Liv och död och andlighet

liv och död
Solnedgång vid havets rand (foto Ellington)

Ellington: Idag mötte jag en seriös och glad person. Vi talade om liv och död bland annat. Hon frågade mig

  • Tror du på liv efter detta?

Jag svarade:

  • Gör du?
  • Ja, absolut! Och du?
  • Nej!
  • Vad hemskt?
  • Varför då?
  • Jag vet ju att det finns nåt andligt. Jag har sådana upplevelser. Av existens utanför det jordiska.

Där kom vi in på upplevelser av överjordisk karaktär. Och jag berättade att jag haft upplevelser av den arten. Hon frågade:

  • Hur kan du då säga att du inte tror på livet efter detta?
  • Nej, svarade jag, jag tror att döden är som en strömbrytare som slås av. Det blir bara svart och det tar slut.
  • Men hur kan livet ha någon mening då?

Så utspann sig vårt samtal. Och jag sa:

  • Vi är väl olika, du och jag.
  • Ja, jag finner meningen i att det finns något mer än detta.
  • Ja, svarade jag. Och jag finner meningen i att detta livet är det enda jag kommer att få.

Hon frågade igen:

  • Men hur kan du ha haft andliga upplevelser och sen säga att att du inte tror.
  • Vi ser olika på andliga upplevelser du och jag.
  • Du menar att det finns en vetenskaplig förklaring att det är kemi och materiella processer och inte riktig andlighet? undrade hon.
  • Stopp, genmälde jag. Det menar jag inte alls! Den sortens vetenskap som försöker förklara bort våra upplevelser på det viset, den ger jag inte ett ruttet lingon för!
  • Så du menar att andliga upplevelser är på riktigt då?
  • Ja såklart, svarade jag.
  • Då fattar jag, sa hon. Men vi tror olika om vår ande. Du tror att en människas ande dör samtidigt som kroppen.
  • Ja, svarade jag då. Och du tror att andens liv fortsätter.

Där avbröt vi den delen av vårt samtal. Vi skulle äta lunch.