utanför. Vi vet att Carolina Falkholt är på väg till USA på ett ettårsstipendium. Vi går runt och Ellington fotar hennes utställda verk.

Thomsssens 1
Carolina Falkholts utställning ”Din jävla hora”  på Thomassens 26 aug 2017

Här finns porträtt …

Thomassens 2
Carolina Falkholts utställning på Thomassens 26 aug 2017

… här är kvinnliga könsorgan i karmosinrött. Här finns dokumentation från hennes arbeten med könsord och nedvärdering i skolan.

Thomassens 3
Carolina Falkholts utställning på Thomassens 26 aug 2017

Här finns också annat. Nästan litografiskt detaljerade bilder av händer, öron i svartvitt i en färgkontext av blod eller intensivt redlight-district-rött.

Thomassen 4
Carolina Falkholts utställning  på Thomassens 26 aug 2017

Ellington erinrar om bilderna från Kairo 2014, där Carolina Falkholt skapade graffiti tillsammans med lokala kvinnliga konstnärer.

Thomassens d
Carolina Falkholt i Kairo 2014 (foto Mia Gröndahl)

Ellington nämner att han ser nu att hennes bilder idag befinner sig i rörelse.

Thomassens 7
Carolina Falkholts utställning på Thomassens 26 aug 2017

När vi sitter i det meditationsrum som hon inrett i galleriets nedre environger, då kommer Carolina. Det är lite, lite surrealistiskt att hon glider fram liksom ur kulisserna. Hon är dock helt verklig.

Carolina Falkholt 26 aug 2017 (foto Ellington)

”Du är väl på väg till USA nu,” säger Ellington. Vi ser att hon är i arbetskläder. Hon arbetar nu. Hon har arbetat hårt för att nå dit där hon är idag. En omdebatterad, älskad och hatad konstskapare.

Hon säger, ”Det blir en sorts semester. I ett år. Jag ska försöka gå tillbaka till mina rötter”

Thomassen 6
”Ear 2 the ground”. Carolina Falkholts utställning på Thomassens 26 aug 2017

Och vi  ser hennes verk, nyss hängda, här på Thomassens. Här finns hennes etablerade teman, den färgrika graffitin. Uttrycket av det kvinnligt kroppsliga. Protesten mot det som tvingar kvinnligheten in i ofarligt acceptabla banor.

Men kroppsdelarna, händer och öron i svartvitt blir bilder av något nytt. Som rötter. Här ser man också de fotografiska porträtten av en ung, stark kvinna med något sökande i blicken. Med örat mot marken. Vad rör sig? Vart söker hon sig? Svaret återstår att se.

Arletta och Ellington

.

Länk till Galleri Thomassen

Länk till en artikel på bloggen ”What Comes Naturally” om Carolina Falkholt i Kairo

Kan människor tänka nya tankar?

Jag är fortsatt på Öland. Dagen börjar med att jag tar en fika tillsammans med konstnären och forskaren Magali Ljungar-Chapelon på Himmelsberga museicafé. Över kaffet diskuterar vi en fråga som vi båda har med oss sen gårdagen – Kan man se världen som den är? Eller ser man den alltid genom ett filter, som bestäms av den plats och den tid man lever i? Och varför är detta viktigt? Därför att vi vill kunna ställa frågan: Kan människor tänka nya tankar?

Nya tankar. Finns det ens?

nya tankar 1

Vi är båda överens om att det vi ser silas så att det blir anpassat till värderingar som gäller. Så säger de flesta filosofer och forskare att vårt seende fungerar. Och visst accepterar vi det.

Frågorna kvarstår när vi reser oss från vårt morgonkaffe. Konstnären, som öppnar vår ögon för skönheten. Forskaren, som ser hittills okända samband och strukturer.  Politikern, som visar oss oprövade vägar till avspänning och fred. Tänker de nya tankar?

Vi tror ändå att det kan uppstå ögonblick när vi kan se världen klart och utan att styras av förutfattade meningar. Vi diskuterar detta, och berättar för varandra vad vi vet om några olika filosofers tankar kring seendet.

