Jordgubbarna och grädden

jordgubbarna och grädden”Jag skär dem i halvor”, säger hon och lägger jordgubbarna en och en i skålen allteftersom hon delar dem med kniven. Det hänger en röd vätskedroppe på knivspetsen. Han känner en samman-dragning i spottkörtlarna när han ser jordgubbarna safta sig och när den syrliga doften når in i näsborrarna.

Hon fyller deras två skålar och tar en bärhalva mellan läpparna. Suger på den och låter den glida in över tungan. ”Det behövs inget socker till dessa”, säger hon och smackar lätt med överläppen mot undre tandraden.

”Vi vispar inte grädden?” frågar hon. Han tar gräddpaketet och ruskar det. Han ruskar det länge medan hon tar fram skedar. ”Jag tar teskedarna”, säger hon och ler, och han skakar gräddpaketet en stund till.

”Den blir lite simmigare så här”, säger han och slickar med tungspetsen mot överläppen. ”Det blir bra så”, säger hon. Hon ställer fram skålarna så nära så att han kan hälla upp grädden och båda vidgar sina näsborrar och drar in lite extra luft när de känner den lite råa gräddoften.

Grädden är bubblig när hon tar skeden och rör lätt så att bär och grädde blandas. Han gör likadant. Han tittar så skeden fylls med grädde när han tar bärhalvan. Lyfter den till munnen. Hon ser på honom och gapar som om hon ville hjälpa honom att smaka.

Under tystnad äter de sakta. Utan all brådska låter de en bärhalva i taget mosas mellan tungan och gommen. Syrligt och sött blandas med gräddens fyllighet. De tittar upp samtidigt och drar in luft genom näsan. Det blir en stund som fylls av smaker, arom och konsistens. Jordgubbarnas mjukhet, deras saftighet, deras doft. Gräddens förhöjning av arom och sötma. De små fruktkärnornas knastrande. En lång stund äter de. Långsamt och ändå girigt. Till sist skrapar de noga upp den sista saftmättade grädden som är kvar på skålens botten.

Hon lyfter den tomma skålen upp under näsan och andas in de sista aningarna av jordgubbsdoften. De ser på varandra. ”Ska vi ta kaffet?”

Utanför köksfönstret slår skatan en lov över jordgubbarna i trädgårdslandet.

Ellington

 

Mesob och afrikansk romantik i Lund

Mesob 1
Mesob (foto Ellington)

Mesob – det är runt den som familjen samlas. Mesob är det kärl som man fyller med kvällsmålets mat. Till den kommer man från dagens sysslor ute på fälten och bland familjens djur. Först tystar maten hungriga munnar. Efter en stund börjar man dela med sig av det som hänt under dagens arbete och saker man hört när man stannat en stund och pratat med grannar eller med någon främmande som passerat förbi på vägen. Här delar man dagens måltid. Man äter med händerna.

Mesob 2
Sambussa – Eritreanska smördegspiroger (foto Ellington)

Så är traditionen i Eritrea och södra Etiopien. Vi, som bor i Sverige, tror att där är det bara krig. Fortsätt läsa ”Mesob och afrikansk romantik i Lund”

I Säffle på besök

Meny Galna Tuppen i Säffle
Detta är menyn på Galna Tuppen i Säffle

I torsdags gick jag på restaurang. Min kompis, som jag skriver ihop med på torsdagar, föreslog Brasseriet i Håverud. Nu kunde hon inte komma ifrån förrän vid sextiden, och det är precis när de stänger för dagen, så jag frågade henne om vi kanske kunde pröva Galna Tuppen i Säffle i stället.

Det är så det går till när man ska roa sig i Dalsland. Fortsätt läsa ”I Säffle på besök”

Tomater i maj, och rapsodi i gult

Om jag vill plocka färska frukter i maj månad i Skåne, då åker jag till Tomatens Hus. Där finns tomater av alla sorter. Det ligger mellan Glumslövs backar och Vallåkras dalgång. Detta blev vårt mål idag. Fortsätt läsa ”Tomater i maj, och rapsodi i gult”

Nässlor? Kan man äta dem färska?

