Leninbadet – ett besök i en tidsanda

Så här välkomnas man i Hotell Gästis rum 121. En propagandaaffisch med ett feministiskt budskap från en tid när begreppet feminism ännu inte slagit igenom och där kvinnokampen var en del av det socialistiska samhällsbygget. Bilden av en kvinnlig svetsare som tar arbetsorder via telefon i en tid då telefonen var ungefär lika ny och revolutionerande som Internet var 1993. Hon tar order, men det som dominerar bilden är hennes lugn och fysiska kraft. Hon är knappast avsexualiserad, men hennes fokus på uppgiften gör henne till ett subjekt och i relation till den manlige svetsarkamratens skuggfigur har hon en påtaglig integritet.

Så skulle man kunna uppleva den tidsanda man bjuds in till i den historiska miljön på Hotell Gästis i Varberg. En bild av kamratlig målmedvetenhet och en lugn glädje över en reell möjlighet till framsteg och mänsklig utveckling. 

När man så lyfter blicken får man skåda en annan sida.

Jag läser inte ryska, men jag tror mig ha sett denna affisch förut och fått förklarat för mig att de rödklädda arbetarsoldaterna har ett potent piller att ge den bleke herremannen som darrar i bakgrunden. En fallossymbolik, som ger fritt fram åt våldet vilket ju var en av revolutionens avgörande metoder. En fallossymbolik, som också speglar sexualiteten som en del i utövandet av makt.

I detta spänningsfält uppsöker jag Leninbadet – hotellets dragplåster. Vägen dit går genom korridorer och salar. Ett ymnighetshorn av konst, litteratur och affischkonst som rikhaltigt fyller i och framhäver nyanser i de spänningar mellan humanitet och avhumanisering som revolutionens tidsepoker svämmar över av.

Leninbadet 2023, upplevt på det nya årets andra dag. Ett palats för njutning, välbefinnande och självreflektion.

En mix av rysk palatslyx och ursprungsfolklig inspiration i en mångbottnad presentation av arbetarhjälten Lenin och hans tidsanda – sedd i ett 20-hundratalsperspektiv.
Talande revolutionär symbolik
Och en avspegling av fritänkandets flersidighet
Hotell Gästis – ett arbetarlitteraturens Mecka.
Proletärförfattaren
I frihetens tidevarv – ett citat av profeten Jesaja: ”Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN”
En debutroman i ett rikt författarskap
Dekadensen gestaltad
Samtida dödsruna avfattad av ärad svensk
”DU! Är du med oss eller mot oss!”
Ett besök på hotell Gästis i Varberg – ett omtumlande bad i revolutionstidernas tankevärld. Artikelförfattaren, övervakad av en leninfigurin i ljusnischen

Rappoteket: ny musik med enkelhet och budskap

RAPPOTEKET är en svensk musikgrupp från Stockholm. 2016 bildades den. Det här är en grupp som vill skapa lättillgänglig musik. De vill nå ut brett, och inte bara till redan frälsta. Därför väljer de att göra en helt egen svenskhiphop . Det är Rasmus Rooth, Mattias Fröidh, Tomas Fryklöf och Jonas Söderqvist som utgör gruppens kärna. De har varit framgångsrika på Spotify. Nu släppte de låten Vibea tillsammans med Göteborgs-rapparen A.W.

Om bandet Rappoteket säger A.W. (Aran Wehby) att de är ett par rappare och producenter från Stockholm och Göteborg som gör en (tycker de själva) unik mix mellan Hiphop/Pop och EDM. De tycker att deras nya singel är en perfekt låt så här i sommartider.

När vi på den här bloggen tar en liten break från vår bloggsemester, nås vi av  Rappoteket och låten Vibea. Då tyckte vi det var kul att be Aran, som vi känner sen tidigare, att berätta lite mer om gruppens inspirationskällor. Aran berättar:

Vi alla i Rappoteket är stora fans av artisten Avicii. Han är vår största referens när vi skapar vår musik och vi vill sticka ut från hela Sverige och göra något ingen annan gör. Nämligen blanda  House och tripicano med hiphop. Vi vill kalla vår musikstil för EDM och pop. 

Vårt mål är att skapa musik som är enkel att ta till sig, som får folk på gott humör och funkar lika bra i lurar som på klubben. Vi fokuserar mycket på budskap och på att musiken ska vara vara barnvänlig jämfört med andra rappare. Som independent-artister vill vi nu försöka nå ut bredare.