Kant menar att det i alla fall finns en värld utanför våra medvetanden, där han tror sig ana ”Das Ding an sich” – ”tinget i sig”. Den världen tror han finns på något sätt, men vi kan inte se den oförfalskad. Ungefär så tror vi att Kant ser på saken, men vi ler åt oss själva och att vi bara tror att vi vet vad Kant tror.

Befinner vi oss på säkrare mark när vi talar om den amerikanske filosofen Ralph Waldo Emerson, som jag skrev om i min doktorsavhandling från 1998? Knappast! Emerson räknas ofta som förlegad, och det är i min tolkning som han kan ha någon betydelse för människor nu. Men vi är båda ganska lyckliga just nu att det kanske går att tolka honom så. Som att det finns enstaka tillfällen i en människas liv då våra ögon rensas från påbjudna mönster. Benådade ögonblick då vi kan se befriat och klart.

När vi kommer till ”Hedvigs Hus” där dagens möte om vetskap och vidskepelse ska äga rum, så är det en stund kvar innan något händer. Solen värmer så vi sätter oss på trappen och pratar. Vi lämnar filosofin för ett tag och Magali berättar om sin morgon. Hon och Bodil stannade upp på vägen vid en gammal borgruin. Sandbyborg. In i modern tid har ortens folk betraktat den som en farlig plats och undvikit att besöka den. På 400-talet mördades flera hundra personer här.

Bodil Petersson, som är arkeolog ställde sig på toppen av den höga trappan där man klättrar över kreatursstängslet, berättar Magali. Där stod hon i morgonsolen med håret och kjolen fladdrande i vinden. Magali lyssnade till hennes berättelse om platsens grymma historia.

nya tankar 3
Vad ser du i molnen?

På en skyddad plats lade hon sig i gräset, såg upp i himlen på molnens formationer, hörde havets brus helt nära. Upplevde en rofylld stund där och då.

nya tankar 2
De växer i gräset vid Sandbyborg

Så berättade hon för mig, och vi pratade vidare om annat. Om konstens villkor. Om hur samhällsnyttan försöker kidnappa konsten, och hur den ensamma konstnären som vill skapa konst för konstens skull ändå behöver orka ställa frågor om sin konst och dess roll i samhället.

Där. Just där hörde vi att något hade börjat komma igång om dagens ämne inne i Hedvigs Hus. Det var dags för nya perspektiv. Och nya tankar?

Ellington

Fjärilen förebådar födelse

Den här dagen började med ett Skypemeddelande från Arletta. Det handlade om fjärilen, som hade kommit in i hennes rum.

[2017-08-09 08:34:29] Arletta: Oj                                            [2017-08-09 08:34:37] Ellington: vad?                                    [2017-08-09 08:34:44] Arletta: Fjäril i mina kläder               [2017-08-09 08:34:58] Arletta: Stor!                                       [2017-08-09 08:35:00] Ellington: du kanske blir en fjäril     [2017-08-09 08:35:09] Ellington: kan du släppa ut den?       [2017-08-09 08:35:20] Arletta: Hon försöker                         [2017-08-09 08:35:36] Arletta: Jag vill undersöka henne      [2017-08-09 08:35:50] Ellington: hur ser den ut vilken färg [2017-08-09 08:36:10] Ellington: kan du fota henne?            [2017-08-09 08:36:23] Arletta: Svart.                                      [2017-08-09 08:36:31] Arletta: Hon rör sig jättesnabbt

[2017-08-09 08:37:02] kom bilden

Fjärilen på fönsterbrädet
Fjärilen just innan den hittar friheten (Foto: Arletta)

[2017-08-09 08:38:32] Ellington: Påfågelöga heter den fjärilen på människornas språk (i Sverige)                             [2017-08-09 08:40:55] Ellington: Den ska ut på äventyr i världen utanför lägenheten.                                              [2017-08-09 08:47:30] Arletta: Precis. Istället för mig [2017-08-09 08:49:17] Ellington: Nä, inte istället för – precis som du, tänkte jag! 🙂                                             [2017-08-09 09:09:10] Arletta: Jo det blir en äventyrlig resa.

