Skånekalender

Ja, jag har flyttat. Och jag kommer att sakna vårens, sommarens och den tidiga höstens växlingar som är mycket speciella i Skåne. Enligt min egen skånekalender, finns det magnoliadagar, syrénperioden, rapsveckor, jasminstunder, lindmånad och alla blommornas dagar. Sen har Skåne bärochfruktglädjedagarna, som jag inte vill missa. Det doftar så gott i luften då. Det smakar så sött och friskt när man plockar smultron och vinbär, äpplen och plommon – eller bara tittar på dem. Lysande i augustisolen.

Margretetorp

I Skånes bärglädjedagar är Margretetorp en favorit för mig.

Skånekalender 1
Hallonen mognar (foto Ellington)

Där kan man både smaka på de vilda hallonen och lyssna på det strömmande vattnet, som forsar kraftigt efter ordentligt regn.

Skånekalender 2
Kraftigt strömmande vatten (foto Arletta)

Regnet ökar vattnets kraft. Strömmen delas i tre älvar. Denna magnifika effekt, precis som om man står mellan tre ljudförstärkare – stereoeffekt.

Skånekalender 3
Vattnets kraft (foto Arletta)

Blunda och lyssna! Gå sen upp och undersök de fina husen. Där finns restaurangen med utmärkt skånsk mat. Fast om maten ska jag inte skriva här. Det gör du själv efter promenaden, en av de regndagar, vilka också förekommer ganska ofta i min skånekalender.

Skånekalender 5
Gästgiveriet, Margretetorp (foto Arletta)

Därinne i gästgiveriet känner jag mig som en resande, trött efter en lång vistelse på vägarna. På resa från Danmark, Österrike eller Tyskland. Som en grevinna, klädd för att kunna resa inkognito. Mina hästar vilar sig i stallet och snart ska jag få typisk skånsk måltid: sill, potatis och fasan.

Skånekalender 6
Här finns bastu (foto Arletta)

Sen går jag till bastun. Jag dricker örtte. Jag går till rummet och skriver ned det som hände mig på vägen hemifrån.  Jag skriver med fjäder (gåspenna) och kanske gör någon teckning i marginalen. Kanske spelar lite på min fiol innan jag somnar.

På morgonen börjar min dag med att jag hälsar solen och fåglarna med musiken. Min resa leder mig då till Helsingborg längs kusten. Här anländer mitt ekipage till havet vid byn som heter Råå. Där ska jag sätta mig vid hamnen och måla lite på en pannå. Jag ska träffa byns lokala invånare och skriva ned anteckningar om deras liv. Detta blir en annan historia här i nästa vecka, päronveckan.

Arletta

 

FRUKOST UTANFÖR HÖÖR

HÄR I HÖÖR TRÄFFADES VI IDAG OCH VI JOBBAR TILLSAMMANS MED VÅRA PROJEKT. DET ÄR GANSKA VARMT OCH SOLIGT.  I MORGON SKA VI TILL EN VERNISSAGE I MALMÖ. VI DISKUTERAR FÖRSTÅS FRAMTIDEN OCKSÅ.

Arletta: Frågar du mig ifall om jag kommer att sakna Skåne?

Ellington: Jag undrar förstås efter att du har levt här i 10 år?

Arletta: Både ja och nej. Men jag vill förstås berätta om det bästa jag har upplevt här.

Ellington: Låt mig gissa! Stranden och havet kommer du väl att sakna?

Arletta: Nej! Det blåser för mycket vid havet. Jag ska aldrig sakna den typiskt skånska blåsten. När jag kom hit då fick jag veta att här i Skåne är frågan inte OM det blåser utan hur starkt det blåser.

Ellington: Kommer du att sakna Malmö och Turning Torso?

Arletta: Turning Torsos utsikt är ju något speciellt. Längst däruppe var jag ovanför molnen. Och måsarna svävade orörliga i vinden alldeles nära utanför fönstren. Fast Malmö var annars aldrig min drömstad. Det jag kommer att sakna mest är det sagolika landskapet. Det är det som gör att denna lilla del av jorden finns så nära mitt hjärta. Det, som skapar en känsla av frihet och samtidigt en känsla av hemlighet. Vad finns det bakom denna kullen eller djupt inne i denna bokskogen eller gömt i rågåkern ute på den milsvida slätten? Man vet ju aldrig. Efter 10 år av vandring här omkring, kan jag inte hävda att jag har upptäckt allt. Och det finns såklart favoriter, dit jag gärna har velat återkomma och där jag alltid hittar något nytt.