Innehållsmässigt fann vi i den är låten ett härligt självförtroende i en värld som inte alltid är att lita på. Vi tycker att vi hör lugn energi och förtröstan, som säger oss att vi klarar att ta oss fram med samarbete och utan onödiga agressioner. Hur tänker du själv om texten? frågade vi Aran. 

Många rappare nuförtiden vill rida på en våg och gärna rappa om droger, våld och sex. Men vi vill sticka ut från mängden med att inte ha nån falsk fasad utåt. Vi har många låtar på gång. Vi har stort självförtroende för vi är en enhet och vi boostar varandra. Vi är alla med och producerar och skriver låtarna tillsammans. Vi är inte beroende av ett skivbolag.

Om du ser på den musik du har gett ut så här långt – vad ser du själv för utveckling där. 

Min förra singel innan Vibea slog 100.000 streams på tre månader! Vilket jag ser som ett stort framsteg.

Våran första låt tillsammans med mitt band Rappoteket  har alltså på en månad nått över 30.000 streams! Nu har radio utomlands plockat upp den och den kommer spelas två gånger varje dag under en hel månad. Målet är att låten slår 100.000 visningar.

Hur skulle du säga att det du gör musikaliskt förhåller sig till allt annat du gör just nu? Vad driver dig? Vad vill du ska hända?

Jag har 5 spelningar i Augusti och eventuellt tre st i September så det går framåt med karriären. Jag har utvecklats enormt på grund av alla musikuppdrag jag haft. Under 2018 har jag hållit workshop för tjejer i Biskopsgården under två dagar. Hållit i workshop en hel vecka för  ungdomar i Mölndal. Föreläst för Maskrosbarn, föreläst på mitt gamla gymnasium och haft mängder av spelningar. Har även sålt ut två barer och spelat på Sticky Fingers. Har börjat få lite privata spelningar där jag får betalt för att uppträda, t. ex. på födelsedagsfester eller med kunder jag håller workshop för.

Så vi fortsätter att följa Aran Wehby och hans karriär. För oss är det intressant att se hur han åter sätter samarbete före konkurrens och hur det ger honom inspiration.

Länk till Rappoteket på Spotify: 

Vad är EDM (wikipedia):  

Se våra tidigare inlägg om Aran Wehby:

Café Repris och Nästa Destination  

Pirater – lyckliga rivaler erövrar livet

Kvarnen i Laxarby

Det var ingen hemma på kvarnen i Laxarby. Vi såg att den gamla kvarnen används som café. Men bara när ägarna är hemma, och det var de inte idag.

(Read this post in English)

 1
Laxarby kvarn 2018

Vi är intresserade av konstruktionen och av kvarnens historia. Men vi vet inte om kvarnen byggts om för elproduktion, vilket ju görs på en del ställen. Eller om den är helt nedlagd.

Kvarnen i Laxarby 2
Trädgården vid kvarnen är ett veritabelt museum med minnen över en epok av arbete och industri.

Kvarnen i Laxarby visar sig vara en omfattande anläggning. Vi promenerade omkring och kikade i skrymslen och buskage, och där fann vi minnen. Minnen som påminde om något som verkade vara en inte alltför avlägsen storhetstid.

Kvarnen i Laxarby 3
Det är något nästan magiskt med de kraftfulla transmissionsdelarna som gömmer sig i buskaget.

För några dagar sen råkade vi få ett samtal med en journalist, som visste en del om forsar och kvarnar och små elkraftverk. Själv har jag fått uppfattningen tidigare att nuvarande lagstiftning vill tvinga fram en modernisering av alla små kraftverk i åar och bäckar. Mina sagesmän har menat att detta gör det omöjligt att bygga sådan vattenkraft. I varje fall om man inte vill utplåna de åldriga dammkonstruktioner som ger dem deras  karaktär av kulturminne.

Journalisten vi talade med menade att det finns olika uppfattningar om den här lagstiftningen. Och att det kan vara nödvändigt för arbetsmiljö och  säkerhet att ålderdomliga konstruktioner byts ut mot nya. Huvudsyftet med den nya lagstiftningen, har vi just nu fått höra, är dock tydligen att återställa strömmarna i naturligt skick. Men då lär det förstås bli svårt att utvinna vattenkraft småskaligt.

Kvarnen i Laxarby 4
Dagens rännil motsvarar knappast kvarnens fulla kapacitet.

