Denna inspelning gjorde jag den 8 augusti 2025. Där sjunger jag och berättar lite om Alan Kristenson och hans diktning. Alan Kristenson, bördig från Oviken i Jämtland var folkhögskolelärare på Grimslövs folkhögskola och senare på Jära folkhögskola i Malmbäck i Småland. De tre sånger jag sjunger här är bara en del av hans diktning. Den avslutande bilden i min inspelning är hämtad från Jemtlands tidning nr 1 – 82. Bland andra som spelat in sånger av Alan Kristenson är gruppen Triakl och i Jamtamots sångbok 1983 ingår en del av hans texter. Själv lärde jag känna Alan Kristenson genom att han var en nära vän till min familj.
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
