”Jag skär dem i halvor”, säger hon och lägger jordgubbarna en och en i skålen allteftersom hon delar dem med kniven. Det hänger en röd vätskedroppe på knivspetsen. Han känner en samman-dragning i spottkörtlarna när han ser jordgubbarna safta sig och när den syrliga doften når in i näsborrarna.
Hon fyller deras två skålar och tar en bärhalva mellan läpparna. Suger på den och låter den glida in över tungan. ”Det behövs inget socker till dessa”, säger hon och smackar lätt med överläppen mot undre tandraden.
”Vi vispar inte grädden?” frågar hon. Han tar gräddpaketet och ruskar det. Han ruskar det länge medan hon tar fram skedar. ”Jag tar teskedarna”, säger hon och ler, och han skakar gräddpaketet en stund till.
”Den blir lite simmigare så här”, säger han och slickar med tungspetsen mot överläppen. ”Det blir bra så”, säger hon. Hon ställer fram skålarna så nära så att han kan hälla upp grädden och båda vidgar sina näsborrar och drar in lite extra luft när de känner den lite råa gräddoften.
Grädden är bubblig när hon tar skeden och rör lätt så att bär och grädde blandas. Han gör likadant. Han tittar så skeden fylls med grädde när han tar bärhalvan. Lyfter den till munnen. Hon ser på honom och gapar som om hon ville hjälpa honom att smaka.
Under tystnad äter de sakta. Utan all brådska låter de en bärhalva i taget mosas mellan tungan och gommen. Syrligt och sött blandas med gräddens fyllighet. De tittar upp samtidigt och drar in luft genom näsan. Det blir en stund som fylls av smaker, arom och konsistens. Jordgubbarnas mjukhet, deras saftighet, deras doft. Gräddens förhöjning av arom och sötma. De små fruktkärnornas knastrande. En lång stund äter de. Långsamt och ändå girigt. Till sist skrapar de noga upp den sista saftmättade grädden som är kvar på skålens botten.
Hon lyfter den tomma skålen upp under näsan och andas in de sista aningarna av jordgubbsdoften. De ser på varandra. ”Ska vi ta kaffet?”
Utanför köksfönstret slår skatan en lov över jordgubbarna i trädgårdslandet.
Ellington
Jordgubbar äter jag nog helst som de är, osnoppade. Eller kanske i lite youghurt. Blåbär blir det inga i år, känns som en förlust.
Osnoppade, solvarma, direkt från landet – såklart! Smak av barndomen.
Men blåbär, du har nog rätt. Det har jag inte sett många av när jag varit ute. Jag ska allt kolla lite noga på det.
Ellington
Jag med!!!!
Arletta
Lamenting summer….. strawberries are gone, blueberries are gone, blackberries are few now and peaches have about three more weeks, then there will be grapes and apples and autumn. How quickly the seasons go!
Oh dear cousin! Aren’t we in the midst of the season of plenty? What is the best? The season of reaping itself, or the season of waiting for it? I don’t know! I just know, this is what I was waiting for and it’s seasoned with a whiff of sadness.
Ellington
Vad ska jag säga…. jag bara svalde och svalde och svalde medan jag läste texten. Brukar inte vispa grädden heller men ska skaka gräddpaketet nästa gång.
Helt fantastiskt beskrivande text… igen!
Och du är ju en njutningsfull läsare!
Ellington
Blåbär är enormt gott. Älskar blåbärssylt på pannkakor. Jordgubbar har jag aldrig haft något sug efter, minns minsann inte när jag åt dem sist. 🙂
Jag håller med dig om blåbärssylt på pannkakor! Och jag har både jordgubbssug och blåbärssug jag. För att inte tala om körsbärssug i dessa tider. Och hallonsug! Min trädgård är full av hallon. Har njutit av hallon till frukost varje morgon i snart tre veckor. Puuuh, vad gott!
Ellington
Jordgubbssylt glömde jag nämna. Det tycker jag också om på pannkakor. 🙂
Jo, jag tänker väl det. På pannkaka tar jag gärna lite vispad grädde också till sylten innan jag rullar ihop den. Herregud vad lyxigt!
Ellington
Glöm inte blåbär med yoghurt och kryddade med kardemumma!
Arletta
Snart, snart – blåbären är mogna nu!!!
Ellington