Kvarnen i Laxarby ser oansenlig ut när man först kommer in på gårdsplanen. Och ån, eller snarare bäcken där kvarnen ligger, ändrar inte på det intrycket. Hur har man kunnat utvinna kraft ur denna rännil?

Men intrycket av oansenlighet förändras när vi tittar närmare. Först är det maskindelar från utbytta turbiner som fångar vår blick. Så skymtar vi en vattenkulvert i trä, som skvallrar om en betydande kapacitet. Den verkar relativt intakt så här på lite avstånd i alla fall.

Kvarnen i Laxarby 5
Den intakta träkulverten skvallrar om möjlig elproduktion

Vi promenerar uppför en slänt, och där, bakom högvuxet sly och dignande vildhallonsnår gömmer sig en dammbyggnad av överraskande dimensioner.  Överraskande för oss, med tanke på den begränsade vattenföringen nere vid kvarnbyggnaden.

Kvarnen i Laxarby 6
Vi hittade dammbyggnaden
Kvarnen i Laxarby 7
Dammluckorna och en del av vattenmagasinet

När vi promenerar vidare uppför grusvägen ser vi att kvarnen har haft ett ordentligt vattenmagasin. Uppströms dammen och vägbron ligger en mindre sjö. Översidetjärnet, som helt säkert har gett tillräckligt kapacitet att driva kvarnen i Laxarby.

Det var en spännande inblick i vad som funnits och fortfarande finns att se här. Vi blev naturligtvis nyfikna på att veta mer om historien kring kvarnen i Laxarby. Vi får ge oss till tåls till nästa gång. Då hoppas vi att ägarna är hemma.

Vårviks kyrka i kvällningen

vårviks kyrka 1Det regnade när vi kom. Denna torra, torra sommar. Regn. Glesa stora droppar föll på sjöns yta. Vi hade kommit på den smala grusvägen genom skogen. Den obebodda skogen där ugglor och nattskärror trivs. Och där öppnade sig synfältet. Skogen vek undan. Längre fram sågs gårdar och ängsmark. Och nere vid sjön låg kyrkan. Här, nära gränsen mellan Dalsland och Värmland ligger Vårviks kyrka ute på en udde i sjön Västra Silen.

(Read this post in English)

vårviks kyrka 2

Dalsland genomkorsas av strömmande vatten och sjösystem. Från Östra Silen rinner vattnet genom Västra Silen och sedan genom den långa, smala sjön Svärdlång och vidare genom Laxsjön, Råvarpen och Upperudsälven ut i Vänern. Det är ett talesätt i norra Dalsland, att Svärdlång har det renaste vattnet ty ”det rinner genom två Silar”. Här, vid Vårviks kyrka, är det  långt till civilisationens föroreningskällor, och allt känns rent och orört.

Det var redan kväll när vi kom, men julikvällarna är ljusa. Det droppade sakta, sakta från skyn. Kyrkogårdens blommor har stålsatt sig mot torkan och tar längtansfullt emot fuktdropparna från himlen.

vårviks kyrka 3

vårviks kyrka 4

En kort stund tilltog regnet. Vi hörde fiskar vaka i sjön. När vi gick längst ut på udden hade regnet upphört och i den varma kvällen torkade fukten strax bort på stenarna och marken. Vi satte oss och betraktade utsikten över den stilla sjön.

vårviks kyrka 5

Den ljusa sommarhimlen speglade sig i vattnet i pastell, guld och platina.

vårviks kyrka 6Sakta föll en sommarskymning i den stilla kvällningen. Strax bakom udden, osynlig för oss men ändå nära, ropade storlommen sitt uråldriga alarm. En tornseglare slog sin svirrande blixtsnabba jaktflykt över vattenytan.

vårviks kyrka 7

När solen sakta gick ner över bergen i nordväst, och visade sig i molnspringan, då förvandlades allt.

vårviks kyrka 8

vårviks kyrka 9

Efter solens nedgång var det nya nyanser av ljus som målade himmel och vatten för våra ögon.

vårviks kyrka 10

Länge, länge satt vi och betraktade ljusets skiftningar i sommarnatten. Vårviks kyrka andades stilla. Drömde vi? Var det redan gryning?

vårviks kyrka 11

Alvarsblomster

Jag återvänder gärna till Öland. Nu gör jag det i minnet. Det var en dryg vecka sen jag var där, och i mitt minne dröjer sig några alvarsblomster kvar.

alvarsblomster
Blåeld. Solberga naturreservat vid Torngårdsvägen

De är inte så märkvärdiga för världen. Men jag tänker på hur magert de växer och vilka färgnyanser de skapar i en till synes torftig miljö.

alvarsblomster
Åkervinda. Solberga naturreservat.

