Längtan i uppfyllelse

Längtans uppfyllelse 1
Ros i Flädie (foto Elliington)

Efter vårens lysande prakt och längtan mognar sommaren.

Längtan uppfyllelse 2
Schersmin i frö och blomning (foto Ellington)
Längtan uppfyllelse 3
Asfaltsblomma på Lommavägen (foto Ellington)

Ännu blommar det med blåklockor, schersmin. Vallmo och blåklint i rågåkrarna.

Längtan uppfyllelse 4
Vresros (foto Ellington)

Vresrosor och kaprifol. Lindalléerna doftar.

Längtan uppfyllelse 5
Körsbärslängtan i Skåne (foto Ellington)

Redan lockar saftiga bär på körsbärsträd och hallonbuskar.

Längtan uppfyllelse 6
Flädie vingård – vindruvor i vardande (foto Ellington)

Frukter i förberedelse.

Längtan uppfyllelse 7
Rapsfält (foto Ellington)

Frösättning.

Längtan uppfyllelse 8
Rapsens kaosmönster (foto Ellington)

Vårens solgula raps får nya färger och skapar ett kaosmönster av skidor med frö som bonden ska skörda.

Längtan uppfyllelse 9
Längtans uppfyllelse (foto Arletta)

Högsommardagar. Sinnenas fest. Längtan och dess uppfyllelse.

längtan uppfyllelse 10
Vingård och mognande säd (foto Ellington)

Arletta och Ellington

.

Mesob och afrikansk romantik i Lund

Mesob 1
Mesob (foto Ellington)

Mesob – det är runt den som familjen samlas. Mesob är det kärl som man fyller med kvällsmålets mat. Till den kommer man från dagens sysslor ute på fälten och bland familjens djur. Först tystar maten hungriga munnar. Efter en stund börjar man dela med sig av det som hänt under dagens arbete och saker man hört när man stannat en stund och pratat med grannar eller med någon främmande som passerat förbi på vägen. Här delar man dagens måltid. Man äter med händerna.

Mesob 2
Sambussa – Eritreanska smördegspiroger (foto Ellington)

Så är traditionen i Eritrea och södra Etiopien. Vi, som bor i Sverige, tror att där är det bara krig. Och det är det. Men människor lever där, har levt där, och lever fortfarande där. Och det är ett bördigt land. Kommer regnet när det ska blir också grödan god. Man skördar teffe. Man skördar kaffe. Vete. kryddor och rotfrukter.

Eritreaner i Sverige mår bra av att vårda traditioner kring sina måltider. Det gör andra svenskar också förstås. Men bor man utomlands, så blir det nog ännu viktigare, som ett sätt att inte glömma vem man är.

mesob 3
Etiopiskt Chai-te (foto Ellington)
Mesob 6
Tradition och framtidstro (foto Ellington)

På restaurangen Mesob i Lund fick vi den upplevelsen. Av den goda, rätt starkt kryddade maten, förstås. Men också av att traditionen var något man både vårdade för egen del och var stolt att kunna visa för sina gäster

”Vi kan servera för er båda på samma fat, så kan ni dela maten med varandra”, sa värden, och vi fick uppleva afrikansk romantik. Att dela maten. Att äta från samma fat. Att komma varandra så nära vid måltiden. Det var överraskande. Det var nytt. Det var en upplevelse av kärlek, som vi inte hade förväntat oss när vi gick in i denna restaurang där vi varit tidigare, men där vi genast såg att det var nya ägare och ny tradition.

Arletta och Ellington

.

Restaurang Mesob i Lund – facebooksida 

Mesob 4
Traditionell kaffestund på eritreanskt vis (foto Ellington)

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

Natten och jag

Natten i juni
Gräs i natten (foto: Ellington)

Tidigt i morse skrev Ellington ett mail till mig. Han hade varit ute hela natten. Hade åkt ut dit där det var stora, stora fält med gräs och säd. Där hade han stått länge. Flera timmar och lyssnat på nattfåglar som spelade. Så skrev han. Jag svarade:

Ser du på stjärnor också vid dina nattresor? Ser du massor av dom? Varför har jag inte en sådan möjlighet att åka ut på natten …

Jag tror att detta är den mest lyxiga chansen att känna sig som någon annan eller något annat som människa – att titta på himlen och lyssna på jorden i helt mörker och ensamhet.