Arletta var ju ute tidigt i morse och plockade nässlor. När hon hade plockat sitt lystmäte frågade hon mig på Skype hur man gör om man vill äta nässlorna färska, alltså utan att förvälla dem. Hon ville ha dem till en sallad, sa hon, så att alla näringsämnen kunde vara kvar.

nässlor
Ellingtons nässelskörd idag

Det där kunde jag inte svara på. Jag har lärt mig att man måste förvälla nässlorna för att ta bort giftet som man bränner sig på. Fortsätt läsa ”Nässlor? Kan man äta dem färska?”

Östersund och dess goda restaurangkultur

Det är 4 grader minus ute fast det snart är mitt i mars. Ja, solen skiner genom grådiset ibland. Barmarksfrosten över det gråvissna betet i hästhagen glittrar till då och då, men lyckas ändå inte annat än att förstärka gråheten i det redan grå. Jag väntar med att lämna stugvärmen. Och låter i stället tankarna vandra. Efter helgen ska jag ta bilen och köra 50 mil söderut. Städade den igår och hittade en parkeringsbiljett från Östersund mellan sätena.

Östersund 1
Östersund. Stortorget.

I Östersund. Där mellanlandade jag helt kort i somras. Fortsätt läsa ”Östersund och dess goda restaurangkultur”

Ellington, en köttätare

för köttätare
Butik för köttätare i centrala Köpenhamn (foto Ellington)

Arletta och jag har pratat om kött och köttätare. Nu när vi har halva jordklotet emellan oss händer det att vi pratar på Skype. Ibland går det inget vidare. Inte på grund av dålig uppkoppling, utan mest på grund av att där det finns uppkoppling i Thailand, där rör det sig oftast mycket folk. Arletta sitter på ett café med wifi, och utanför på gatan dundrar trafiken med motorcyklar, bilar, bussar och lastbilar. Det är öronbedövande. Därför skrivskypar vi istället. Då går det bra. Och de diskussionerna kan vi ju spara också.

Med anledning av våra diskussioner om mat tog Arletta upp frågan om kött och frågade mig hur jag som köttätare ser på djur som mat. Fortsätt läsa ”Ellington, en köttätare”

Kokt mat ger mer näring och energi påstår Ellington

Kära Arletta!

Hjälp mig att förstå en sak. Kokt mat eller rå mat. Varför måste du blanda in en massa mystiska teorier när du ska söka din hälsa? Visst! Det finns mycket gammal visdom, och jag blir förstås lycklig att höra när du mår bättre. Men hör på detta då!

Man – eller jag – har ju alltid fått höra att man ska inte koka sönder till exempel grönsaker. Att de egentligen är bäst att äta råa.
kokt eller rå mat, det är frågan

Så jag blev förvånad och överraskad när jag för inte så länge sen läste om ett stort upplagt forskningsprojekt som kommit till en viktig slutsats när det gäller just kokning av mat.

Att koka maten ordentligt är det som gjort att människan blivit homo sapiens. Det var deras viktigaste resultat. Att äta råa eller halvkokta växter och grönsaker är energislöseri. Kroppen tillgodogör sig näringsämnen och energi mycket bättre när maten är kokt. Kokningen förbereder maten så att näringen blir mer lättillgänglig. Med kokt mat kunde människan klara sig med mycket mindre mängd föda. Med snabbare och effektivare näringstillförsel fick människan tid till annat än att leta efter mat. Med mer tid för annat kunde männsikan ägna sig åt njutningar, konst, berättande, uppfinningar. Hjärnan utvecklades både av dessa nya aktiviteter och av den effektivare näringen. På det viset ska kokkonsten ha varit en nyckel till det vi kallar mänsklighet.

Det du säger om uppvärmning är nog rätt i viss mån. Och fisk – det är ett kapitel för sig.