En del vet jag namnet på. Några har jag inte en aning om vad de heter. Carl von Linné reste här på det han kallade sin öländska resa. Det jag fick höra nu när jag själv gjorde en öländsk resa var att Linné inte såg så mycket av Öland. Han ska ha slagit sin stortå mot en sten. Detta fick honom på dåligt humör. Så han satte sig på gästgiveriet. Istället fick hans studenter som var med ge sig ut i området och leta botaniska och zoologiska rariteter.

alvarsblomster
Det finns gott om sten på det öländska alvaret. Här en raritet som jag inte lyckades artbestämma

Idag är vägarna på Öland bättre än på 1700-talet. Det är inte så mycket förrädiska stenar att stuka stortån på. Så jag tog mig en cykeltur i kvällningen, vilket Linné skulle sett som ett Guds under eller Djävulens bländverk.

alvarsblomster
Vit och gul fetknopp. Solberga naturreservat

På den tur jag tog var alvaret aldrig långt borta. De alvarsblomster jag fick se hade en förmåga att lysa i skymningsljuset.

alvarsblomster
En tidig ölandstok. Solberga naturreservat
alvarsblomster
En färgkulla på torr kalkmark. Solberga naturreservat
alvarsblomster
Okänd, men vacker tycker jag. Dröstorps alvar, Skarpa Alby.
alvarsblomster
Jag trodde detta var en variant av malört, men jag är inte så säker på det längre. Dröstorps alvar

Innan jag kom hem hade kvällen hunnit bli sen. Det var en av dessa  vindstilla kvällar som lär vara ovanliga på denna vindarnas ö. När jag cyklade hemåt hörde jag hela tiden göken gala i väster. Två i Skärlöv, och en i vardera Segerstad, Mellby och Seby. När jag kom till Gammalsby var jag nästan hemma, och där hörde jag göken från öster. Så tedde sig denna kvällens öländska resa.

Småländska tallmoar

Till och från Öland kör jag över Småländska Höglandet. Tallmoar nästan i oändlighet. Ett litet brukssamhälle dyker upp rätt som det är. Några gårdar med hage och åkrar. En sjö. Och tallmoar.

tallmoar 1
Några granar i förgrunden. Därbortom ses tallskogens pelarhall

Det är många mil att köra. Jag kör förbi Nybro och Vetlanda. Det är tallmoarnas land. Stannar upp i Eksjö. Och när jag kör vidare mot Nässjö kör jag genom tallmoar mot Jönköping.

Jag har med mig lite fika. Stannar vid en parkering och går upp en bit i tallskogen. Sätter mig på en tallåga.

Det växer mossor och lavar på träd och stenar. I bärriset vid mina fötter förbereder försommaren höstens rikedomar.

tallmoar 2
Blåbärsriset har satt kart

Blåbären är ännu gröna, men om en månad är de blå och mogna. De ser välpollinerade ut. Kommer det regn snart så kan de nog bli stora och fullmatade.

tallmoar 3
Lingonblom

Lingonen är senare. De har just börjat blomma. Jag njuter min försommarfika under tallarna i smålandsskogen. Jag tänker inte höst, men det känns löftesrikt.

Öländsk blomsterprakt

Just nu. Precis just nu blommar det. Jag kom i bilen över ölandsbron och fick ett samtal på mobilen när jag kommit upp på vägen som skulle ta mig till Ottenby. Laglydig stannade jag förstås. Körde in på första bästa parkeringsficka. När jag pratat färdigt skulle jag köra vidare. Tittade bara upp lite först. Och upptäckte öländsk blomsterprakt.

öländsk blomsterprakt
Öländsk blomsterprakt

Detta blev inkörsporten till min ölandsresa juni 2018.

Ölands alvar

Ingen uppkoppling! Ingen dator. Knappt kontakt med yttervärlden. Vad blir det av livet då? Tja, två saker hände mig i alla fall. Jag fick några riktigt nära och intensiva samtal med två av mina syskon, som jag åkt ganska långt för att träffa. Det var det ena. Det andra var en naturupplevelse på ett ställe, där den sista pluppen på telefonens mottagning försvann. Det var på Ölands alvar.

