Visan finns i ”Halländska visor” sammanställda av Torbjörn Johansson (1984). I överskriften till visan skriver han att den ”påminner om August Bondesons berättelse ’Jon i Slätthult’,” en berättelse som finns att läsa i projekt Runeberg.
Ordförklaringar:
fraugte’n = frågade honom
som han sae = som han sa (ett uttryck som läggs in när man tvekar lite om vad man ska säga, ungefär som vi idag lägger in ”liksom” och ”alltså” som utfyllnad i talspråket).
grina = skratta
pau färe = i görningen, på gång
svarte’n = svarade han
männas = medan
ponn = pund (gammalt viktmått)
ryggete = troligen en gammalgermansk dativform ”ryggotan” av ett ord vars exakta betydelse, jag är okunnig om.
mage te a = maken till henne, hennes like
läa = låta
dägan = flickan
homleter = mörkt brunröd
aude = åt (egentligen den gamla pluralformen ”åto”)
låddes = låtsade
sai me = se mig
skom I tro = skall ni tro
kanst tu = kan du
väre väss pau = vara viss/säker på
skräppte = skröt, berömde
domsa = deras
blannkon = Det handlar om en blandning av något slag som grisen får i tillägg för att lägga på sig bättre. Så här skriver min vän Mats Johansson om saken: ”Jag tror ’blannkon’ är Blandkorn, dvs oren och blandad säd efter tröskning”.
söll = sovel, mat
för mô = för mycket
skrall = ersättningsord för ”djävulen” eller ”fan”. Man ville inte nämna onda makters rätta namn av rädsla för att locka fram dem. Samma med ulven som gavs en mängd olika smeknamn av denna orsak.
hannala = handlag
blödeback = trähink
na = henne
skreg = grät
kägana = kinderna
så de baid = så det bet; så det tog
Å näga’ te = Om du tackar nej(”å nekar du”)
vaid = vet
a = hon(detta är säkert Glommamål, för i Vinberg säger vi ”hun” eller ”hu'”)
nair = när
nair a hadde mjölkat = när hon hade mjölkat
fingla = smeka
omma = omkring henne
vi gingom = vi gick
vi kommom in = vi kom in
Dä vaist e la = det vet du väl
flader = flat, godtrogen
mair = mer
tess môra tilia = tills i morgon bitti
sölvertomlare = silverbeslagen flaska med brännvin
teraiss = till reds, redo
vasken inte = på inget sätt
båe = bad, bönade
graut = grät
trua = truga, övertala
plaud = plåt (i Bondesons berättelse ”Jon i Slätthult” ger några av de främmande gästerna en ”plåt” som brudgåva vid Jons bröllop med Anna i Holmelia. I en fotnot förklarar Bondeson: ”Plåt, trettiotre öre”. Om detta är en giltig förklaring här är såklart en annan femma)
wast tu = var du
vott = varit
min shaut = (på Vinbergsmål säger vi: ”min sju”, ungefär = ”banne mig”.)
Det är troligt att när denna visa upptecknades i Glommen 1977/78, så fanns det hos Glommamålets språkbärare en osäkerhet på vissa grammatiska former. Den som vet bättre får rätta mig om jag har fel, men när Sven i Hålan säger ”hu låddes inte sai me skom I tro”, så ska den korrekta formen vara ”skon I tro”. Det kommer av den gamla verbböjningen ”skolen I” som dialekten drar samman till ”skon I”. Däremot är det grammatiskt korrekt när det står ”när vi gingom in” och ”när vi kommom in” eftersom imperfekt 1:a person plural får ändelsen ”-om” medan presens 3:e person plural får ändelsen ”-en”. Morpekanskan har alltså en komplex grammatik som bibehållit medeltida och tidigare grammatiska former.
marker = viktmått (medeltida viktmått. 1 mark c:a 210 g. Fr. o. m. år 1600 är 1 mark = 212,5 g. Sy marker = 1487,5 g. På 1800-talet började man kalla skålpundet (425 g) mark. I så fall skulle dägan ha 2975 g som födelsevikt vilket är mer troligt.)
älla = annars
dôla = dejliga, vackra
ess = om, ifall
glotten = ungen
haida = heta
haitte= hette
blai = blev
ain evi lu = en evig lögn
onn = arg, ond
min gonn = minsann
rog = rök
egepryl = ek-käpp,
pryl = påk, käpp att prygla med
skynte = skyndade
i skyl = i skydd
min no = minsann
deg = dig
aen = andan (efter aen dro = drog efter andan, kippade efter luft)
hinstefôlk = grannar (av hinstua = grannstuga)
diid = dit
mätte = måste
stai = steg in
raua = råda, bestämma
bon = både
aur = år
haira = pojkar (haire = pojke, ursprungligen = herde)
smau = små
Å här hittar du länkar till övriga avsnitt i min serie med visor på Ätradalsmål.
