Eva Hild – ett möte utanför boxen

Porten till Landskrona Konsthall stod öppen, så vi steg in. Tja, sa killen som lastade in grejer i skåpbilen. Vi håller ju på att plocka ner den här utställningen, så det är ju egentligen stängt. ”Egentligen” ja. 20:e maj till 27:e augusti stod det på en nedtagen affisch. Och idag var det den 28:e. Så vi gick in.

Eva Hild var mitt i stöket med att styra upp flytten av sin utställning i Landskrona. Flyttkillarna drog lådor och packade ner skulpturer, men Eva tog sig tid att resonera med oss en stund. Temat med kroppsliga former som släpper igenom ljus slog oss som något vi kunde läsa fritt. Det solida. Det organiska. Det luftiga. För Eva var det resultat av ett inre arbete som gett henne lugn utifrån konflikter och oklarheter.

Eva Hild är hemmahörande i Borås, och för Patricia Fortoul, som är nyinflyttad därifrån, gav mötet ett nytt titthål till konsthändelser i gamla hemstaden. Bland annat fick vi historien bakom placeringen av Evas offentliga verk Wholly på Torggatan därstädes. En pappershandlare Björsell, som var konstgynnare i Borås ägde också en bit av trottoaren utanför Försäkringskassan. Där ville han ha en skulptur av Eva. Skulpturen upplevs ofta malplacerad i en namnlös gränd mitt emot Stora torget. Men den står kvar och och så har en annars tråkig plats fått ett visuellt lyft för de nyfiket trägna.

För oss blev besöket på konsthallen i Landskrona en upplevelse i flykten. Vi hängde i luften där några ögonblick. I sista momangen fick vi se former som i ena stunden var kroppar tyngda mot jorden och i nästa stund, sedda från ett annat perspektiv, blev instrument för musik och rörelse i luft och vatten. Kan tro att detta har gjort intryck på sommarens konsthallsbesökare i Landskrona.

David Dickson, Patricia Fortoul, Kulturföreningen Strömmar i Dalsland

Leninbadet – ett besök i en tidsanda

Så här välkomnas man i Hotell Gästis rum 121. En propagandaaffisch med ett feministiskt budskap från en tid när begreppet feminism ännu inte slagit igenom och där kvinnokampen var en del av det socialistiska samhällsbygget. Bilden av en kvinnlig svetsare som tar arbetsorder via telefon i en tid då telefonen var ungefär lika ny och revolutionerande som Internet var 1993. Hon tar order, men det som dominerar bilden är hennes lugn och fysiska kraft. Hon är knappast avsexualiserad, men hennes fokus på uppgiften gör henne till ett subjekt och i relation till den manlige svetsarkamratens skuggfigur har hon en påtaglig integritet.

Så skulle man kunna uppleva den tidsanda man bjuds in till i den historiska miljön på Hotell Gästis i Varberg. En bild av kamratlig målmedvetenhet och en lugn glädje över en reell möjlighet till framsteg och mänsklig utveckling. 

När man så lyfter blicken får man skåda en annan sida.

Jag läser inte ryska, men jag tror mig ha sett denna affisch förut och fått förklarat för mig att de rödklädda arbetarsoldaterna har ett potent piller att ge den bleke herremannen som darrar i bakgrunden. En fallossymbolik, som ger fritt fram åt våldet vilket ju var en av revolutionens avgörande metoder. En fallossymbolik, som också speglar sexualiteten som en del i utövandet av makt.

I detta spänningsfält uppsöker jag Leninbadet – hotellets dragplåster. Vägen dit går genom korridorer och salar. Ett ymnighetshorn av konst, litteratur och affischkonst som rikhaltigt fyller i och framhäver nyanser i de spänningar mellan humanitet och avhumanisering som revolutionens tidsepoker svämmar över av.

Leninbadet 2023, upplevt på det nya årets andra dag. Ett palats för njutning, välbefinnande och självreflektion.