Vilka känslor uppstår hos dig då?

När jag tittar på en natthimmel, med massor av stjärnor, då känner jag mig så liten så jag glömmer bort allt som är vardagligt. Jag känner hur liten jag är, inte bara mikroskopisk utan nästan noll. Att jag är inte i centrum i universum. Att jag har inga anledningar till att vara egoist, för jag existerar inte för dom som lyser. De liksom tittar på jorden där jag inte syns. Vad ser de då? Vem är de? Jag vet inte, inga av oss små varelser vet det heller. Allt som jag trodde att jag vet försvinner i sådana minuter.

Jag blir en pyttiliten del av något som är omätligt större. Hur många gånger större? Det kan man inte säga. Jo, vissa människor har ju räknat och det finns några som tror att de vet. De tror att de vet.

De tror det, naiva. Ju mer de tror desto mindre vet de.

Sen efter detta resonemang kommer jag till idén att jag själv är ett likadant universum. Hur många sådana stjärnor, dvs celler, har jag i mig? Vilka skapar mina tankegångar? Varför går alla processer i min hjärna dit som de går? Ju mer jag försöker förstå desto mindre förstår jag.

Natten i juli
Natt i juli (foto: Ellington)

Jag står mellan himlen och jorden och försvinner för en stund. Nollställd, förskräckt, beundrande, tyst, icke existerande och levande på en gång.

Arletta

.

Hjortron i dröm och verklighet

Hjortron i Dalsland
Halvmoget hjortron (foto Ellington 2017)

Arletta: Vet du att jag älskar hjortron mest av alla bär och frukter?

Ellington: Det är snart den tiden. Ska vi göra en hjortronresa?

Arletta: Det gjorde jag i natt. Jag drömde om hjortron? Jag drömde att vi hade plockat så mycket hjortron. Vi var där, som jag bodde när jag var liten. Det var en stor våtmark nära floden Dvina, som rinner ut i Vita Havet. I drömmen var jag liten, och du var också liten och vi var där med min mamma. Det var midnattssol och hela marken var gul av mogna hjortron så långt vi kunde se.

Och Christer han var där och Kalle, och dom var också barn. Och vi hade plockat, jag vet inte hur mycket, men det var en stor balja av trä, som var full till brädden. Och mamma klädde av oss och sprutade på oss med vatten och satte oss alla i den baljan som var full med hjortron och hon kom med en stor borste och sa att ”nu ska ni äntligen få vitaminer så ni kan lära er att skriva”. Så sa hon. ”Så ni kan lära er att skriva.” Och vi satt i det badkaret och hon gned in oss med den borsten som var så mjuk att det kändes som nackfjädrarna på en svan, så mjukt var det. Men det kittlade och vi skrattade så vi tjöt, och mamma tittade strängt på oss och sa ”det här är ingen lek, det är Pusjkins ’början till begynnelsen’.

Ellington: Det låter som ett citat.

Arletta: Ja, det är Maxim Gorki. Men vet du hur Pusjkin dog?

Ellington: Ja, han blev skjuten i en duell.

Hjortron 2
Hjortronskörd (foto Ellington 2016)

Arletta: Han dog i sängen efter duellen. Han låg där flera dagar i rad. Prästen kom och frun och barnen var där vid hans säng, och de frågade honom om hans sista önskan. Men han sa inte som Lenskij i Eugen Onegin när han låg för döden. Pusjkin sa ”hjortron!”

Ellington: Du skojar!

Arletta: Nej, det är sant. Alla litteraturvetare i Ryssland vet det.

Ellington: Och Lenskij, vad var hans sista önskan?

Arletta: Läs boken! Det är min önskan, men inte min sista.

.

”Alla älskar Pusjkin”, Populär Historia, 19 mars 2001 av Folke Schimanski

.

 

Lite extra syre

Lite extra syre 1Han satte sig upp i sängen och svängde fötterna över sängkanten. Han vred och snurrade lite på handlederna, fotlederna och nacken. Sträckte och böjde knän och armbåge för att få nattstelheten ur kroppen. Likstelheten, tänkte han med ett lite beskt leende. Han drog in lite extra syre och såg ut mot fönstret. Visst – solen var redan uppe, och himlen var blå och lite morgonrosa i kanten. Han suckade och satt så en stund. Tittade på fotografiet av hustrun på väggen.

