Decemberlingon

Vintervädret har kommit och gått. Och kommit igen. Is och snö, sol och tö, storm och stilla dagar. Och till vår förvåning decemberlingon.

(Read this post in English)

Decemberlingon 1
Dagens utsikt genom Ellingtons köksfönster

Just nu är det vitt när jag ser ut genom mitt köksfönster och termo-metern visar strax under nollan. Sent igår kväll när jag var ute och körde var det minus 11 i köldhålet borta vid Trekanten nedanför Laxarby kyrka.

Så har det växlat den senaste tiden. Sist Arletta var här på besök var för en vecka sedan. Då gjorde vi ett stopp i Åmål, och vi hann med både ett besök på Simbadet och en långpromenad genom staden innan mörkret lade sig.

Decemberlingon 2
Vintrig allé vid Kulturmagasinet i Åmål

Då var det vitt och snö, och en isskorpa började lägga sig vid bryggan i småbåtshamnen.

Decemberlingon 3
Tunn isskorpa i sent eftermiddagsljus

På kvällen vände det och blev milt. När vi gick ut i skogen dan därpå var det sol och klart och riktigt som vår när eftermiddagssolen låg på. Med sin skarpa blick skymtade Arletta något rött i riset en bit upp i backen.

Decemberlingon 4
Decemberlingon.

”Lingon”, viskade hon, och vi klättrade ivriga upp i den branta slänten för att kolla om hon sett rätt.

Som alltid! Hennes skarpa öga sviker inte, och där – i ris och vintergröna lingonblad, där som det igår varit vitt av snö och frost – där hittar vi dem. Lingon. Decemberlingon. Röda. Vissa nästan genomskinliga. ”Vågar vi smaka?”

Decemberlingon 5
En första handfull för avsmakning

Arletta smakar alltid på världen. Vi smakar båda. Och likt vinsmakare, finsmakare känner vi hur frosten har förvandlat den annars lite beska surheten till sötma. Vi håller smaken kvar i munnen. Drar försiktigt in luft emellan halvslutna läppar så att aromen av skog och markens mineraler fyller gommen.

Så avsmakade vi årets decemberlingon. ”Spätlese”  om det varit druvor.

Decemberlingon 6
Vinterprydnad

Idag, en vecka senare, har jag fortfarande en kvist med decemberlingon i mitt kök. Ute snöar det nu, med stora flingor. Allt tätare. I övermorgon ska vi ses igen. Kanske finns det slånbär på mitt hemliga ställe. De ska plockas i december.

Ellington

.

 

 

.

.

 

.

.

..

Brålanda julparad

Var finns världens största tomteparad? Någonstans i USA? Säkert! Men i Brålanda såg vi en tomteparad igår som kanske slår det mesta. Den slog oss! Med häpnad!

(Read this post in English)

Arletta: Har du varit i Brålanda förut?

Ellington: Jag var här 1984, på Rasta. Min fru och jag var på väg till BB i Vänersborg för värkarna hade börjat. Vi vågade ta en paus för en kopp kaffe den gången. Sen augustikväll var det. Ja, och jag har varit där och sett de vidsträckta åkerfälten. Då har jag varit ute i den ljusa sommarnatten för att lyssna på nattaktiva fåglar. Vaktel och kornknarr.

Brålanda ligger ju mitt på Dalboslätten, och dagtid är det sädesfält så långt ögat når. I vårbruket och i höstarnas skördetid får man ha tålamod när man kör E45:an här. Traktorer stora som hus och långa fordonståg med skrymmande jordbruksmaskiner eller vagnar med skördad spannmål. De ligger och krypkör och det gäller att inte kasta sig ut i mötande trafik när man väntar på att kunna köra om.

Nu är det vinter, och traktorer och andra maskiner är undanställda för året.

Men nej! Just där järnvägen delar Brålanda samhälle mitt itu, dit drar sig idag en ringlande orm av människor. Från Skolgatan ringlar de sig i ett led. Längs Allégatan kommer de gående. Och längs Storgatan kommer man i långa rader. På andra sidan järnvägsövergången står folk som packade sillar. Vi går dit vi också, och där hör vi dem.