En mix av rysk palatslyx och ursprungsfolklig inspiration i en mångbottnad presentation av arbetarhjälten Lenin och hans tidsanda – sedd i ett 20-hundratalsperspektiv.
Talande revolutionär symbolik
Och en avspegling av fritänkandets flersidighet
Hotell Gästis – ett arbetarlitteraturens Mecka.
Proletärförfattaren
I frihetens tidevarv – ett citat av profeten Jesaja: ”Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN”
En debutroman i ett rikt författarskap
Dekadensen gestaltad
Samtida dödsruna avfattad av ärad svensk
”DU! Är du med oss eller mot oss!”
Ett besök på hotell Gästis i Varberg – ett omtumlande bad i revolutionstidernas tankevärld. Artikelförfattaren, övervakad av en leninfigurin i ljusnischen

Rädslans samhälle och friheten

Untitled #war #corona #virus#covid_19 copyright Shamsia Hassani *

Vi lever i farliga tider och då är det nödvändigt att se såväl farorna som möjligheterna.

En synvinkel är att se på hur vi lever i rädslans samhälle, hur detta påverkar oss och hur mänsklig frihet kan bli dörröppnare till ett gott och levande samhälle.

Vi har under nästan hela 2000–talet levt i ett samhälle där rädsla och kontroll ökat för att de senaste åren spridas lavinartat.  Rädslor för klimathaveri, pandemi, krig, kriminalitet och växande fascism tar ett gastkramat grepp om vårt samhälle.

Detta rädslans grepp behöver vi bryta. För att kunna det måste vi först se på hur rädslan fungerar för oss enskilda människor. Våra rädslor skapar stress, tunnelseende och i värsta fall panik. Då har vi tre val. Vi kan välja mellan att fly, att slåss eller spela döda.

Vi väljer oftast att fly. Vi försöker då rusa från rädslorna, trots att detta är omöjligt. Rädslorna skapar ett kontrollbehov, ett obehärskat försök att kontrollera omgivningen och därmed rädslan själv. Desperationen ökar och driver oss in i ett hörn där vi till varje pris försöker slå oss fria. Dessa panikartade rädslor väcker lätt ett oförnuftigt hat. Någon eller något att slå sig fri från. Någon måste bära skulden till min rädsla.  Någon måste bort.

Vad man i rädslan istället behöver göra är det svåra att stanna och vänta, vända sig om tills man ser rädslan i vitögat. I tålamod, modet att tåla, finnas till och fatta mer genomtänkta beslut. Att i väntan finna en möjlig öppnande framkomlig väg.

På ett liknande sätt fungerar rädslans samhälle. Tunnelseende, panik och förhastade beslut ersätter tålamod, demokratiska processer och långsiktigt kloka beslut. Rädslans samhälle visade sig tydligt när majoriteten politiker i riksdagen blixtsnabbt, utan djupgående demokratiska samtal, beslöt att ansluta landet till militäralliansen NATO. Till varje pris.

Valrörelsen som sedan följde var fylld av vansinniga, kontrollerande panikartade förslag riktade mot grupper i samhället. Helt vanliga politiker har föreslagit systematiska adhd-tester på barn i så kallade utsatta områden. Andra föreslog språktester på småbarn som knappt hunnit börja tala. Paniken, tunnelseendet, kontrollbehovet lyser neonskarpt över dessa och andra förslag som samtidigt obehagligt doftar av 1930–talets judehat, skallmätningar av samiska barn och jakt på utvalda grupper.

Panik och vansinniga förslag följs nu av en regeringsförklaring fylld av schizofrena dubbla budskap och ren jakt på grupper i samhället.

Samtidigt med och på grund av rädslans samhälle ser vi ett samhälleligt sönderfall parat med en växande fascism. Därmed ökar rädslan än mer i en mörk farlig spiral. Sönderfallet visar sig i ett alltmer kluvet samhälle, med gigantiska löne- och förmögenhetsskillnader, en avgrund mellan stad och landsbygd och allt större skillnader i värderingar mellan män och kvinnor. Sönderfallet ökar när gemensamma skattemedel gödslar riskkapitalister som utan någon som helst risk roffar åt sig miljarder på privata skolor och vårdföretag.

Rädslan och sönderfallet tar sig också uttryck genom förpappringen, allt ängsligt mätande och kontrollerande, så att ifyllnad av blanketter inkräktar på verksamheterna. Många blir mer rädda att göra fel än att våga pröva nya inslag i verksamheterna. En tystnadskultur breder ut sig som är förödande för samhällelig utveckling.

