Den här dagen började med ett Skypemeddelande från Arletta. Det handlade om fjärilen, som hade kommit in i hennes rum.
[2017-08-09 08:34:29] Arletta: Oj
[2017-08-09 08:34:37] Ellington: vad?
[2017-08-09 08:34:44] Arletta: Fjäril i mina kläder
[2017-08-09 08:34:58] Arletta: Stor!
[2017-08-09 08:35:00] Ellington: du kanske blir en fjäril
[2017-08-09 08:35:09] Ellington: kan du släppa ut den?
[2017-08-09 08:35:20] Arletta: Hon försöker
[2017-08-09 08:35:36] Arletta: Jag vill undersöka henne
[2017-08-09 08:35:50] Ellington: hur ser den ut vilken färg
[2017-08-09 08:36:10] Ellington: kan du fota henne?
[2017-08-09 08:36:23] Arletta: Svart.
[2017-08-09 08:36:31] Arletta: Hon rör sig jättesnabbt
[2017-08-09 08:37:02] kom bilden
[2017-08-09 08:38:32] Ellington: Påfågelöga heter den fjärilen på människornas språk (i Sverige)
[2017-08-09 08:40:55] Ellington: Den ska ut på äventyr i världen utanför lägenheten.
[2017-08-09 08:47:30] Arletta: Precis. Istället för mig
[2017-08-09 08:49:17] Ellington: Nä, inte istället för – precis som du, tänkte jag! 🙂
[2017-08-09 09:09:10] Arletta: Jo det blir en äventyrlig resa.
Vart Arletta ska resa är en annan historia. Men idag fick Ellington tanken att en sådan kontakt med ett djur, ett vilt djur, en fjäril inne i huset, det känns som att det symboliserar något. Ellington är ju inte vidskeplig, men han låter gärna en upplevelse bli meningsfull oavsett om den är vetenskapligt logisk eller totalt illusorisk.
Det är ju en enkel symbolik när man, som Arletta, ska påbörja något nytt, att just en fjäril blir sinnebilden för att resa. Skör, utsatt och bräcklig känner man sig, och samtidigt oväntat och nästan otänkbart stark.
Som Tistelfjärilen. Om den fjärilen hittade Ellington följande upplysning:
”En långflygare som flyger ända ifrån Nordafrika under våren och försommaren. Och den flyger ända till Island tillsammans med Sorgmantel och Amiralen. På sensommaren flyttar en del söderut.” (källa)
Av en sådan gåtfull kraft ville jag ju inspireras inför en resa, tänkte Ellington.
Och då hittar han detta! En bloggare som skriver om hur det är. Hur det är att stå inför något helt nytt i sitt liv.
”Jag har aldrig känt mig så naken och blottad som jag gör idag. Som om min insida på något sätt har hamnat utanpå huden. Jag är ut-och in. Det är en ovan upplevelse, men inte på något sätt oönskad. Som om att jag har skalat bort lite av det som inte var jag. Mina skal och masker ligger i remsor runt fötterna medan vinden smeker mig i håret. Skinnet stramar och spänner, det som fanns där under alla murar har aldrig tidigare fått se solen.
Och i ögonblicket uppstår det en ny förnimmelse. Som om nyfödd, nästan hudlös. Lukten av blött sommarregn på varm asfalt. Granbarr under barfota fötter i skogen. Jag dansar fram genom daggvåta löv, lätt trippandes på tå. Sårbar och ömtålig. Jag är ett foster. En blind kattunge som ännu inte har slagit upp sina ögon och skådat världen i all dess storhet. Skönheten i att finnas till. Att vara precis det som man är, utan att behöva gömma sig för det som finns utanför. Avskalad. Naken. Rå.”
”Welcome to borderline city!” heter bloggen och stycket har titeln ”Född till fjäril – Uppvaknandet – Jag är hemma nu.” [läs gärna vidare här]
Arletta / Ellington
