Decemberlingon

Vintervädret har kommit och gått. Och kommit igen. Is och snö, sol och tö, storm och stilla dagar. Och till vår förvåning decemberlingon.

(Read this post in English)

Decemberlingon 1
Dagens utsikt genom Ellingtons köksfönster

Just nu är det vitt när jag ser ut genom mitt köksfönster och termo-metern visar strax under nollan. Sent igår kväll när jag var ute och körde var det minus 11 i köldhålet borta vid Trekanten nedanför Laxarby kyrka.

Så har det växlat den senaste tiden. Sist Arletta var här på besök var för en vecka sedan. Då gjorde vi ett stopp i Åmål, och vi hann med både ett besök på Simbadet och en långpromenad genom staden innan mörkret lade sig.

Decemberlingon 2
Vintrig allé vid Kulturmagasinet i Åmål

Då var det vitt och snö, och en isskorpa började lägga sig vid bryggan i småbåtshamnen.

Decemberlingon 3
Tunn isskorpa i sent eftermiddagsljus

På kvällen vände det och blev milt. När vi gick ut i skogen dan därpå var det sol och klart och riktigt som vår när eftermiddagssolen låg på. Med sin skarpa blick skymtade Arletta något rött i riset en bit upp i backen.

Decemberlingon 4
Decemberlingon.

”Lingon”, viskade hon, och vi klättrade ivriga upp i den branta slänten för att kolla om hon sett rätt.

Som alltid! Hennes skarpa öga sviker inte, och där – i ris och vintergröna lingonblad, där som det igår varit vitt av snö och frost – där hittar vi dem. Lingon. Decemberlingon. Röda. Vissa nästan genomskinliga. ”Vågar vi smaka?”

Decemberlingon 5
En första handfull för avsmakning

Arletta smakar alltid på världen. Vi smakar båda. Och likt vinsmakare, finsmakare känner vi hur frosten har förvandlat den annars lite beska surheten till sötma. Vi håller smaken kvar i munnen. Drar försiktigt in luft emellan halvslutna läppar så att aromen av skog och markens mineraler fyller gommen.

Så avsmakade vi årets decemberlingon. ”Spätlese”  om det varit druvor.

Decemberlingon 6
Vinterprydnad

Idag, en vecka senare, har jag fortfarande en kvist med decemberlingon i mitt kök. Ute snöar det nu, med stora flingor. Allt tätare. I övermorgon ska vi ses igen. Kanske finns det slånbär på mitt hemliga ställe. De ska plockas i december.

Ellington

.

 

 

.

.

 

.

.

..

Bön, vad är det?

Idag när Arletta och Ellington träffades, satt de tysta en stund innan Ellington frågade: Vad är bön?

(Read this post in English)

bönArletta: Det är väl enkelt. Du har en önskan. Till exempel, du vill ha en lägenhet att bo i. Lägenheterna är dyra. Det finns inte många, det är en oerhörd konkurrens om de få som finns. Du har försökt och inte lyckats. Din egen kraft räcker alltså inte till. Det är då du ber.

Ellington: Jag tror ju inte på nån gud. Gör du?

Arletta: Jag fokuserar starkt. Jag fokuserar på de krafter som finns – i mig.

Ellington: Alltså på din egen förmåga?

Arletta: Ja!  Jag samlar mig och begränsar all min energi så att den riktar sig på bara precis det som jag vill klara av. Det är som en vrede. Jag bereder mig att lägga all min kraft i ett enda slag.

Ellington: Som en höjdhoppare!

Arletta: Jo, det kan man säga. Men det finns ett helt annat sätt som jag samlar mig också. När jag verkligen vill vara beredd att förstå något. Om jag ser något okänt och främmande. Då gör jag tvärtom. Inget fokus. Ingen vrede. Ingen kraft. Jag bara plockar bort alla tankar. Allt som jag redan vet plockar jag bort. Så att jag blir helt öppen.

Ellington: Du gör dig mottaglig för alla intryck utan att sålla bort något?

Arletta: För mig är det detsamma som bön. Att hitta kraft att fokusera totalt och att hitta modet att öppna mig helt och hållet.

Ellington: Nu talar du ju om att hämta kraft att göra något själv. Men människor ber också när de är i en situation där de inte själva KAN påverka det som ska hända?

Arletta: Som när åskan går och man ber att blixten inte ska slå ner?

Ellington: Eller när jag är beroende av vad andra gör?

Arletta: Som när jag har förlorat allt jag äger och har och inte orkar gå ut ens och tigga – att jag ger all min sista kraft i en bön att någon ska komma med lite mat, så jag orkar upp och kan söka ett jobb?