En ljussmyckad traktor lösgör sig ur mörkret

Traktorerna. På sidogatorna står de uppställda bland godisstånd, karuseller och ljusslingor. Och mullrar och brummar. Längs förlängningen av Storgatan skymtar vi fler. Det går inte att se hur långt raden sträcker sig.

Vi har kommit för att se Tomteparaden. Vi väntar i sällskap med tusentals andra. Någon säger tiotusen och ja, själva skulle vi uppskatta det till sextusen, men det är svårt att räkna i mörkret, även för mig som ibland försöker räkna hur många fåglar det finns i en flock med starar eller kajor som täcker hela himlen.

När paraden kommer, har vi väntat en timme i den råa decemberkvällen. ”Tomteparaden”, sa vår vän från Älvängen, som tipsade oss om detta. ”Det vore väl fint om tomtarna kombinerades med det som julen handlar om.”

Brålanda
Två Brålandatomtar
Brålanda
Här är man öppen med vad man tillber för makter.

Här är tomtar i så många uppenbarelser man kan tänka sig. De åker på vagnar, och det för nästan tankarna till ett medeltida karnevalståg, när vi ser delvis dramatiserade situationer ur tomtelivet på en del av vagnarna. Allra först kör en vagn med blixtrande reklambudskap, och bland alla dessa blinkar det förbi lite överraskande ”Jesus – den bästa julklappen!

Detta julens budskap dominerar inte i tomtetåget.

Svanhalsen – kanske en julens phallossymbol – lyckades vi nätt och jämt fånga på bild i decembermörkret.

Tomtarna och Julbocken, istapparna och den väldiga svanen är ju återklanger av en naturdyrkan med delvis hedniska rötter.

 

Det evangeliska budskapet dominerar verkligen inte över tomtarna. Men det inramar likafullt denna helheten.

För just i slutet av tomteparaden kommer julens stjärna. Den har sällskap av tre personer utklädda till puckel-kamel och av ett litet följe av tomteklädda, som glatt bär en banderoll med samma budskap som reklambilen i täten: ”Jesus – den bästa julklappen”.

Världens längsta julparad annonseras detta som . Och så kan det mycket väl vara. I ett ståtligt tåg, den ena ljussmyckade traktorn och vagnkreationen vackrare och mer fantasifull än den andra. Så passerade de förbi oss i en sakta skridande, aldrig sinande ström. Ett stort arbete var det, och vackert. Aldrig sinande – vi stod som förhäxade i gråmörkret – utan att känna kylan – i över en timme medan tåget skred förbi.

Sen var det slut. Och vi tänkte – vilken föreställning! Vilken gemensam satsning!

Arletta: Ja! Och jag tänkte – vilken möjlighet! Vågar vi fråga Brålandaborna om de vill bjuda in oss alla på en fika och lite samtal och prat efterpå nästa gång? I Folkets Hus? I bygdegården? Kyrkan?

Ellington / Arletta

.

Brålanda Tomteparad – facebooksida

 

 

 

Otto von Münchow och kreativiteten

Otto von Münchow diskuterar ofta foto, konst och konstnärskap. För någon vecka sedan hade vi en diskussion på hans blogg om passion. Att passion ger kraft och inspiration i människors satsningar i livet, men att passion också kan leda i fördärvet om den inte samspelar med ett mänskligt omdöme. När Otto häromdagen återkom till den konstnärliga inspirationen fokuserade han på en annan aspekt. Kreativiteten.

(Read this post in English)

Otto von Münchow 1
Kreativiteten – hämtar vi den inne i huvudet och kroppen? Kommer den till oss utifrån? (foto: Ellington)

Kreativitet innebär att kunna lyssna öppet och andäktigt. Lyssna till det flöde av verklighet som strömmar genom vårt undermedvetna. Detta är den konstnärliga kreativitetens själva källa, menar Otto von Münchow.

Denna tanke har dryftats tidigare. Därför ska nu jag sätta in den tanken på kreativiteten i ett sammanhang där man dels ser hur den har tagits emot i den filosofiska diskussionen. Och dels vill jag antyda hur diskussionen om kreativitet kan ta nya steg.

Jag blev lite tagen av Ottos kraftfulla beskrivning av kreativitetens källa. Så jag var tvungen att börja med ett utrop.