Vart Arletta ska resa är en annan historia. Men idag fick Ellington tanken att en sådan kontakt med ett djur, ett vilt djur, en fjäril inne i huset, det känns som att det symboliserar något. Ellington är ju inte vidskeplig, men han låter gärna en upplevelse bli meningsfull oavsett om den är vetenskapligt logisk eller totalt illusorisk.

Det är ju en enkel symbolik när man, som Arletta, ska påbörja något nytt, att just en fjäril blir sinnebilden för att resa. Skör, utsatt och bräcklig känner man sig, och samtidigt oväntat och nästan otänkbart stark.

Som Tistelfjärilen. Om den fjärilen hittade Ellington följande upplysning:

”En långflygare som flyger ända ifrån Nordafrika under våren och försommaren. Och den flyger ända till Island tillsammans med Sorgmantel och Amiralen. På sensommaren flyttar en del söderut.”    (källa)

Av en sådan gåtfull kraft ville jag ju inspireras inför en resa, tänkte Ellington.

Och då hittar han detta! En bloggare som skriver om hur det är. Hur det är att stå inför något helt nytt i sitt liv.

”Jag har aldrig känt mig så naken och blottad som jag gör idag. Som om min insida på något sätt har hamnat utanpå huden. Jag är ut-och in. Det är en ovan upplevelse, men inte på något sätt oönskad. Som om att jag har skalat bort lite av det som inte var jag. Mina skal och masker ligger i remsor runt fötterna medan vinden smeker mig i håret. Skinnet stramar och spänner, det som fanns där under alla murar har aldrig tidigare fått se solen.

Och i ögonblicket uppstår det en ny förnimmelse. Som om nyfödd, nästan hudlös. Lukten av blött sommarregn på varm asfalt. Granbarr under barfota fötter i skogen. Jag dansar fram genom daggvåta löv, lätt trippandes på tå.  Sårbar och ömtålig. Jag är ett foster. En blind kattunge som ännu inte har slagit upp sina ögon och skådat världen i all dess storhet. Skönheten i att finnas till. Att vara precis det som man är, utan att behöva gömma sig för det som finns utanför. Avskalad. Naken. Rå.”

”Welcome to borderline city!” heter bloggen och stycket har titeln ”Född till fjäril – Uppvaknandet – Jag är hemma nu.” [läs gärna vidare här]

Arletta / Ellington

 

 

Döden och dess inverkan på livet

döden 1
(foto Arletta)

Arletta: Jag tänker på döden varje dag. Det gör att jag upplever livet ännu starkare. Tänker på att allt tar slut plötsligt. Då vill jag att livet hade någon mening och smak. Smaken av livet är nog livets betydelse. Smak, doft, färger är betydelsefulla i sig själv.

Vad gör människor för att inte känna rädsla för döden? De skrattar åt den, för att förminska dess betydelse. Tänk på mexikansk kultur: dödens symboler finns överallt med tagetes, klippdockor och sockerkranier. Tonårigar i vårt land använder ofta dödssymboler i vissa subkulturer. Min egen försvarsmekanism är att leva fullt innan jag dör. För rädslan för döden är precis detsamma som rädslan för livet.

Ellington: Jag tänker nästan aldrig på döden. Alltså tänker. Men jag känner ofta att den finns. Jag kanske är rädd för att dö. Jag vet inte. Det känns trist att jag inte ska finnas.

För mig är livet samma som nyfikenhet. Att upptäcka. Lära känna. Bara känna med mina sinnen. Och med mina känslor.

döden 2
Målning av Eva Yri (foto: Eva Dickson). Källa

Och i bakgrunden finns vetskapen att jag ska dö. Allt vackert känns starkare då. Med den bakgrunden. Vackert och ibland intensivt vemodigt.

