Bön, vad är det?

Idag när Arletta och Ellington träffades, satt de tysta en stund innan Ellington frågade: Vad är bön?

(Read this post in English)

bönArletta: Det är väl enkelt. Du har en önskan. Till exempel, du vill ha en lägenhet att bo i. Lägenheterna är dyra. Det finns inte många, det är en oerhörd konkurrens om de få som finns. Du har försökt och inte lyckats. Din egen kraft räcker alltså inte till. Det är då du ber.

Ellington: Jag tror ju inte på nån gud. Gör du?

Arletta: Jag fokuserar starkt. Jag fokuserar på de krafter som finns – i mig.

Ellington: Alltså på din egen förmåga?

Arletta: Ja!  Jag samlar mig och begränsar all min energi så att den riktar sig på bara precis det som jag vill klara av. Det är som en vrede. Jag bereder mig att lägga all min kraft i ett enda slag.

Ellington: Som en höjdhoppare!

Arletta: Jo, det kan man säga. Men det finns ett helt annat sätt som jag samlar mig också. När jag verkligen vill vara beredd att förstå något. Om jag ser något okänt och främmande. Då gör jag tvärtom. Inget fokus. Ingen vrede. Ingen kraft. Jag bara plockar bort alla tankar. Allt som jag redan vet plockar jag bort. Så att jag blir helt öppen.

Ellington: Du gör dig mottaglig för alla intryck utan att sålla bort något?

Arletta: För mig är det detsamma som bön. Att hitta kraft att fokusera totalt och att hitta modet att öppna mig helt och hållet.

Ellington: Nu talar du ju om att hämta kraft att göra något själv. Men människor ber också när de är i en situation där de inte själva KAN påverka det som ska hända?

Arletta: Som när åskan går och man ber att blixten inte ska slå ner?

Ellington: Eller när jag är beroende av vad andra gör?

Arletta: Som när jag har förlorat allt jag äger och har och inte orkar gå ut ens och tigga – att jag ger all min sista kraft i en bön att någon ska komma med lite mat, så jag orkar upp och kan söka ett jobb?

Ellington: Det vi talar om nu brukar vetenskapen kalla magi. Alltså att man med enbart viljekraft kan påverka naturen eller andra människors handlingar.

Arletta: Men jag tror att mina starka tankar (och dina) kan uppfattas på ett omedvetet plan av andra. Och bön är starka tankar. Som en sorts elektriska signaler.

Ellington: Men de som ber brukar ju se det som att det är Gud som hör deras bön.

Arletta: Jag vet inte om det är rätt eller fel att det medium som förmedlar sån här kommunikation ska kallas vid ett namn, som Gud. Jag lämnar den frågan öppen för egen del.

Ellington: Blir bönhörelse mindre verkligt om det finns en vetenskaplig förklaring?

.

 

.

.

 

.

.

 

 

.

Otto von Münchow och kreativiteten

Otto von Münchow diskuterar ofta foto, konst och konstnärskap. För någon vecka sedan hade vi en diskussion på hans blogg om passion. Att passion ger kraft och inspiration i människors satsningar i livet, men att passion också kan leda i fördärvet om den inte samspelar med ett mänskligt omdöme. När Otto häromdagen återkom till den konstnärliga inspirationen fokuserade han på en annan aspekt. Kreativiteten.

(Read this post in English)

Otto von Münchow 1
Kreativiteten – hämtar vi den inne i huvudet och kroppen? Kommer den till oss utifrån? (foto: Ellington)

Kreativitet innebär att kunna lyssna öppet och andäktigt. Lyssna till det flöde av verklighet som strömmar genom vårt undermedvetna. Detta är den konstnärliga kreativitetens själva källa, menar Otto von Münchow.

Denna tanke har dryftats tidigare. Därför ska nu jag sätta in den tanken på kreativiteten i ett sammanhang där man dels ser hur den har tagits emot i den filosofiska diskussionen. Och dels vill jag antyda hur diskussionen om kreativitet kan ta nya steg.

Jag blev lite tagen av Ottos kraftfulla beskrivning av kreativitetens källa. Så jag var tvungen att börja med ett utrop.

Åh Otto, om de amerikanska litterära kritikerna Myra Jehlen och Sacvan Bercovitch kunde läst detta. Då skulle de antagligen ha utsatt dig för samma (orättvisa) kritik som de utsatte min kära favoritfilosof Ralph Waldo Emerson för. Emerson – ungefär som du -talar om källorna till konstnärlig inspiration. Då säger han att kreativiteten tar oss till helig mark, där vi måste röra oss försiktigt och vördnadsfullt.

För kritiker som de som jag just nämnde, är detta regressivt och infantilt. Konstverket blir – med deras ord – ”en kosmisk kopia.” Det ger inte den konstnärliga kreativiteten så mycket att göra, förutom att kalkera visioner från det undermedvetna.

Att lyssna inåt. Vad synliggörs? (Foto: Ellington)

Det finns två saker som enligt min mening dessa kritiker inte förstår. Det ena är det som du beskriver. Det kreativa lyssnandet. Ett sådant lyssnande, vågar jag säga, är vad Emerson syftar på. Ett lyssnande där du rör dig ”försiktigt och vördnadsfullt.” Så att du inte stör intrycket av vad han skulle beskriva som ”denna primalmusik”. Det är kreativt att göra sig mottaglig för detta.

Det andra som kritikerna inte tycks förstå är att dessa visionära inspirationer från kreativitetens ”underjordiska flod” kan göras meningsfulla för den värld vi lever i. Jag vet Otto, att du inte nämner något om detta idag. Men i många av dina foton finns både social och politisk mening. Emerson gjorde det till en stor livsuppgift att tänka sig hur det kreativa sinnet kan förvandla sina visionära intryck till konst som blir meningsfull för den tid och den verklighet som man lever i. Detta kan kräva vår uppmärksamhet även idag.

I ett vardagligt sammanhang. Vad ser du då? (foto: Ellington)

Otto. Kanske är det med detta som det är med passion, som vi diskuterade nyligen. Du menade att det inte går att sätta upp några exakta regler för hur man bör gå tillväga. Kanske är det så också med kreativiteten. Det är förmodligen värt att tänka på lika fullt. Hur går det till att kombinera lyssnandet inåt med social medvetenhet?

Otto von Münchow 3
Går det att koppla ihop det yttre med det inre? (foto: Ellington)

Kanske återkommer vi till det. För tillfället är det kanske tillräckligt att bara antyda att medan kreativt vördnadsfullt lyssnande inåt är en del av konstnärens arbete, är det kanske en annan kreativ uppgift också, att uppmärksamt lyssna utåt.

Ellington

.

Läs mer av Otto von Münchow om kreativitet och fotokonst

.

.

.

 

.

.

..

Photography and what it makes us see

Otto von Münchow is a Norwegian photographer, living in Seattle, USA. He travels a lot, both far and near, trying the limits of photography as a medium for communication. Otto writes books and makes workshops where he helps others developing their communication skills in photography. In his blog In Flow, he publishes photos of his own and tells  – often from an everyday perspective – about experiences close to his heart. He also has an extraordinary talent, discussing issues of theory in a very practical and easy way.

(Läs inlägget på svenska) Fortsätt läsa ”Photography and what it makes us see”

Ego and Self are good together

Anne Hamrin Simonsson: Representations of micro-life (photo Ellington)

Why does a person spend one and a half hours trying to make 90 people –  artists, filmmakers and businesspeople – understand what creativity is? Why do we need to know? Is there no better way to spend our time than delving in speculations about a phenomenon that’s as difficult to know and define as creativity?

(Läs inlägget på svenska) Fortsätt läsa ”Ego and Self are good together”

Äpplen, äppelpallare och vilda äppelträd

Ett vinteräpple (foto Ellington)

Om du planterar en äppelkärna i jorden och det då växer upp ett nytt äppelträd, då blir det en ny äppelsort. Så sa grannen till mig när jag var liten och han kom på mig med att palla hans fina Transparent Blanche. Han talade med mig som till en vuxen och jag fick respekt för honom. Istället för att fortsätta palla hans äpplen, blev jag intresserad av äpplen och deras förökning. Fortsätt läsa ”Äpplen, äppelpallare och vilda äppelträd”

Häxor, vad är det?

Vad är en häxa? Det finns inga häxor, säger man idag. Det är en masshysteri, sa kaplanen i Stockholms Storkyrka Eric Noraeus 1676. Vetenskapsmannen Urban Hiärne, som först förordat tortyr vid förhör med häxor ändrade sig när han såg Malin Matsdotter brännas levande på bål efter att ha angivits av sina egna barn, varefter Hiärne gjorde gemensam sak med Noraeus för att få slut på häxprocessena.

Häxor 1
Diskussion om vidskepelse och vetande

Fortsätt läsa ”Häxor, vad är det?”

Med örat mot marken på Thomassens Galleri

Vi är på Thomassens Galleri i Göteborg. Men historien börjar tidigare. Året var 2014. På väggen till en högstadieskola i Nyköping dök det upp en graffiti. Det kvinnliga könsorganet var representerat i jättestorlek. I starka färger och mycket uttrycksfullt. Bilden var utmanande och såklart chockerande i ögonen på kommunens representanter. Fortsätt läsa ”Med örat mot marken på Thomassens Galleri”