Lägg därtill fascistisk strategi för att medvetet splittra befolkningen genom att förtala och hetsa mot utvalda grupper, så skapas ett totalt sönderfall. Den nutida fascismen, liksom den historiska, lever av och utnyttjar rädslorna och rädslans samhälle i sin strävan efter total kontroll och målet att bestämma vad vi får göra, säga, vad som är rätt och fel, sant och falskt. Det är ingen tillfällighet att SD föreslår att samla kriminella ungdomar i speciella skolor. Det leder visserligen till ren inskolning i kriminell kultur, men SD prövar hur långt de idag kan gå när det handlar om att jaga och stänga inne sina utvalda fiender.

Detsamma gäller förslaget att homosexualitet i homofobiska länder inte ska räknas som asylberättigande. Det hör till saken att fascismen aldrig utmanar den verkliga makten utan utser syndabockar och utvalda fiendegrupper att hetsa och jaga för att splittra befolkningen i vi och dem. Medvetet och genomtänkt tar de steg för steg i sin fascistiska strategi.

Det är en mörk bild av det svenska samhället idag men det finns förutsättningar för att påbörja brottet mot sönderfallet och fascismens grepp. Nästan 49 % av befolkningen röstade i valet för en annan utveckling och det måste väl finnas en och annan högerröstande som vill ha något annat än kontroll, människohets och ojämlikhet.

Räddningen, en öppnande väg, handlar om att parallellt med mänskliga förslag på konkreta åtgärder på politikens alla områden påbörja en frihetsrörelse. En rörelse i frihet. En rörelse som hyllar och kämpar för mänsklig frihet för alla människor. En frihetsrörelse som ser farorna i vitögat och tar fram förslag till åtgärder som är så bra som möjligt ur mänsklig frihetlig synvinkel.  Mänsklig frihet är friheten att bestämma över sitt liv, vara och göra det man önskar. Gränsen för denna frihet går när man inkräktar på och hindrar andras frihet.

Hoppet, framtidshopp, är en av de starkaste drivkrafterna för att göra oss fria från rädslor.  Att påbörja en ny frihetsrörelse kan inge detta hopp. En mänsklig frihetsrörelse som kan lägga grunden till att ta nästa steg i samhällelig frihet. Så kan nästa steg innebära att såväl kvinnor som män befrias i en jämlikhet som bejakar såväl olikheter som likheter. Den mänskliga friheten kan öka på område efter område. 1960-talets frihetsexplosion medförde stora frihetliga steg som nu attackeras våldsamt från höger.

Jag skriver befrielserörelse för mänsklig frihet, eftersom friheten har använts för en mängd syften och för egenintressen.  Målet ska vara maximal mänsklig frihet för alla människor. Överallt i samhället behöver vi ställa frågan – hur kan vi öka den mänskliga friheten? I smått som stort, i bostadsområden, arbetsplatser, hemma, i lokala, regionala, nationella och internationella politiska scener. Varje förslag, även de egna, behöver belysas utifrån hur mänsklig frihet påverkas. En frihetens konsekvensanalys. Ökar friheten eller minskar den? För vilka ökar den och för vilka minskar den? Vi behöver en frihetlig konsekvensanalys överallt i samhället. Vi behöver media som konsekvent undersöker alla politiska förslag ur frihetlig synvinkel.

Genom att lyfta fram mänsklig frihet i alla sammanhang utmanas SD:s nuvarande makt över den politiska dagordningen. Helt andra frågor än ökad kontroll och jakt på utvalda grupper tar plats vilket är nödvändigt för att vända utvecklingen i mänsklig riktning och bryta med rädslorna.  Grundfrågor att ta med oss in i en ny frihetsrörelse är hur vi kan skapa en samfri (tillsammans och fri)kultur. Hur utveckla fria gemensamheter där såväl du, jag och andra kan ta ut svängarna utan att hindra andra? Nietzsche var något på spåren i sin frihetssyn, men i auktoritär 1800-tals anda såg han endast en minoritet som kunde utveckla frihet. Det är hög tid att utforska möjligheterna av de mångas frihet.

Tänk dig ett samhälle genomsyrat av en överenskommen strävan efter maximal mänsklig frihet. Tänk vilket sjudande, levande samhälle det skulle vara där var och en utvecklar sina färdigheter och idéer. Låt oss påbörja arbetet för detta mänskligt fria samhälle.