 

Liv och död och andlighet

liv och död
Solnedgång vid havets rand (foto Ellington)

Ellington: Idag mötte jag en seriös och glad person. Vi talade om liv och död bland annat. Hon frågade mig

  • Tror du på liv efter detta?

Jag svarade:

  • Gör du?
  • Ja, absolut! Och du?
  • Nej!
  • Vad hemskt?
  • Varför då?
  • Jag vet ju att det finns nåt andligt. Jag har sådana upplevelser. Av existens utanför det jordiska.

Där kom vi in på upplevelser av överjordisk karaktär. Och jag berättade att jag haft upplevelser av den arten. Hon frågade:

  • Hur kan du då säga att du inte tror på livet efter detta?
  • Nej, svarade jag, jag tror att döden är som en strömbrytare som slås av. Det blir bara svart och det tar slut.
  • Men hur kan livet ha någon mening då?

Så utspann sig vårt samtal. Och jag sa:

  • Vi är väl olika, du och jag.
  • Ja, jag finner meningen i att det finns något mer än detta.
  • Ja, svarade jag. Och jag finner meningen i att detta livet är det enda jag kommer att få.

Hon frågade igen:

  • Men hur kan du ha haft andliga upplevelser och sen säga att att du inte tror.
  • Vi ser olika på andliga upplevelser du och jag.
  • Du menar att det finns en vetenskaplig förklaring att det är kemi och materiella processer och inte riktig andlighet? undrade hon.
  • Stopp, genmälde jag. Det menar jag inte alls! Den sortens vetenskap som försöker förklara bort våra upplevelser på det viset, den ger jag inte ett ruttet lingon för!
  • Så du menar att andliga upplevelser är på riktigt då?
  • Ja såklart, svarade jag.
  • Då fattar jag, sa hon. Men vi tror olika om vår ande. Du tror att en människas ande dör samtidigt som kroppen.
  • Ja, svarade jag då. Och du tror att andens liv fortsätter.

Där avbröt vi den delen av vårt samtal. Vi skulle äta lunch.

 

Längtan i uppfyllelse

Längtans uppfyllelse 1
Ros i Flädie (foto Elliington)

Efter vårens lysande prakt och längtan mognar sommaren.

Längtan uppfyllelse 2
Schersmin i frö och blomning (foto Ellington)
Längtan uppfyllelse 3
Asfaltsblomma på Lommavägen (foto Ellington)

Ännu blommar det med blåklockor, schersmin. Vallmo och blåklint i rågåkrarna.

Längtan uppfyllelse 4
Vresros (foto Ellington)

Vresrosor och kaprifol. Lindalléerna doftar.

Längtan uppfyllelse 5
Körsbärslängtan i Skåne (foto Ellington)

Redan lockar saftiga bär på körsbärsträd och hallonbuskar.

Längtan uppfyllelse 6
Flädie vingård – vindruvor i vardande (foto Ellington)

Frukter i förberedelse.

Längtan uppfyllelse 7
Rapsfält (foto Ellington)

Frösättning.

Längtan uppfyllelse 8
Rapsens kaosmönster (foto Ellington)

Vårens solgula raps får nya färger och skapar ett kaosmönster av skidor med frö som bonden ska skörda.

Längtan uppfyllelse 9
Längtans uppfyllelse (foto Arletta)

Högsommardagar. Sinnenas fest. Längtan och dess uppfyllelse.

längtan uppfyllelse 10
Vingård och mognande säd (foto Ellington)

Arletta och Ellington

 

Natten och jag

Natten i juni
Gräs i natten (foto: Ellington)

Tidigt i morse skrev Ellington ett mail till mig. Han hade varit ute hela natten. Hade åkt ut dit där det var stora, stora fält med gräs och säd. Där hade han stått länge. Flera timmar och lyssnat på nattfåglar som spelade. Så skrev han. Jag svarade: Fortsätt läsa ”Natten och jag”