Förut hade han alltid tyckt om att stiga upp tidigt. Skönt att ta vara på dagen hade han tänkt. Den senaste tiden hade han legat kvar i sängen. En bit in på förmiddagen ibland. Idag kände han likadant. Han tittade på den digitala klockan. 05:29 visade den. Han tänkte, jag ska bara gå på toaletten. Jag går ner i köket sen och tar mig ett glas vatten. Han var ganska törstig. Sen lägger jag mig allt igen. Han drog på sig morgonrocken.

Nere i köket fick han för sig att det skulle vara gott med lite av den  flädersaft, som han hade i kylen. Jag orkar inte göra frukost nu, tänkte han medan han tog fram ett stort glas ur skåpet och hällde upp saften. Han satte sig vid köksbordet. Bälgade i sig halva glaset i ett svep, så törstig var han. Satt sen och funderade.

Han satt så en bra stund. Smuttade lite på saften och lät smaken och aromen fylla gom och svalg och näshåla. Han drog in lite extra syre. Han fick en bild av mormors berså som kom upp som ett minne. Vad var det som doftade? tänkte han. Nej, det var inte fläder.

Lite extra syre 2Han tog ett nytt andetag och kände efter. Han såg ut genom köksfönstret. Utetermometern visade 18 grader. Så tidigt! tänkte han.

Så satt han en stund utan att tänka på något särskilt. När han suckade och drog in luft kände han den där doften. Lite starkare nu. Han reste sig. Han drog på sig utetofflorna och öppnade ytterdörren. Det halvfulla glaset med flädersaft höll han i handen. Han stod på förstubron och kände doften igen. Han gick bort mot jasminbusken.

Lite extra syre 3Ja! Den var översållad med vita blommor. Han satte sig i trädgårdsstolen där. Lutade sig tillbaka och andades. Efter en stund satte han sig upp och drack av flädersaften. Han lutade sig tillbaka igen. Knytningen i hans morgonrock hade lossnat lite. Solen värmde hans bara mage.

När han suttit så en stund gick han in och kokade kaffe och gjorde frukost.

Ellington

 

Midsommarresa till Öland

midsommarresa 1Allt jag minns från min midsommarresa till Öland inramas av detta.

Jag besökte Ottenbylund där jag fick se och höra den ljuvligt exotiska sommargyllingen.

Vi reste midsommarstången och dansade.

Vi besökte en vernissage i Näsby.

Jag gick ensam i Ismanstorps borgruin, och jag såg märkliga foton på VIDA-galleriet i norr på ön.

Jag körde ner till Seby läge. Såg rödbenor, strandpipare, fisktärnor och när jag gick upp från stranden satt där en familj med hämplingar i oxelträden. Hanens bröst lyste karmosinrött i kvällsljuset när han matade en av ungarna. Honan kom med mera mat. Ungarna tjittrade. Det var stilla. En glipa hade öppnat sig i den svarta molnridån i väster. Solen fick måla fritt.

midsommarresa 2

Ellington

.

Upperud 9:9 med Kanyinda & Jacobsson

Upperud 9:9 1Sara Kanyinda och Annelie Jacobsson är två artister från Åsensbruk. De sjöng och vi njöt i kväll på Upperud 9:9. Elsie och jag fick höra en repertoar med deras egna låtar ”som ingen hört tidigare”. Också Bob Dylan, Evert Taube, Gyllene Tider och Prince. Allra starkast njöt jag av Saras röst när hon sjöng Hurt av Johnny Cash. Där fanns djup och nyanser som kramade hjärtat i sorg och vemod. Annelies lite mjukare röst låg oftast i bakgrunden och gav ljusa och lugna nyanser till Saras kraft. När Annelie tog taktpinnen med sitt lite skälmska leende, lockade hon lekande och lätt publiken att sjunga med.

Upperud 9:9 2
Lampa med mystisk utstrålning

I den gamla spannmålssilon, Upperud 9:9, byggd 1929, finns idag hotell och restaurangavdelning, och mycket av den gamla industrikänslan har tagits till vara.  I kvällningen var det skönt med utsikten över vattnet.