Ellington: Det vi talar om nu brukar vetenskapen kalla magi. Alltså att man med enbart viljekraft kan påverka naturen eller andra människors handlingar.

Arletta: Men jag tror att mina starka tankar (och dina) kan uppfattas på ett omedvetet plan av andra. Och bön är starka tankar. Som en sorts elektriska signaler.

Ellington: Men de som ber brukar ju se det som att det är Gud som hör deras bön.

Arletta: Jag vet inte om det är rätt eller fel att det medium som förmedlar sån här kommunikation ska kallas vid ett namn, som Gud. Jag lämnar den frågan öppen för egen del.

Ellington: Blir bönhörelse mindre verkligt om det finns en vetenskaplig förklaring?

.

 

.

.

 

.

.

 

 

.

E-böcker och ljudböcker på shoppinglistan

Inlägget är annonsinlägg för Storytel och innehåller annonslänkar. Arletta och Ellington shoppar e-böcker och ljudböcker.

e-böcker 1
En analog bokhylla på biblioteket i Bäckefors fotad 2006 (foto: Ellington)

Arletta: Firar du jul?

Ellington: Hittills har jag alltid gjort det. I år är första gången jag har gjort något annat än att pynta till advent.

Arletta: Så vad har du gjort i stället?

Ellington: Det vet du väl. Det var då vi gick på seminarierna om hur man skriver barn- och ungdomsböcker.

Arletta: Köper du några julklappar då?

Ellington: Jag tycker det kan bli lite hysteriskt.

e-böcker 2
Bokläsning (foto: Ellington)

Arletta: Men jag vill gärna kolla på lite böcker. Jag älskar att bara gå och plocka och kolla det som jag råkar hitta. Jag kollar gärna helt slumpvis.

Ellington: Kolla här då! Här har du e-böcker och ljudböcker. Själen har inga rynkor av Ewa Swedenmark. Det är en hel serie. Ska jag köpa den till dig?

Arletta: Varför inte till dig? Den passar väl – en ungdomlig själ i en gammal kropp 😉

Ellington: Visst – men inte till dig då? Läs här: ”lustfyllda berättelser där fokus ligger på hur kvinnor 60 idag lever och förväntas leva.”

Arletta: Det står att det utspelar sig i Aspudden i Stockholm. Har inte du släktingar där?

Ellington: Jo. Och vänner. Ska vi åka dit?

Arletta: Dom kanske vill vara med på vårt projekt Gröna Lampan?

Ellington: Det tycker jag vi kollar!

Arletta: Titta här nu! Det här kanske passar till projektet. Samtal med vänner. Sally Rooney heter författaren. Den handlar om poesiaftnar.

Ellington: Ja, men det är bara början på det hela. Det blir ju kärlek över generationsgränserna. Ser du?

Arletta: Det har väl du varit med om? Det kan vi diskutera om vi läser den tillsammans.

Ellington: Du! Från det ena till det andra. Här är fler e-böcker. Den här  tycker jag att du skulle läsa om du vill lära dig att kommunicera med mig.

Arletta: Omgiven av idioter, av Thomas Eriksson?

Ellington: Precis! ”Boken ger dig de viktigaste verktygen för att förstå skillnaderna mellan olika kommunikationsstilar.”

Arletta: Så, vem av oss är det som … ? Tja, jag tänkte just på nåt annat. Om vi åker till Aspudden och hälsar på dina släktingar där. De har väl barnbarn. Köper vi den här till dom så får vi nåt att prata om tror jag.

Ellington: Bajsboken? Av Pernilla Stalfelt. Det passar ju till ett annat av våra projekt.

Arletta: Det gör det faktiskt. Men det räcker ju att prata med dom om detta. Det är ju viktigt.

Ellington: Både för barn och vuxna.

e-böcker 3
Digitalt och analogt – Biblioteket i Fredrikstad i Norge juli 2006 (foto: Ellington)

Arletta: Hur gamla är de barnbarnen.

Ellington: De yngsta är bara två tre år, men de äldsta är nog nio i alla fall.

Arletta: Ta den här ljudboken då. Den kommer de lite äldre barnen att älska!

Ellington: Katitzi av Katarina Taikon. Den är ju en riktig barnklassiker. Vad bra!

Arletta: Ja, den håller idag också! Om den romska flickan.

Ellington: Om de gillar den kan de ju köpa hela serien.

e-böcker 4
Sommarläsning (foto: Elliington)

Arletta: Du! Kolla. Den här ljudboken kommer ut just idag. Den tror jag är intressant när vi ska ge ut vår saga. Förlagspodden – avsnitt 15 heter den.

Ellington: Detta handlar den tydligen om: ”Varför kommer just den här boken ut? Men inte den? Vilka böcker är intressanta just nu? Vad händer egentligen på ett förlag?” Det där vill jag också att vi kollar närmare på.