Kokt och stekt fisk är ett kapitel för sig

För mat, som varit kokt och sen värms upp igen förlorar säkert mycket näring. Det sa alltid min mamma, och det tror jag på. Dock gällde det inte kalops som hon menade alltid blev bättre andra dagen. Så jag är skeptisk till detta med levande och död mat. Visst finns det många näringsämnen i rå mat. Och som du vet så tuggar jag gärna på rått kött – som godis. Men mycket av den råa näringen kan kroppen inte tillgodogöra sig – hur levande maten än är. När du långkokar fläskläggen till exempel, så bearbetas näringsämnena så att kroppen lätt kan ta upp dem. En del näring lakas förstås ur, men när du tar tillvara kokspadet så tar du också tillvara näring som kroppen lätt tar upp.

Väl kokt mat är bäst enligt en vetenskaplig undersökning

Oj, oj, oj – det finns mycket att säga om detta. Slutsumman av det jag sagt är i alla fall att om du behöver mer näring och energi, ja då ska du äta ordentligt kokt mat. Men jag pausar där och är nyfiken på vad du har att säga.

Kära hälsningar

Ellington

Arlettas brev om mat

Hej Ellington!

Du minns jag skrev sist – Jag måste förändra någonting i mina matvanor. Maten som jag äter nu ger mig inte tillräcklig energi.

I princip, så finns det två allmänna matgrupper: levande mat och död mat. Allt som är konserverat, friterat, rökt, långkokt, bakat och värmt eller lagat i mikrougn – är så klart dött. Ju längre man kokar desto mindre levande blir maten. Man kan inte få så mycket livsenergi utav det döda, eller hur?

Allt som är kokt och behöver kokas måste vara lagat högst 3 timmar innan man ska äta det. Detta lärde jag mig i Indien för flera år sen av en ayurvedisk lärare. Det finns också vissa skolor, som påstår att 5 timmar är max tid för mat att fortfarande vara levande efter lagning. Det finns mat som inte alls rekommenderas att värma upp, t ex fisk.

Det finns ju regler, som jag, under det jag kallar min sömnperiod, har glömt helt enkelt. Till exempel att äta först efter att jag druckit vatten (som är obligatoriskt att dricka, helst varmt, med citron i början av dagen). Därefter kommer frukt, sen kärnor, sen nötter och sen ägg eller något som jag ska tillåta mig på morgnarna – havregrynsgröt baserad på vatten i mitt fall.

Som huvudmål på dagen behöver jag äta enbart levande mat. Då tänker jag på kyckling eller fisk, som ska vara min vardagliga meny. Kyckling bör kokas inte längre än 10 min, små bitar som jag serverar med ingefära och curry paste eller som små bbq på levande eld. Det finns i massor och passar mig bäst.

Som du vet – det är ju ingen brist på färsk frukt här i Thai. Det är högt rekommenderat dessutom att äta lokalt, dvs det som växer i området där man befinner sig. Som en fanatiker av svenska äpplen, saknar jag dem. Det får jag glömma bort här (det finns nästan inte i de lokala affärerna) och det blir inte så lätt. Men det är också en vana som jag får lära mig av med när jag är här. Jag ska konsumera mango, papaya, banan och massor av lokala örter.

En varm kram,

Arletta

levande mat och örter

 

Experimentellt med marockansk kyckling och saffran

Arletta min vän!

Nu har du och jag halva Moder Jord emellan oss. Betyder det att vi är på onåbart avstånd från varandra? Eller att vår tillgivenhet omfamnar hela klotet. Tänk på det du innan du lägger lilla kinden på varma snoozekudden i tropiska Thailand i kväll. Jag är i alla fall inte alldeles tillspillogiven vilket du förstår av följande som jag ska berätta för dig om en marockansk kyckling som jag serverade igår kväll till mig och Cissie som var på besök.

När en man ska laga en middag så har du kanske noterat att mannen alltför ofta är i köket som i sängen. Fortsätt läsa ”Experimentellt med marockansk kyckling och saffran”