Det var en riktig sommarkvällspublik som var där. Ungdomar under 35 sjöng med i Idas Sommarvisa och i låtar som Elsie kunde utantill, men som jag inte ens hört. Sextio-plusare sjöng med i Bob-Dylanpotpurriet och och ”Så skimrande var aldrig havet”. Så blandat var det.

Upperud 9:9 3

Men framför allt var det starkt, medryckande och mycket känsla. Lite oväntat gav Kanyinda & Jacobsson inte bara extranummer på publikens begäran. Fram på nattkröken äntrade de scenen igen och jammade ganska vilt. Nu var publiken ordentligt uppvärmd och det var knappt att de släppte duon från sig. En blandning av råa och mjuka känslor med både vemod och härlig självkänsla i botten. Till sist fick de dra sig tillbaka till välförtjänt kvällsmat.

För Elsie och mig blev att annat intryck också viktigt. Bob Dylans och Ulf Dagebys ”Men bara om min älskade väntar” spelades på publikens begäran två gånger, och jag, som är änkling och singel sen fem år tillbaka var tvungen att ställa en fråga till Elsie. Det var en rad där som satte mig lite i gungning – ”Bara om hon låg här tätt intill mig, Kan jag bli den jag var igår”. Min fråga: Vill du bli den du var igår? Vill jag?

Så gav denna kvällen med Kanyinda & Jacobsson på Upperud 9:9 både en njutning och en tänkvärd fråga inför resten av mitt liv.

Upperud 9:9 4
Annelie Jacobsson och Sara Kanyinda i dunkelt ljus

Ellington

.

Länk till Upperud 9:9

 

 

 

 

Glas och sagor på VIDA konstmuseum på Öland

glas VIDA museum 1
VIDA museum (foto Ellington)
glas VIDA museum 2
VIDA museum ( foto Ellington)
glas VIDA museum 3
Vy inifrån VIDA kosthall (foto Ellington)

Mot himlen blickar den vita byggnaden. Vit mot himlens ljus bryter dess raka linjer molnens mjuka penseldrag. Inifrån ger dess gavelväggar i glas en utsikt över böljande åker och lund ner mot sundet i fjärran. 

Som ett ljustempel har här skapats rum, som med sval och het energi sammansmälter konst, natur, hantverk och fantasi.

glas VIDA museum 4
Levande nässelfjäril bland konst och glas (foto: Ellington)
glas VIDA museum 5
Ellingtons spegelbild möter välformad kvinnofigur i rött och svart (foto: Ellington)

 

Glas ger denna byggnad dess karaktär, och även dess konstnärliga innehåll. I båda de permanenta utställningarna är  glaset ett medium för konstnärligt skapande. Det ger lokalerna ett ljus och en lätthet. Och i konsten ger genomskinligheten i det hantverksformade glaset möjligheter till lek och överraskande nya perspektiv.

glas VIDA museum 6
Båt i glas av Bertil Vallien (foto: Ellington)
glas VIDA museum 7
”Kärlek inuti” – Kristallskulptur av Ulrika Hydman Vallien (foto: Ellington)
Annat än glas VIDA museum 1
Persongalleri i bildsagan Florentine av Helena Blomqvist (foto: Ellington)
Annat än glas VIDA museum 2
Helena Blomqvists Florentine (foto: Ellington)

Ett stort rum i lokalen fylls av fotomontage av Helena Blomqvist. Det är märkliga och talande sagovärldar hon manar fram. Det ljusa och genomskinliga finns här i sagans lättsamma ton. Samtidigt får allt det ljusa här sin kontrast med en utsikt mot dunklare lager i de människosjälar som Blomqvist gestaltar.

Annat än glas VIDA museum 3
Daybed portrait 1969 av Helena Blomqvist (detalj – foto Ellington)

 

 

 

 

 

 

 

 

Annat än glas VIDA museum 4
Skulptur i kompositmaterial av Lars Nilssson (foto: Ellington)

Medan Lars Nilssons mansfigur ser ut att ha fastnat i de mörka sagornas kvicksand, följs jag av Ulrika HVs intensivt stirrande ko ut i butiken.

Annat än glas VIDA museum 5
En koskulptur i nära naturlig storlek av Ulrika Hydman Vallien (foto: Ellington)

Ellington

.

Länk till VIDA museum

.

En hög med sten

en hög med sten 1Idag såg jag en hög med sten. Kolla! Vad säger den stenhögen? ”Kilroy was here”? Någon har dumpat en hög med sten här.