Arletta: Innan vi går ut och promenerar, vill jag att du tittar på den här. Tror du inte att den kan vara nåt för mig. Jag vill ju lära mig nyanserna i det svenska språket. Så att jag kan använda det uttrycksfullt och inte bara göra mig förstådd.

e-böcker 5
Framför datorn (foto: Ellington)

Ellington: Om ett ord. ”Varför säger vi som vi gör? Och varför heter det som det heter? ” Den vill jag köpa till dig.

Arletta: Du kanske ger mig den som present när vi ses igen efter nyår? Då kanske jag vill ge dig nånting också.

Ellington: Ska vi gå och simma nu?

Arletta: Det behöver vi. Vi kan inte bara sitta här framför datorn.

.

.

Brålanda julparad

Var finns världens största tomteparad? Någonstans i USA? Säkert! Men i Brålanda såg vi en tomteparad igår som kanske slår det mesta. Den slog oss! Med häpnad!

(Read this post in English)

Arletta: Har du varit i Brålanda förut?

Ellington: Jag var här 1984, på Rasta. Min fru och jag var på väg till BB i Vänersborg för värkarna hade börjat. Vi vågade ta en paus för en kopp kaffe den gången. Sen augustikväll var det. Ja, och jag har varit där och sett de vidsträckta åkerfälten. Då har jag varit ute i den ljusa sommarnatten för att lyssna på nattaktiva fåglar. Vaktel och kornknarr.

Brålanda ligger ju mitt på Dalboslätten, och dagtid är det sädesfält så långt ögat når. I vårbruket och i höstarnas skördetid får man ha tålamod när man kör E45:an här. Traktorer stora som hus och långa fordonståg med skrymmande jordbruksmaskiner eller vagnar med skördad spannmål. De ligger och krypkör och det gäller att inte kasta sig ut i mötande trafik när man väntar på att kunna köra om.

Nu är det vinter, och traktorer och andra maskiner är undanställda för året.

Men nej! Just där järnvägen delar Brålanda samhälle mitt itu, dit drar sig idag en ringlande orm av människor. Från Skolgatan ringlar de sig i ett led. Längs Allégatan kommer de gående. Och längs Storgatan kommer man i långa rader. På andra sidan järnvägsövergången står folk som packade sillar. Vi går dit vi också, och där hör vi dem.

En ljussmyckad traktor lösgör sig ur mörkret

Traktorerna. På sidogatorna står de uppställda bland godisstånd, karuseller och ljusslingor. Och mullrar och brummar. Längs förlängningen av Storgatan skymtar vi fler. Det går inte att se hur långt raden sträcker sig.

Vi har kommit för att se Tomteparaden. Vi väntar i sällskap med tusentals andra. Någon säger tiotusen och ja, själva skulle vi uppskatta det till sextusen, men det är svårt att räkna i mörkret, även för mig som ibland försöker räkna hur många fåglar det finns i en flock med starar eller kajor som täcker hela himlen.

När paraden kommer, har vi väntat en timme i den råa decemberkvällen. ”Tomteparaden”, sa vår vän från Älvängen, som tipsade oss om detta. ”Det vore väl fint om tomtarna kombinerades med det som julen handlar om.”

Brålanda
Två Brålandatomtar
Brålanda
Här är man öppen med vad man tillber för makter.

Här är tomtar i så många uppenbarelser man kan tänka sig. De åker på vagnar, och det för nästan tankarna till ett medeltida karnevalståg, när vi ser delvis dramatiserade situationer ur tomtelivet på en del av vagnarna. Allra först kör en vagn med blixtrande reklambudskap, och bland alla dessa blinkar det förbi lite överraskande ”Jesus – den bästa julklappen!

Detta julens budskap dominerar inte i tomtetåget.

Svanhalsen – kanske en julens phallossymbol – lyckades vi nätt och jämt fånga på bild i decembermörkret.

Tomtarna och Julbocken, istapparna och den väldiga svanen är ju återklanger av en naturdyrkan med delvis hedniska rötter.

 

Det evangeliska budskapet dominerar verkligen inte över tomtarna. Men det inramar likafullt denna helheten.

För just i slutet av tomteparaden kommer julens stjärna. Den har sällskap av tre personer utklädda till puckel-kamel och av ett litet följe av tomteklädda, som glatt bär en banderoll med samma budskap som reklambilen i täten: ”Jesus – den bästa julklappen”.