Åh Otto, om de amerikanska litterära kritikerna Myra Jehlen och Sacvan Bercovitch kunde läst detta. Då skulle de antagligen ha utsatt dig för samma (orättvisa) kritik som de utsatte min kära favoritfilosof Ralph Waldo Emerson för. Emerson – ungefär som du -talar om källorna till konstnärlig inspiration. Då säger han att kreativiteten tar oss till helig mark, där vi måste röra oss försiktigt och vördnadsfullt.

För kritiker som de som jag just nämnde, är detta regressivt och infantilt. Konstverket blir – med deras ord – ”en kosmisk kopia.” Det ger inte den konstnärliga kreativiteten så mycket att göra, förutom att kalkera visioner från det undermedvetna.

Att lyssna inåt. Vad synliggörs? (Foto: Ellington)

Det finns två saker som enligt min mening dessa kritiker inte förstår. Det ena är det som du beskriver. Det kreativa lyssnandet. Ett sådant lyssnande, vågar jag säga, är vad Emerson syftar på. Ett lyssnande där du rör dig ”försiktigt och vördnadsfullt.” Så att du inte stör intrycket av vad han skulle beskriva som ”denna primalmusik”. Det är kreativt att göra sig mottaglig för detta.

Det andra som kritikerna inte tycks förstå är att dessa visionära inspirationer från kreativitetens ”underjordiska flod” kan göras meningsfulla för den värld vi lever i. Jag vet Otto, att du inte nämner något om detta idag. Men i många av dina foton finns både social och politisk mening. Emerson gjorde det till en stor livsuppgift att tänka sig hur det kreativa sinnet kan förvandla sina visionära intryck till konst som blir meningsfull för den tid och den verklighet som man lever i. Detta kan kräva vår uppmärksamhet även idag.

I ett vardagligt sammanhang. Vad ser du då? (foto: Ellington)

Otto. Kanske är det med detta som det är med passion, som vi diskuterade nyligen. Du menade att det inte går att sätta upp några exakta regler för hur man bör gå tillväga. Kanske är det så också med kreativiteten. Det är förmodligen värt att tänka på lika fullt. Hur går det till att kombinera lyssnandet inåt med social medvetenhet?

Otto von Münchow 3
Går det att koppla ihop det yttre med det inre? (foto: Ellington)

Kanske återkommer vi till det. För tillfället är det kanske tillräckligt att bara antyda att medan kreativt vördnadsfullt lyssnande inåt är en del av konstnärens arbete, är det kanske en annan kreativ uppgift också, att uppmärksamt lyssna utåt.

Ellington

.

Läs mer av Otto von Münchow om kreativitet och fotokonst

.

.

.

 

.

.

..

Känslor och tankar – hur uttrycker du dem?

Hur uttrycker du dina innersta känslor och tankar? Du är förbannad, för någon har gjort dig illa. Du är lycklig, för du kommer från ett härligt kärleksmöte. Du är sorgsen, för du har mist en nära vän. Du är bekymrad, för du ser inte hur du ska komma ur en knipa på jobbet. Du är fast besluten. Du vet hur du ska lösa det! Hur uttrycker du detta?

(Read this post in English)

Louise Halvardsson på Litteraturhuset i Göteborg 24 nov 2017: ”Närproducerat” – en seminariedag om lättläst litteratur för barn och unga. Arrangör: Kultur i Väst (foto: Ellington)

Louise Halvardsson har gått igenom allt detta i sitt liv. Och hon fortsätter att gå igenom, att råka ut för, att utsätta sig för allt det som skapar känslor och reaktioner i livet. När hon kommer ut på andra sidan – antingen trött, arg och ledsen, eller stolt och lycklig – då vill hon också förmedla sin känsla för oss andra. Hon vill skapa medkänsla, hon vill ingjuta mod, hon vill dela med sig av sin glädje och sin energi och ilska.

Hur skulle du uttrycka dig om du ville göra så? Skulle du sätta det på pränt i ord? Skulle du spela ditt vemod och din glädje på din flöjt eller trombon? Skulle du sjunga vilt och argt och glatt? Skulle du, långsamt och med eftertryck läsa det du tänkt och känt i diktform från estraden så att alla vi får höra det? Eller skulle du våga stå där bara tyst och låta din kropp och ande bara andas allt som du har inom dig?