Här brukar betesdjur släppas. då blir alvarets buskar och träd inte så höga.

Solens och vindarnas ö, brukar man säga. Men denna sena kväll var det så gott som vindstilla, vilket är ovanligt, säger de som är åretruntboende.

Solnedgång över Skarpa Alby på Öland.

Och solen, den var på väg ner när klockan närmade sig elva på kvällen och mörkret så sakta började komma krypande.

Då hörde jag den. Göken. Två var det. En som gol i väster och en som gol i öster. Bästergök och tröstergök.

På en del ställen där Ölands alvar inte betas, växer det igen. Mest är det enesnår som frodas.

Tornseglare flög svirrande och avtecknade sig mot kvällshimlen, och en stenskvätta varnade från ett hål i stengärdesgården.

Fossil av ortoceratiter finns i Sverige i kalksten från ordovicium bland annat på Öland.

Öland är ett minimalistiskt landskap.  Dess jordlager är tunt. Dess skönhet är karg. ”Jag är stenrik”, sa ölandsbonden.

 

*) Ordovicium är en period som inträffade för ca 450 millioner år sedan. Perioden varade i ca 40 millioner år. Det som idag är Öland var då havsbotten. Läs om ordovicium på Naturhistoriska museets hemsida.

Blåhjon

Nu vill jag fråga dig som läser detta. Har du nånsin sett ett blåhjon? Jag tror att jag har sett ett, men jag är inte säker. För säkerhets skull bifogar jag en bild som  jag tog ute på min vedbacke igår och om det när någon som vet, så är jag tacksam för bekräftelse om detta är ett blåhjon eller inte.

Blåhjon
Är detta ett blåhjon?

Sen vill jag fråga en annan sak. Vad tänker du på när du läser eller hör ordet blåhjon? Själv har jag bara hört ordet en gång innan jag idag stötte på det nu igen. En enda gång i hela mitt liv, och ändå har det fastnat i mitt medvetande och lär inte utplånas därifrån så länge jag lever.

Hur är det egentligen med intryck, information och kunskap. Vad är det som fastnar? Ja den frågan ställer jag mig. Visst! Olycksfall och dramatiska händelser som när blixten slog ner. När affären i vägkorsningen hemma brann ner till grunden. Eller när mjölkskjutsens hästar kom i sken och kusken föll med huvudet före in i stengärdsgården och fick tas om hand och förbindas av min mamma och hela köket blev nerblodat. Sånt glömmer man ju aldrig.

Eller när Kennedy eller Palme blev mördad.

Men blåhjon då? En enda gång.

Döm själv när du lyssnar på den här visan av Povel Ramel, så förstår du varför. Eller så gör du inte det.

Om det nu var något helt annat kryp jag fotade – ge mig gärna en antydan om vad det egentligen var. Jag vill ju veta. Men förmodligen kommer jag genast att glömma det.

Staden en försommarkväll

staden 1
Staden på försommaren

Jag älskar staden på sommaren. Göteborg ångar och andas i sommarvärmen. Promenaden från Järntorget längs Linnégatan förbi Änggården tar en halvtimme i snabb takt.

(Read this post in English)

staden 2
Änggårdsgatan

Vi går nog fortast av alla denna dag. Stadsmänniskorna jäktar inte som de annars brukar denna försommarsöndagskväll. De släntrar längs trottoaren i par och grupper. Deras ansikten är avspända och röda av solen.

staden 3Botaniska trädgården är öppen. ”Öppet till solens nedgång” läser vi vid entrén. Vi tittar på solen och ser att den ännu står tre fingrar över hustak och trädtoppar.

En koltrast sätter sig på grusgången. Tittar på oss och sjunger en underbart vacker melodislinga där den sitter på marken. Gråsparvarna gnuggar ner sig i sanden och ’badar’ så dammet yr runt dem.

Det japanska körsbärsträdet är precis mitt emellan blom och fruktsättning.

staden 3 Trädet lyser blommigt och täcker marken med drivor av rosa snö.

staden 4Nu är vi också fåglar.

staden 5Nu är vi också barn.

Vi fylls av nyfikenhet på vad som gömmer sig bak stigens nästa krök.

staden 6
I Azaleadalen

Och nästa.

staden 7
Näsduksträdet i blom

Och nästa.

När solens överkant tangerar hustaken och trädtopparna går vi dröjande tillbaka genom staden. Sent på kvällen strålar asfalt och stenlagda gator fortfarande dagens värme.

 

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox: