Denna inspelning gjorde jag den 8 augusti 2025. Där sjunger jag och berättar lite om Alan Kristenson och hans diktning. Alan Kristenson, bördig från Oviken i Jämtland var folkhögskolelärare på Grimslövs folkhögskola och senare på Jära folkhögskola i Malmbäck i Småland. De tre sånger jag sjunger här är bara en del av hans diktning. Den avslutande bilden i min inspelning är hämtad från Jemtlands tidning nr 1 – 82. Bland andra som spelat in sånger av Alan Kristenson är gruppen Triakl och i Jamtamots sångbok 1983 ingår en del av hans texter. Själv lärde jag känna Alan Kristenson genom att han var en nära vän till min familj.
Författare: Arletta Ellington
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Nu ska ja’ sjonga (VII)
Ordförklaringar till Båssman Klang
Båssman = Båtsman eller kronobåtsman var en militär i det svenska indelningsverket med tjänstgöring i örlogsflottan.
kär (uttalas med K) = karl, man
som ente va’ å gau förnär = som det inte var värt att bråka med
kravi = morsk
bon = både
laissen = ledsen
raint = rent
seila = seglade
sto bi = stod bi (av bistå = hjälpa till, göra sin plikt. Även ”stå pall”)
stain = sten
maa = magar
bain = ben
skib = skepp
datt = föll
bloen = blodet
spotta = spruta (här = pumpa som vid pulsåderblödning)
skreg = skrek
leg = lek
ainsam = ensam
blai = blev
skåden = skjuten
lau = låg
skötter = omskött, vårdad
to’s au = togs av, amputerades
mo = mod, sinnelag
ärepäng = medalj
styvra = pengar
nônna = några
möt = mycket
nu dovde’n ente = nu dög han inte
påga = pojkar
skecka seg väl = uppträdde väl
gläa = glädja
war eveli = varenda
mair = mer
mullats nair = grävts ned, begravts
Å här e länkar te resten av visorna
- Lagvrängarn
- Kössen
- Vässke Môse
- De’ Bästa Gillet (Ädarebyen)
- Bängta-Stina
- Hindricks-Lars-Pärsa däga å Sven i Hålan
- Aktuell sida
- Pålsken (midsommarvisa)
Nu ska ja’ sjonga (VI)
Visan finns i ”Halländska visor” sammanställda av Torbjörn Johansson (1984). I överskriften till visan skriver han att den ”påminner om August Bondesons berättelse ’Jon i Slätthult’,” en berättelse som finns att läsa i projekt Runeberg.
Ordförklaringar:
fraugte’n = frågade honom
som han sae = som han sa (ett uttryck som läggs in när man tvekar lite om vad man ska säga, ungefär som vi idag lägger in ”liksom” och ”alltså” som utfyllnad i talspråket).
grina = skratta
pau färe = i görningen, på gång
svarte’n = svarade han
männas = medan
ponn = pund (gammalt viktmått)
ryggete = troligen en gammalgermansk dativform ”ryggotan” av ett ord vars exakta betydelse, jag är okunnig om.
mage te a = maken till henne, hennes like
läa = låta
dägan = flickan
homleter = mörkt brunröd
aude = åt (egentligen den gamla pluralformen ”åto”)
låddes = låtsade
sai me = se mig
skom I tro = skall ni tro
kanst tu = kan du
väre väss pau = vara viss/säker på
skräppte = skröt, berömde
domsa = deras
blannkon = Det handlar om en blandning av något slag som grisen får i tillägg för att lägga på sig bättre. Så här skriver min vän Mats Johansson om saken: ”Jag tror ’blannkon’ är Blandkorn, dvs oren och blandad säd efter tröskning”.
söll = sovel, mat
för mô = för mycket
skrall = ersättningsord för ”djävulen” eller ”fan”. Man ville inte nämna onda makters rätta namn av rädsla för att locka fram dem. Samma med ulven som gavs en mängd olika smeknamn av denna orsak.
hannala = handlag
blödeback = trähink
na = henne
skreg = grät
kägana = kinderna
så de baid = så det bet; så det tog
Å näga’ te = Om du tackar nej (”å nekar du”)
vaid = vet
a = hon (detta är säkert Glommamål, för i Vinberg säger vi ”hun” eller ”hu'”)
nair = när
nair a hadde mjölkat = när hon hade mjölkat
fingla = smeka
omma = omkring henne
vi gingom = vi gick
vi kommom in = vi kom in
Dä vaist e la = det vet du väl
flader = flat, godtrogen
mair = mer
tess môra tilia = tills i morgon bitti
sölvertomlare = silverbeslagen flaska med brännvin
teraiss = till reds, redo
vasken inte = på inget sätt
båe = bad, bönade
graut = grät
trua = truga, övertala
plaud = plåt (i Bondesons berättelse ”Jon i Slätthult” ger några av de främmande gästerna en ”plåt” som brudgåva vid Jons bröllop med Anna i Holmelia. I en fotnot förklarar Bondeson: ”Plåt, trettiotre öre”. Om detta är en giltig förklaring här är såklart en annan femma)
wast tu = var du
vott = varit
min shaut = (på Vinbergsmål säger vi: ”min sju”, ungefär = ”banne mig”.)
Det är troligt att när denna visa upptecknades i Glommen 1977/78, så fanns det hos Glommamålets språkbärare en osäkerhet på vissa grammatiska former. Den som vet bättre får rätta mig om jag har fel, men när Sven i Hålan säger ”hu låddes inte sai me skom I tro”, så ska den korrekta formen vara ”skon I tro”. Det kommer av den gamla verbböjningen ”skolen I” som dialekten drar samman till ”skon I”. Däremot är det grammatiskt korrekt när det står ”när vi gingom in” och ”när vi kommom in” eftersom imperfekt 1:a person plural får ändelsen ”-om” medan presens 3:e person plural får ändelsen ”-en”. Morpekanskan har alltså en komplex grammatik som bibehållit medeltida och tidigare grammatiska former.
- Lagvrängarn
- Kössen
- Vässke Môse
- De’ Bästa Gillet (Ädarebyen)
- Bängta-Stina
- Aktuell sida
- Båssman Klang
- Pålsken – Midsommarvisa
Nu ska ja’ sjonga (V)
Bängta-Stina:
däga = flicka
sy = sju
marker = viktmått (medeltida viktmått. 1 mark c:a 210 g. Fr. o. m. år 1600 är 1 mark = 212,5 g. Sy marker = 1487,5 g. På 1800-talet började man kalla skålpundet (425 g) mark. I så fall skulle dägan ha 2975 g som födelsevikt vilket är mer troligt.)
älla = annars
dôla = dejliga, vackra
ess = om, ifall
glotten = ungen
haida = heta
haitte= hette
blai = blev
ain evi lu = en evig lögn
onn = arg, ond
min gonn = minsann
rog = rök
egepryl = ek-käpp,
pryl = påk, käpp att prygla med
skynte = skyndade
i skyl = i skydd
min no = minsann
deg = dig
aen = andan (efter aen dro = drog efter andan, kippade efter luft)
hinstefôlk = grannar (av hinstua = grannstuga)
diid = dit
mätte = måste
stai = steg in
raua = råda, bestämma
bon = både
aur = år
haira = pojkar (haire = pojke, ursprungligen = herde)
smau = små
Å här hittar du länkar till övriga avsnitt i min serie med visor på Ätradalsmål.
- Lagvrängarn
- Kössen
- Vässke Môse
- De’ Bästa Gillet (Ädarebyen)
- Aktuell sida
- Hindricks-Lars-Pärsa däga å Sven i Hålan
- Båssman Klang
- Pålsken – Midsommarvisa
Nu ska ja’ sjonga (III)
Vässke Môse: Ordförklaringar
Vässke Môse = Vessige Mosse
ain = en
sau = så
tarver = torvor, stycken av torv
udi = uti
blai = blev
dau = då
pau = på
tua = tuva
lockte igen = stängde igen
ua = öga
recka = tappade balansen
tarvmôsavann = torvmossevatten, mossvatten
datt = föll, ramlade
dai = den
moern = modern, kvinnan
allri mair = aldrig mer
krägan = kråkan
sang = sjöng
skadan grina = skatan skrattade
aud = åt
all kommersen = alltsammans, hela affären
fullsôvtad = utsövd
sôven = (imperativ pluralis) sov!
bon = både
Å här hittar du länkar till övriga avsnitt i min serie med visor på Ätradalsmål.