Ellington: Något nytt idag?

Höör 1

Arletta: Ja! Yxnaholma. Nära Höör. Inte så långt från Ringsjön. Hit kan jag tänka mig att återkomma.

Ellington: Jag också! Det är just en sådan hemlighet som bokskogen gömmer.

Höör 2

Arletta: Vägen hit. Visst är den speciell i sig! Jag älskar en sådan lövtunnel.

Ellington: Det var en känsla av vällust när vi körde genom den.

Höör 3

Höör 4

Höör 5

Arletta: Och framme på gården – de vedstaplarna är unika, byggda som hus. Du lade ju märke till hur njutningsfullt ägaren berättade om dem. Att bygga vedstaplar är bara hans hobby.

Ellington: Ja, annars spelar han musik tillsammans med sin fru. Vad tyckte du om att de spelade nere i köket när vi åt frukost.

Arletta: Som du! Du dansade ju och sjöng!

Ellington: Oavsett vad du säger. Jag kommer att sakna Skåne.

 

Runda Tornet och utsikten mot Skåne

Runda Tornet 2
Runde Taarn i Köpenhamn (foto Arletta)

Som barn läste vi mycket av HC Andersen hemma och då blev hans karaktärer en del av mina fantasier. Alla ryska barn läste hans sagor. En av hans sagofigurer, som fastnade i mitt minne var hunden med ögon så stora som Runda Tornet.

Runda Tornet 5
HC Andersen (foto Arletta)

Jag fick se det tornet efter många år sedan jag läst sagan!

Runda Tornet 1
Vägen till Runde Taarn (foto Arletta)

Vägen till Runda Tornet är sagolik i sig.

Runda Tornet 3
Vy från Runde Taarn 2017 (foto Arletta)

Det var som om jag blev liten igen och läste och föreställde mig flickan med svavelstickor och lilla tennsoldaten och alla de som jag läste när jag var liten. Jag har denna boken i minnet, bilderna i den. Och taken, precis som jag såg dem, uppifrån.

Runda Tornet 4
Här kan man rida upp till toppen (foto Arletta)

Märkligt att vägen upp i tornet har ingen trappa. Där kom de med den astronomiska utrustningen och andra varor och de körde upp med hästar.

Jag ser att Öresundsbron syns från tornets topp. Så ser man Skåne här uppifrån.

Och det finns en annan bro för mig från Runde Taarn till Skåne. Det var 1716 och det var 70 år sedan tornet byggdes. Den ryske tsaren skulle hjälpa Danmark att ta tillbaka Skåne till Danmark. Tsar Peter den Store var där med sina tiotusen soldater. Men han ändrade sig och var glad och nöjd med att få rida lyxigt hela vägen upp i tornet. Där kunde han se och njuta av Skåne från toppen.

Här uppifrån ser jag bron nu, och Turning Torso, två av mina favoriter i Skåne.

Arletta

 

Kreativt i Borgeby

Vart tar man vägen i Skåne? Det undrade vi när vi skulle ha ett par arbetsdagar med vårt skrivande? Mitt i studentexamenstider och stundande midsommar är alla hotell fullbokade både i Lund, Landskrona och Malmö. Finns det något som ligger mer ute på landsbygden då, men inte alltför avsides? Förra året var det samma sak vid denna tiden. Då hittade vi Dahls hotell vid avfart 23 till Löddeköpinge, men även om det var helt OK så ligger det ändå mitt i smeten med affärscentra och trafikkaos runt om. För kreativt arbete önskade vi oss en något mer kontemplativ omgivning och då fann vi gårdshotellet i Borgeby.

Förra året vid denna tiden tillbringade vi några fina dagar där. Det var då vi inspirerades att starta denna bloggen. Så vi kollade i år igen och det fanns en lägenhet för oss även nu.

Gårdshotellet är en gammal stiftsgård som kyrkan sålt till nuvarande ägare. Husen är K-märkta, men ändå renoverade till modern standard.

Borgeby Gårdshotell 1

Det är inspirerande att vara här. Utsikten över böljande sädesfält, nästan overkligt skönsjungande koltrastar och intensivt drillande sånglärkor öppnar upp för våra tankar. Fortsätt läsa ”Kreativt i Borgeby”