Walle Dickson  

Konst ab Karneval

Mellstaby 101 

386 64 Degerhamn

*Shamsia Hassani’s picture is used here by the kind permission of Shah Noori, Artist Manager

www.shamsiahassani.net

Utveckla Alliansfriheten!

Vi fick ett brev som gjorde att vi tillfälligt öppnar bloggen ”Att Smaka Livet” igen. Brevet kom från Walle Dickson och uppmanar oss att släppa paniken i NATO-frågan och tänka på lite längre sikt. Ta nu en stund och läs – och begrunda:

Ett gammalt träd  – med nya fräscha skott.

Besinning! Besinning!

En besinningslös rädsla sprids i vårt land. Ryggmärgsreaktioner av rädsla löper amok, så även bland politiker. Nu senast ropas det på anslutning till NATO och dessutom så snart som möjligt. Att ett av alla krig kommit lite närmare än vad vi är vana vid tycks få oss att tappa allt förnuft, all sans.

Vad är det då vi vill? Fred i landet och i världen, är jag övertygad om att de flesta önskar. Vad behövs då? Besinning, stanna upp och reflektera i lugn och ro. Börja tänka långsiktigt över hur vi bäst verkar för fred.

Långsiktigt tänkande och handlande, fredsbevarande och fredsutvecklande arbete är vad vi behöver. När vi talar om långsiktighet handlar det inte om valperioder, utan om tio, ja tjugo generationer framåt. Tänka och handla ansvarsfullt för våra barn och barnbarn i ett perspektiv på 500 till tusen år framöver. Att verka för fred så långsiktigt kräver en politisk styrka av alliansfria länder som är tillräckligt starka för att tvinga krigande länder till förhandlingsbordet. Få dem att samtala istället för att föra krig. Det är en svår uppgift som kommer att kräva målmedvetenhet och konsekvent handlande över lång tid.

Vår uppgift i världen är att vara fredsbevarande och stärka de fredsbevarande krafterna. Därför behöver vi behålla vår alliansfrihet och utveckla den.

Genom att gå med i NATO har vi valt sida i framtida konflikter. Istället för att ta ställning mot krigförande länder på fredliga vägar har vi då militärt valt sida. Med tanke på att det ständigt varit något krig i världen de senaste hundra åren och att de stora maktcentran konkurrerar ekonomiskt och maktmässigt, hotar nya krig i framtiden. Storkrig i världen kan bli verklighet. Då är det av yttersta vikt att många alliansfria länder, var de än finns, samverkar och stärker alliansfrihet och fredsutvecklande krafter. Att alliansfrihet och fredsutveckling blir en stark makt i det politiska fältet, ju starkare desto större möjlighet till fred i framtiden.

För att bli trovärdiga som alliansfria och fredsbevarande krävs det att vi inte på något vis deltar militärt i krig. Inte heller sänder vapen till krigförande länder. Däremot hindrar det oss inte att med fredliga medel ta ställning i konflikter, såsom kriget i Ukraina. Det kan och bör vi, men med fredliga medel. Ska vi kunna verka för fred långsiktigt krävs en sådan trovärdighet. 

Går vi med i NATO har vi fråntagit oss möjligheten att bli en drivande kraft i fredsutvecklande riktning. Vi har då inordnat oss, blivit en fast del i en militärallians som kräver vårt lojala stöd oavsett vad den riktar in sig på, vilka den styrs av och vad den har som mål. Vi kommer att tillhöra en fastslagen sida i framtida konflikter.

Håll fast vid alliansfriheten och satsa på allvar på stärkande av alliansfria stater och av fredsutvecklande arbete. Låt oss besinna oss och tillsammans koncentrera våra krafter på hur vi kan utveckla och stärka fred och fredliga medel.

Walle Dickson, Öland

Rappoteket: ny musik med enkelhet och budskap

RAPPOTEKET är en svensk musikgrupp från Stockholm. 2016 bildades den. Det här är en grupp som vill skapa lättillgänglig musik. De vill nå ut brett, och inte bara till redan frälsta. Därför väljer de att göra en helt egen svenskhiphop . Det är Rasmus Rooth, Mattias Fröidh, Tomas Fryklöf och Jonas Söderqvist som utgör gruppens kärna. De har varit framgångsrika på Spotify. Nu släppte de låten Vibea tillsammans med Göteborgs-rapparen A.W.

