Kärlek, är det att våga se?

kärlek
Dolls in dark (foto: Arletta)

Vad är kärlek? tänkte jag häromkvällen.

Det var när jag läste FlowerAlleys blogginlägg om gullighet och spindlar och kaniner. Är det att gulla med små barn och små kaninungar? Är det att sitta på en restaurang och dricka vin och prata och sen ta en promenad i kvällsljuset genom staden ner längs älven och gå hem och lustfyllt leka kärlekslekar? Ja, det är det väl.

Och Arletta gav ett svar till Kristallina på den frågan –  kärlek det är till en början kärlek till mig själv.

Så tänkte jag en annan tanke. Från ett annat perspektiv. Att vem är hon? Hon som jag älskar. Ska jag någonsin förstå vem hon är? En annan människa! Hon är mig totalt främmande. Som en spindel. Hon är för mig som Amerika för Columbus. En helt annan värld. En värld, en människa jag inte känner.

Och vad är kärlek då!? Att öppna ögonen och se. Att låta allt det som är hon – allt främmande, allt som jag skräms av, allt det som inte är jag och som jag inte känner – att låta henne ställa allt det öppet så att jag kan se. Låta henne stå i ljuset. Och när jag ser, och vill rygga tillbaka – att jag står kvar, och ser. Ser vem hon är. Då är jag inte Columbus. Då styrs min handling utav kärlek.

Och hon? Hon, som jag älskar, så att jag vågar se det som är annorlunda, okänt, främmande? Hon har en tillit när hon visar sig så öppet. Är det kärlek? Eller exhibitionism? Kanske båda?

Och hela världen är ju så där främmande. Är den inte det? Det som jag vet något om, det som jag känner är en bråkdel, en obetydlighet. Och – om jag tittar in i allt det som jag inte känner. Har jag då kärlek nog att se? Se allt nytt och främmande som står där inför mina ögon?

Ellington

.

I denna ljuva sommartid

I denna ljuva sommartid
Hjärtstilla

För fem år sedan dog min hustru och livskamrat.

Hela den sommaren hade jag en skön psalm i mitt huvud. Jag kunde aldrig sjunga den utan tårar.

Film: I denna ljuva sommartid

När den sommaren led mot sitt slut kunde jag skriva.

 

.

 

När man blundar

när man blundarVad händer när man blundar, tänkte hon. Och blundade. Hon var uppmärksam. Hon hörde att fotsteg närmade sig och försvann bort. Hon hörde fraset av en kappa som någon svepte om sig. Hon försökte höra vilket material det var.

Hon satt länge och lyssnade. Kände dofter. Odörer. Vinddraget när någon passerade nära. Beröringar helt snabbt. Någon satte sig bredvid.

Varje dag satt hon så med slutna ögon. Började se bilder.

På långt håll hörde och kände hon hans fotsteg. En okänd. Han kom fram. Ställde sig framför henne. Hon reste sig. Tog hans framsträckta hand. Alltjämt blundande sa hon: ”Kom”!

Arletta Ellington

.

Ensamhet och gömda sidor av mig själv

ensamhet 1Arletta: Bara säger godmorgon. Vill gärna tala med dig. Om ensamhet – jag upplever det som en omöjlighet att öppna vissa sidor av mig själv. Sådana, som jag inte redan är van att öppna.

Ellington: Vilka då sidor?

Arletta: Ett exempel är kanske när jag får en komplimang. Då kan det kännas helt overkligt det som jag hör. För jag aldrig har tänkt mig att jag är sådan. Och jag kan inte heller ge någonting som jag inte vet att jag har.

Ellington: Vad är det du vill kunna ge? Fortsätt läsa ”Ensamhet och gömda sidor av mig själv”

Läst och oläst första året med Arletta

I dagarna firar Arletta och jag vår ettåriga vänskap. Bland annat därför tänker jag på vad som hände i mitt liv förra året 2016. Det var strax efter nyår och jag hade just läst en bok som jag nyligen skaffat mig. Jag var nyfiken på att förstå mig själv och världen bättre. Då anade jag föga att jag redan vid halvårsskiftet skulle ha skapat denna bloggen tillsammans med en kvinna som jag då inte ens visste att hon fanns. Och som ville göra sin egen existentiella upptäcktsfärd i mitt sällskap. Jag hade nog inte en aning om att innan året var slut skulle mitt liv ha tagit vissa nya vändningar.

Detta året började alltså med att jag läste en bok som jag tror – eller trodde – att jag var ensam om att läsa. Gunnar Olssons Abysmal är den spränglärde forskarens djupanalys av världen som vi känner den. En historisk genomgång av vad det innebär att förstå. Från Gilgamesh och Bibelns skapelseberättelse till Thomas Pynchon och hans Mason & Dixon. En förträfflig läsning för mig som skrivit en avhandling om just Pynchon. Och om hur människor i vår kultur kan hitta nya sätt att förstå.

En bok jag behöver läsa ett par gånger till

Abysmal – ordet betyder bottenlös eller ofattbar. Den var en utmaning. Fortsätt läsa ”Läst och oläst första året med Arletta”

Christmas baby – Lite sorgligt om Jul

Christmas baby

Rött och vitt. Vitt och rött. Champagne och öl, öl och vin, presenter, presenter, presenter.  Jag tar ett glas rött för att bli ordentligt, riktigt trött och sova gott. För att glömma bort – att jag blev född …

Det brukar hända mycket i december. Fortsätt läsa ”Christmas baby – Lite sorgligt om Jul”

Jeanstjej eller kjoltjej – accessoarer och kvinnlighet

kvinnlighet 1
Jeanstjejer
kvinnlighet 2
Kjoltjej

Ellington: Hur vill du visa din kvinnlighet? Är du jeanstjej eller kjoltjej?

Arletta: Jag blev tyvärr så småningom jeanstjej men jag tycker inte egentligen om detta.

Ellington: Varför inte? Jeans kan väl understryka kvinnligheten och kroppsformen om de sitter bra. Fortsätt läsa ”Jeanstjej eller kjoltjej – accessoarer och kvinnlighet”