Allt detta gör Louise Halvardsson. Hon står en stund tyst på scen och låter oss ta in hennes närvaro. Oss. Vi – en publik av bibliotekarier, språklärare, barnboksförfattare och serietecknare, som kanske vill ha fakta om hur man arbetar med, skriver, hittar lättläst litteratur för unga. Oss, som hon vill förbereda för att uppleva. Uppleva en känsla av själva livet för att det är det vi behöver vänja oss att kommunicera till varandra.

Louise Halvardsson presenterar sig som poet.  Hon är en ”Punkindustriell hårdrockare med attityd”. Hon har en bakgrund i Poetry Slam. Hon framträder med estradpoesi och jobbar med workshops i poesi på skolor och i föreningar. Att göra poesi ska vara roligt. Det ska kännas lätt. Att göra poesi är att inte väja undan för allvarliga ämnen.

Nej, hon har ingen flöjt och ingen trombon med sig upp på scen. Men när hon börjar, använder hon sig själv, sin röst, sin kropp och sina gester som ett instrument som uttrycker just hennes innersta tankar och känslor. Hon talar, hon dansar, hon sjunger, hon deklamerar en dikt, och förmedlar den sorg, den ilska, det mod och den glädje, som hon kan ha inom sig. Och hon berättar om hur hon träffar ungdomar som aldrig läst en bok, men som rätt som det är hittar ett sätt att uttrycka sina känslor och tankar.

Du! Du som läser detta! Hur uttrycker du dina innersta känslor och tankar? Du är förbannad, för någon har gjort dig illa. Du är lycklig, för du kommer från ett härligt kärleksmöte. Du är sorgsen, för du har mist en nära vän. Du är bekymrad, för du ser inte hur du ska komma ur en knipa du hamnat i. Du är fast besluten. Du vet hur du ska hantera det! Hur uttrycker du detta?

Ellington

 

.

.

.

 

.

.

.

Älvängen, dagens ungdom och lite färg

På resecentrum i Älvängen stannade Arletta och jag upp ett tag igår. Vi var hungriga. Så vi tog fram varsin skål med sallad som vi hade fått över när vi åt lunch på Mimers Hus i Kungälv där vi suttit och arbetat under dagen .

(Read this post in English)

Älvängen 1
Mimers Hus i Kungälv – kulturvärden vid Carolina Falkholts TECHNE. Några skolbarn äter sin lunch här uppe under konstverket.

Fortsätt läsa ”Älvängen, dagens ungdom och lite färg”

Att smaka livet: en göteborgsupplevelse

Den här bloggen är en kombination av foto, historia, berättelser – allt från Ellingtons och Arlettas personliga perspektiv. Idag plockar vi ut en bild, som speglar en fräck Göteborgsupplevelse som kom i vår väg en dag nyligen. Ellington tog den med sitt normalobjektiv tvärs över en bred trafikerad gata. Killen gjorde tummen upp. Livskänsla i stadsmiljö.

OBS! Kolla gärna nedan. Läs fotografen Otto von Münchows kommentar till bilden.

göteborgsupplevelse
En smak av livet (foto Ellington)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P.S. Fortsätt läsa ”Att smaka livet: en göteborgsupplevelse”

Institutioner – är kulturinstitutioner något att drömma om?

6 kvinnor och 9 män. Tre personer över 50, annars är de yngre, mellan 26 och 39 uppskattningsvis. De har samlats hos Teater Skogen nära Masthuggstorget i Göteborg. Ska diskutera institutioner. Och drömma. ”Kan vi drömma om institutioner” har Johan Forsman skrivit i annonseringen om denna diskussionskväll.

(Read this post in English) Fortsätt läsa ”Institutioner – är kulturinstitutioner något att drömma om?”

Svamp

Denna höst har det varit lätt och roligt att hitta svamp i skogen.  Arletta och Ellington är inga mykologiska experter. Inte på långa vägar. Men Ellington plockar förstås hem kantareller, trattkantareller och trumpetsvampar. Han vågar sig även på Stensopp (Karl Johan), smörsopp och blodriska. Men där är det stopp.

(Read this post in English) Fortsätt läsa ”Svamp”