Världens längsta julparad annonseras detta som . Och så kan det mycket väl vara. I ett ståtligt tåg, den ena ljussmyckade traktorn och vagnkreationen vackrare och mer fantasifull än den andra. Så passerade de förbi oss i en sakta skridande, aldrig sinande ström. Ett stort arbete var det, och vackert. Aldrig sinande – vi stod som förhäxade i gråmörkret – utan att känna kylan – i över en timme medan tåget skred förbi.

Sen var det slut. Och vi tänkte – vilken föreställning! Vilken gemensam satsning!

Arletta: Ja! Och jag tänkte – vilken möjlighet! Vågar vi fråga Brålandaborna om de vill bjuda in oss alla på en fika och lite samtal och prat efterpå nästa gång? I Folkets Hus? I bygdegården? Kyrkan?

Ellington / Arletta

.

Brålanda Tomteparad – facebooksida

 

 

 

Otto von Münchow och kreativiteten

Otto von Münchow diskuterar ofta foto, konst och konstnärskap. För någon vecka sedan hade vi en diskussion på hans blogg om passion. Att passion ger kraft och inspiration i människors satsningar i livet, men att passion också kan leda i fördärvet om den inte samspelar med ett mänskligt omdöme. När Otto häromdagen återkom till den konstnärliga inspirationen fokuserade han på en annan aspekt. Kreativiteten.

(Read this post in English)

Otto von Münchow 1
Kreativiteten – hämtar vi den inne i huvudet och kroppen? Kommer den till oss utifrån? (foto: Ellington)

Kreativitet innebär att kunna lyssna öppet och andäktigt. Lyssna till det flöde av verklighet som strömmar genom vårt undermedvetna. Detta är den konstnärliga kreativitetens själva källa, menar Otto von Münchow.

Denna tanke har dryftats tidigare. Därför ska nu jag sätta in den tanken på kreativiteten i ett sammanhang där man dels ser hur den har tagits emot i den filosofiska diskussionen. Och dels vill jag antyda hur diskussionen om kreativitet kan ta nya steg.

Jag blev lite tagen av Ottos kraftfulla beskrivning av kreativitetens källa. Så jag var tvungen att börja med ett utrop.

Åh Otto, om de amerikanska litterära kritikerna Myra Jehlen och Sacvan Bercovitch kunde läst detta. Då skulle de antagligen ha utsatt dig för samma (orättvisa) kritik som de utsatte min kära favoritfilosof Ralph Waldo Emerson för. Emerson – ungefär som du -talar om källorna till konstnärlig inspiration. Då säger han att kreativiteten tar oss till helig mark, där vi måste röra oss försiktigt och vördnadsfullt.

För kritiker som de som jag just nämnde, är detta regressivt och infantilt. Konstverket blir – med deras ord – ”en kosmisk kopia.” Det ger inte den konstnärliga kreativiteten så mycket att göra, förutom att kalkera visioner från det undermedvetna.

Att lyssna inåt. Vad synliggörs? (Foto: Ellington)

Det finns två saker som enligt min mening dessa kritiker inte förstår. Det ena är det som du beskriver. Det kreativa lyssnandet. Ett sådant lyssnande, vågar jag säga, är vad Emerson syftar på. Ett lyssnande där du rör dig ”försiktigt och vördnadsfullt.” Så att du inte stör intrycket av vad han skulle beskriva som ”denna primalmusik”. Det är kreativt att göra sig mottaglig för detta.

Det andra som kritikerna inte tycks förstå är att dessa visionära inspirationer från kreativitetens ”underjordiska flod” kan göras meningsfulla för den värld vi lever i. Jag vet Otto, att du inte nämner något om detta idag. Men i många av dina foton finns både social och politisk mening. Emerson gjorde det till en stor livsuppgift att tänka sig hur det kreativa sinnet kan förvandla sina visionära intryck till konst som blir meningsfull för den tid och den verklighet som man lever i. Detta kan kräva vår uppmärksamhet även idag.

I ett vardagligt sammanhang. Vad ser du då? (foto: Ellington)

Otto. Kanske är det med detta som det är med passion, som vi diskuterade nyligen. Du menade att det inte går att sätta upp några exakta regler för hur man bör gå tillväga. Kanske är det så också med kreativiteten. Det är förmodligen värt att tänka på lika fullt. Hur går det till att kombinera lyssnandet inåt med social medvetenhet?

Otto von Münchow 3
Går det att koppla ihop det yttre med det inre? (foto: Ellington)

Kanske återkommer vi till det. För tillfället är det kanske tillräckligt att bara antyda att medan kreativt vördnadsfullt lyssnande inåt är en del av konstnärens arbete, är det kanske en annan kreativ uppgift också, att uppmärksamt lyssna utåt.

Ellington

.

Läs mer av Otto von Münchow om kreativitet och fotokonst

.

.

.

 

.

.

..