Om bandet Rappoteket säger A.W. (Aran Wehby) att de är ett par rappare och producenter från Stockholm och Göteborg som gör en (tycker de själva) unik mix mellan Hiphop/Pop och EDM. De tycker att deras nya singel är en perfekt låt så här i sommartider.

När vi på den här bloggen tar en liten break från vår bloggsemester, nås vi av  Rappoteket och låten Vibea. Då tyckte vi det var kul att be Aran, som vi känner sen tidigare, att berätta lite mer om gruppens inspirationskällor. Aran berättar:

Vi alla i Rappoteket är stora fans av artisten Avicii. Han är vår största referens när vi skapar vår musik och vi vill sticka ut från hela Sverige och göra något ingen annan gör. Nämligen blanda  House och tripicano med hiphop. Vi vill kalla vår musikstil för EDM och pop. 

Vårt mål är att skapa musik som är enkel att ta till sig, som får folk på gott humör och funkar lika bra i lurar som på klubben. Vi fokuserar mycket på budskap och på att musiken ska vara vara barnvänlig jämfört med andra rappare. Som independent-artister vill vi nu försöka nå ut bredare.

Innehållsmässigt fann vi i den är låten ett härligt självförtroende i en värld som inte alltid är att lita på. Vi tycker att vi hör lugn energi och förtröstan, som säger oss att vi klarar att ta oss fram med samarbete och utan onödiga agressioner. Hur tänker du själv om texten? frågade vi Aran. 

Många rappare nuförtiden vill rida på en våg och gärna rappa om droger, våld och sex. Men vi vill sticka ut från mängden med att inte ha nån falsk fasad utåt. Vi har många låtar på gång. Vi har stort självförtroende för vi är en enhet och vi boostar varandra. Vi är alla med och producerar och skriver låtarna tillsammans. Vi är inte beroende av ett skivbolag.

Om du ser på den musik du har gett ut så här långt – vad ser du själv för utveckling där. 

Min förra singel innan Vibea slog 100.000 streams på tre månader! Vilket jag ser som ett stort framsteg.

Våran första låt tillsammans med mitt band Rappoteket  har alltså på en månad nått över 30.000 streams! Nu har radio utomlands plockat upp den och den kommer spelas två gånger varje dag under en hel månad. Målet är att låten slår 100.000 visningar.

Hur skulle du säga att det du gör musikaliskt förhåller sig till allt annat du gör just nu? Vad driver dig? Vad vill du ska hända?

Jag har 5 spelningar i Augusti och eventuellt tre st i September så det går framåt med karriären. Jag har utvecklats enormt på grund av alla musikuppdrag jag haft. Under 2018 har jag hållit workshop för tjejer i Biskopsgården under två dagar. Hållit i workshop en hel vecka för  ungdomar i Mölndal. Föreläst för Maskrosbarn, föreläst på mitt gamla gymnasium och haft mängder av spelningar. Har även sålt ut två barer och spelat på Sticky Fingers. Har börjat få lite privata spelningar där jag får betalt för att uppträda, t. ex. på födelsedagsfester eller med kunder jag håller workshop för.

Så vi fortsätter att följa Aran Wehby och hans karriär. För oss är det intressant att se hur han åter sätter samarbete före konkurrens och hur det ger honom inspiration.

Länk till Rappoteket på Spotify: 

Vad är EDM (wikipedia):  

Se våra tidigare inlägg om Aran Wehby:

Café Repris och Nästa Destination  

Pirater – lyckliga rivaler erövrar livet

Hjortronen eller bara skogens skönhet

hjortronen 1Vi gjorde en skogsutflykt. Jag vet ett ställe där hjortronen brukar finnas. Inte mycket, men ibland tillräckligt för att det ska bli en liten burk hjortronsylt att spara till jul. Någon enstaka gång har jag kunnat plocka såpass att det blivit ytterligare en liten burk som jag har kunnat ge bort i present.