- Lagvrängarn
- Kössen
- Aktuell sida
- De’ Bästa Gillet (Ädarebyen)
- Bängta-Stina
- Hindricks-Lars-Pärsa däga å Sven i Hålan
- Båssman Klang
- Pålsken – Midsommarvisa
Nu ska ja’ sjonga (II)
Kössen: Ordförklaringar
sau = så
lostelia, lostelitt = lustigt, glatt
taget = taket
nair = nära
talte = talade
stai = steg fram, gick
dägan = flickan
haida = heta
bli = blid, godlynt
täckeli = snygg
laida = leta
troddes tu = trodde du
velles tu = ville du
hid = hit
pau = på
ella – Två betydelser: I frasen ”Velle ella skolle” betyder ordet ”eller”. I frasen ”ella ska ja själ nokk kössen ta” betyder det ”annars”.
näga = neka, säga nej
laia = leda, otäcka
ente mair = inte mer
sargelitt = sorgligt
Å här har du länk till övriga delar av mina Ätradalsvisor –
Nu ska ja’ sjonga (IV)
De’ Bästa Gillet
Gille = kalas
Ädarebyen – en fiktiv by där folket är besatta av sin glupskhet
hôllde = höll
dai = de
slottrades = snackades
plottrades = pratades (skitprat)
där auds = där åts
där såbs = där söps
fad = fat
môen = mycket
mad = mat
syb = sup
taur = droppe, sup
prôppas = stoppas, proppas, fylls
mae = mage
pölsa = korv
hår = hur
nock = nog, tillräckligt
vann = vatten
ud ain ränna = i en kanal, i ett dike
där gabades = där gapades
där labades = där lapades (man lapade som hundar)
môet vell ha mair = mycket vill ha mer
blai = blev
la = väl
gillesfôlket = kalasets gäster
lôstet = lystet, suget
aude = åt (imperfekt pluralis i gammal form: åto)
drokke = drack (imperfekt pluralis i gammal form: drucko)
tess = tills
sprokke = sprack (imperfekt pluralis i gammal form: sprucko)
sôddet = sådant
ess = om
vott mä = varit med
Länkar till de andra delarna av min serie med visor på Ätradalsmål
Nu ska jag sjonga (I)
Lagvrängaren: Ordförklaringar
aitt = ett (aitt katteskinn = ett kattskinn)
lier = liker, tycker om
hanom = honom
släppa te fiolen = betala
vraistas = slingra sig
enan = varandra
skänna = skinna, lura på pengar
dänga = klå
sûlten = svälten
Länkar till de andra delarna av min serie med visor på Ätradalsmål
- Aktuell sida
- Kössen
- Vässke Môse
- De’ Bästa Gillet (Ädarebyen)
- Bängta-Stina
- Hindricks-Lars-Pärsa däga å Sven i Hålan
- Båssman Klang
- Pålsken – Midsommarvisa
Eva Hild – ett möte utanför boxen
Porten till Landskrona Konsthall stod öppen, så vi steg in. Tja, sa killen som lastade in grejer i skåpbilen. Vi håller ju på att plocka ner den här utställningen, så det är ju egentligen stängt. ”Egentligen” ja. 20:e maj till 27:e augusti stod det på en nedtagen affisch. Och idag var det den 28:e. Så vi gick in.
Eva Hild var mitt i stöket med att styra upp flytten av sin utställning i Landskrona. Flyttkillarna drog lådor och packade ner skulpturer, men Eva tog sig tid att resonera med oss en stund. Temat med kroppsliga former som släpper igenom ljus slog oss som något vi kunde läsa fritt. Det solida. Det organiska. Det luftiga. För Eva var det resultat av ett inre arbete som gett henne lugn utifrån konflikter och oklarheter.
Eva Hild är hemmahörande i Borås, och för Patricia Fortoul, som är nyinflyttad därifrån, gav mötet ett nytt titthål till konsthändelser i gamla hemstaden. Bland annat fick vi historien bakom placeringen av Evas offentliga verk Wholly på Torggatan därstädes. En pappershandlare Björsell, som var konstgynnare i Borås ägde också en bit av trottoaren utanför Försäkringskassan. Där ville han ha en skulptur av Eva. Skulpturen upplevs ofta malplacerad i en namnlös gränd mitt emot Stora torget. Men den står kvar och och så har en annars tråkig plats fått ett visuellt lyft för de nyfiket trägna.
För oss blev besöket på konsthallen i Landskrona en upplevelse i flykten. Vi hängde i luften där några ögonblick. I sista momangen fick vi se former som i ena stunden var kroppar tyngda mot jorden och i nästa stund, sedda från ett annat perspektiv, blev instrument för musik och rörelse i luft och vatten. Kan tro att detta har gjort intryck på sommarens konsthallsbesökare i Landskrona.
David Dickson, Patricia Fortoul, Kulturföreningen Strömmar i Dalsland