I min hjärna händer det saker. I min hjärna finns allting. Allting som jag upplevt. Allting som jag sett och förnummit. Allt. I min hjärna finns mitt språk. I min hjärna strukturerar språket allt som finns där. Finns, ja. Där bakom den strukturen bubblar det och kokar av allt det som språket inte kunnat uttrycka. Så kan man säga att mitt medvetande ser ut. Mitt medvetande försöker förstå det det jag ser. Även en stenhög mitt ute i skogen.

en hög med sten 2

Betyder det något att här syns en struktur? Min hjärna gillar när den ser strukturer. Då börjar den tänka. Vad tänker du när du ser detta?

en hög med sten 3

Det börjar likna något. Då börjar min hjärna gissa. Letar den efter nya pusselbitar?

 

en hög med sten 4

Här är en ingång. För mitt medvetande, som tror sig veta nu.

en hög med sten 5

Nu lägger hjärnan ihop – inte bara ett plus ett, utan allt den ser och har sett och som den hittar i minnet, som associerar till sten och struktur . Och så ser den hur en mur verkar kringgärda hela detta som vi kom in i. Vad vill du tro om det här?

en hög med sten 6

Någon har skissat en berättelse.en hög med sten 7

Så här: Ismanstorps borg. Att den byggdes och användes under 300 år. Tidigt under vår tideräkning. C:a 300 till 600 e. Kr. Man vill berätta om det man tror var de nio portarna. Man vill berätta om att portarna har en hednisk magisk symbolik. Man vill berätta att detta är en borg som byggts efter romerskt mönster. Att stenmurarna innanför den stora muren är husgrunder. Mycket mer finns inte som vi vet om detta.

Finns, ja. Där, bakom det vi ser, bubblar det och kokar av allt det som språket inte kunnat berätta. Våra medvetanden försöker förstå det vi ser. Även en stenhög mitt ute i skogen.

Idag, när jag var där, pryddes platsen av blommor.

en hög med sten 8 och jungfru marie nycklar

Mitt medvetande tog en paus från allt vetande, och lät mig njuta av de försvinnande former som försommaren erbjuder.

en hög med sten 9 och stor blåklocka en hög med sten 10 och nattviol en hög med sten 11 och prästkrage

Ellington

.

Länk till Länsstyrelsen – om Ismanstorp fornborg

.

Kulturarv, nostalgi, framtid på Öland

kulturarv på Öland 1För inte så länge sedan var detta en bondgård. Idag är det ett kulturarv. I huset längst bort bakom bilden av skärfläckan, där man nu har ett hantverksgalleri – där finns gödselrännan kvar. Där korna brukat stå uppbundna i sina bås finns nu montrar och bord med konsthantverk och bruksföremål till salu.

Så här stallar man inte upp kreatur idag. Nu lånar bonden miljoner av banken och installerar en automatisk mjölkningsanläggning dit korna går själva när de känner att de vill bli mjölkade. Vad detta betyder för människor och djur, det kan du fundera över. Medan du gör det, minns jag hur Alice Karlsson, vår granne, kramade spenarna och lät mjölken taktfast stråla ned i hinken mellan sina knän medan hon lutade pannan mot kons varma mage.

Nostalgi kan detta kallas. Men samtidigt är jag beredd att gå in i det nya. Så vad betyder dessa minnen jag har med mig? Här, på före detta bondgården i Näsby, Öland, brukade min brorsdotter rida på gårdens hästar för fem år sedan. Idag är här vernissage.

kulturarv på Öland 2Här samlar man konstnärer, som säger att de tar med sig ett kulturarv in i nutiden.

kulturarv på Öland 3kulturarv på Öland 4kulturarv på Öland 5Det är konstnärer som prövar att synliggöra den kulturgrund som de är i, när de orienterar sig i nuet.

kulturarv på Öland 6Man prövar att lämna den nostalgiska inställningen till kulturarvet och försöker undersöka vad det historiska arvet betyder i ens liv.

kulturarv på Öland 7kulturarv på Öland 8För inte så länge sedan var detta en bondgård. Vad är den i morgon? En bondgård idag är en vetenskapligt konstruerad anläggning.

Ellington

.

länk till ölandsprojektet Experimentellt Kulturarv

.