(To read this post in English, click here)

Nu gick vi dit där de säkrast brukar finnas. Den tidiga och långvariga värmen gjorde att jag gissade att hjortronen vid detta laget kunde vara ganska övermogna.

hjortronen 2

Det dröjde innan vi hittade några. Jo, mycket hjortronplantor men få bär. De vi hittade var verkligen fullmogna. Nästan som honung smakade de när de smälte mot gommen. Vi nöjde oss med det. Att smaka myrens och skogens nektar.

 

Kvarnen i Laxarby

Det var ingen hemma på kvarnen i Laxarby. Vi såg att den gamla kvarnen används som café. Men bara när ägarna är hemma, och det var de inte idag.

(Read this post in English)

 1
Laxarby kvarn 2018

Vi är intresserade av konstruktionen och av kvarnens historia. Men vi vet inte om kvarnen byggts om för elproduktion, vilket ju görs på en del ställen. Eller om den är helt nedlagd.

Kvarnen i Laxarby 2
Trädgården vid kvarnen är ett veritabelt museum med minnen över en epok av arbete och industri.

Kvarnen i Laxarby visar sig vara en omfattande anläggning. Vi promenerade omkring och kikade i skrymslen och buskage, och där fann vi minnen. Minnen som påminde om något som verkade vara en inte alltför avlägsen storhetstid.

Kvarnen i Laxarby 3
Det är något nästan magiskt med de kraftfulla transmissionsdelarna som gömmer sig i buskaget.

För några dagar sen råkade vi få ett samtal med en journalist, som visste en del om forsar och kvarnar och små elkraftverk. Själv har jag fått uppfattningen tidigare att nuvarande lagstiftning vill tvinga fram en modernisering av alla små kraftverk i åar och bäckar. Mina sagesmän har menat att detta gör det omöjligt att bygga sådan vattenkraft. I varje fall om man inte vill utplåna de åldriga dammkonstruktioner som ger dem deras  karaktär av kulturminne.

Journalisten vi talade med menade att det finns olika uppfattningar om den här lagstiftningen. Och att det kan vara nödvändigt för arbetsmiljö och  säkerhet att ålderdomliga konstruktioner byts ut mot nya. Huvudsyftet med den nya lagstiftningen, har vi just nu fått höra, är dock tydligen att återställa strömmarna i naturligt skick. Men då lär det förstås bli svårt att utvinna vattenkraft småskaligt.

Kvarnen i Laxarby 4
Dagens rännil motsvarar knappast kvarnens fulla kapacitet.

Kvarnen i Laxarby ser oansenlig ut när man först kommer in på gårdsplanen. Och ån, eller snarare bäcken där kvarnen ligger, ändrar inte på det intrycket. Hur har man kunnat utvinna kraft ur denna rännil?

Men intrycket av oansenlighet förändras när vi tittar närmare. Först är det maskindelar från utbytta turbiner som fångar vår blick. Så skymtar vi en vattenkulvert i trä, som skvallrar om en betydande kapacitet. Den verkar relativt intakt så här på lite avstånd i alla fall.

Kvarnen i Laxarby 5
Den intakta träkulverten skvallrar om möjlig elproduktion

Vi promenerar uppför en slänt, och där, bakom högvuxet sly och dignande vildhallonsnår gömmer sig en dammbyggnad av överraskande dimensioner.  Överraskande för oss, med tanke på den begränsade vattenföringen nere vid kvarnbyggnaden.

Kvarnen i Laxarby 6
Vi hittade dammbyggnaden
Kvarnen i Laxarby 7
Dammluckorna och en del av vattenmagasinet

När vi promenerar vidare uppför grusvägen ser vi att kvarnen har haft ett ordentligt vattenmagasin. Uppströms dammen och vägbron ligger en mindre sjö. Översidetjärnet, som helt säkert har gett tillräckligt kapacitet att driva kvarnen i Laxarby.

Det var en spännande inblick i vad som funnits och fortfarande finns att se här. Vi blev naturligtvis nyfikna på att veta mer om historien kring kvarnen i Laxarby. Vi får ge oss till tåls till nästa gång. Då hoppas vi att ägarna är hemma.

Vårviks kyrka i kvällningen

vårviks kyrka 1Det regnade när vi kom. Denna torra, torra sommar. Regn. Glesa stora droppar föll på sjöns yta. Vi hade kommit på den smala grusvägen genom skogen. Den obebodda skogen där ugglor och nattskärror trivs. Och där öppnade sig synfältet. Skogen vek undan. Längre fram sågs gårdar och ängsmark. Och nere vid sjön låg kyrkan. Här, nära gränsen mellan Dalsland och Värmland ligger Vårviks kyrka ute på en udde i sjön Västra Silen.

(Read this post in English)

vårviks kyrka 2

Dalsland genomkorsas av strömmande vatten och sjösystem. Från Östra Silen rinner vattnet genom Västra Silen och sedan genom den långa, smala sjön Svärdlång och vidare genom Laxsjön, Råvarpen och Upperudsälven ut i Vänern. Det är ett talesätt i norra Dalsland, att Svärdlång har det renaste vattnet ty ”det rinner genom två Silar”. Här, vid Vårviks kyrka, är det  långt till civilisationens föroreningskällor, och allt känns rent och orört.

Det var redan kväll när vi kom, men julikvällarna är ljusa. Det droppade sakta, sakta från skyn. Kyrkogårdens blommor har stålsatt sig mot torkan och tar längtansfullt emot fuktdropparna från himlen.

vårviks kyrka 3

vårviks kyrka 4

En kort stund tilltog regnet. Vi hörde fiskar vaka i sjön. När vi gick längst ut på udden hade regnet upphört och i den varma kvällen torkade fukten strax bort på stenarna och marken. Vi satte oss och betraktade utsikten över den stilla sjön.

vårviks kyrka 5

Den ljusa sommarhimlen speglade sig i vattnet i pastell, guld och platina.

vårviks kyrka 6Sakta föll en sommarskymning i den stilla kvällningen. Strax bakom udden, osynlig för oss men ändå nära, ropade storlommen sitt uråldriga alarm. En tornseglare slog sin svirrande blixtsnabba jaktflykt över vattenytan.

vårviks kyrka 7

När solen sakta gick ner över bergen i nordväst, och visade sig i molnspringan, då förvandlades allt.

vårviks kyrka 8

vårviks kyrka 9

Efter solens nedgång var det nya nyanser av ljus som målade himmel och vatten för våra ögon.

vårviks kyrka 10

Länge, länge satt vi och betraktade ljusets skiftningar i sommarnatten. Vårviks kyrka andades stilla. Drömde vi? Var det redan gryning?

vårviks kyrka 11

Busksångaren igen

Jag kunde inte låta bli! Jag hade besökt vänner i göteborgstrakten och var på väg hem. Det var sent. Närmare midnatt. Jag körde E45:an förbi Trollhättan och Vänersborg. När jag såg skylten till höger mot Gestad kom jag att tänka på min upplevelse med busksångaren härom natten. Viljan fanns väl med på ett hörn. Men det var som om bilen svängde av åt det hållet helt av sig själv.

(Read this post in English)

När jag kom till den lilla stenbron där jag hörde busksångaren sist, så var där helt tyst. Så jag nöjde mig med det som fanns. Blomdoft från ett närbeläget busksnår. Vattnets kluckande under bron. Något som rörde sig i vattnet därunder. Annars tystnad.

Jag körde upp till kyrkan 500 meter bort och parkerade. När jag steg ur bilen hörde jag nästan som en kakafoni av ljud. Tre kattuggleungar ropade efter mat precis som sist jag var här. Och på andra sidan vägen, i ett buskage 60 meter bort satt busksångaren. Dess kärva, nästan träiga lockläte ekade mot en stor lada en bit bort, så det lät som flera fåglar var i farten. Och mitt i allt oljud kom dess melodislingor.

busksångaren
I buskaget till höger satt busksångaren. Därbortom ses ett vindkraftverk sticka upp bland molnen.

Jag gick närmare över ängen intill den lilla ån. Den envisa sångaren lät sig inte störas. Inte ens när jag kom så nära som tio meter. Där stod jag länge och lyssnade till min bekanting från häromnatten.


Det blev sent innan jag kunde slita mig därifrån. Vid fyratiden på morgonen var jag hemma. Då var det ljust. Jag hade med mig några ljudfiler på min Iphone med fågelns sång. Där hördes även min andning. OK, tänker jag, jag var ju där.

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox: