Gröna Lampan – ett samtalsprojekt med avstamp i Dals Långed

I går kväll kom en lite ovanlig grupp personer hem till Ellinor som bor i Dals Långed. Gröna Lampan var lösenordet. Lite som en julsaga var det. En 75-årig präst, en 37-årig lokalvårdare, en 70-årig och en 82-årig lärare, en 53-årig studerande och en 42-årig egenföretagare. Med sig hade de var sin lampa. Och en önskan att tala med varann från hjärtat.

(Read this post in English)

gröna lampan
Gröna Lampan (3) i Dals Långed 20 december 2017 (nummer 1 var i S:t Petersburg 1819-1820. Gröna Lampan 2 var i Paris på 1930-talet).

Gröna Lampan var från början ett hemligt sällskap i Ryssland under tsartiden där människor som ville samtala öppet om viktiga saker samlades. Nu återupplivades idén och det var mötet öga mot öga och hjärta till hjärta som lockade.

”Vad ger dig ljus i ditt liv?” Så inledde Tatiana, som tillsammans med David bjudit in till den här träffen. Svaren på den frågan började med ett nyårslöfte. Det fortsatte med en berättelse om hur det är att leva med sin familj i stor materiell enkelhet på 20 kvadrat utan vatten. En annan berättelse tog vid, om hur nyfikenheten och detta att lära känna nya människor lyfter en grå vardag.

Med en deltagande präst och Dostojevskijkännare, blev det oundvikligt och lockande att samtala kring frågor om vad Gud, bön och tro är för något. I mötet nu hade troende och icke troende frågor kring detta. Något svar? ”Det var längesen jag fick prata ordentligt med någon om vad jag tror på” svarar en av deltagarna.

Samtalet pågick i två timmar. ”Vi ville börja med Gröna Lampan här i Bengtsfors kommun” säger Tatiana när det är dags att avsluta. ”Det var mycket givande att kunna tala förtroendefullt och öppet med främmande människor”.

”Vi är samtalsaktivister.” Så säger David och visar upp den lampa han fick på mötet. Den är mycket liten och han sätter den i sin nyckelknippa. ”Vi planerar att ha Gröna-Lampanträffar på olika platser i landet. Det räcker att vi känner någon som kan hjälpa oss att bjuda in och samla människor som vill samtala över generationsgränserna med andra som de inte känner sen förut . Då samlar vi Gröna Lampan”.

”I Ryssland vet alla människor att kulturen är viktig. Gröna Lampan betyder att jag vill att människor ska ta sin kultur på allvar” förklarar Tatiana, på frågan vad Gröna Lampan betyder.

Gröna Lampan är öppenhet, när man faktiskt vill veta något.

Gröna Lampan är dialog, som ger utbyte av tankar.

Gröna Lampan är att lyssna, när folk annars mest försöker övertyga och övertala.

”Vi tänkte så när vi planerade detta mötet”, säger David, och noterar att ”det var spännande att se viljan att samtala och undersöka varandras uppfattningar.”

Någon frågar var Gröna Lampan dyker upp härnäst. ”Kungälv, om vi får napp där” säger Tatiana.

”Blir det nån fortsättning här i Bengtsfors då?”

”Vi hör av oss fram i mars, tänkte vi” svarar David.

När sällskapet bryter upp, har alla med sig var sin lampa som minne.

.

Några dagar senare har tidningen Dalslänningen ett reportage om Gröna Lampan

gröna lampan 2
29 dec 2017- Dalslänningen om Gröna Lampan

.

.

.

 

.

.

..

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

En kommentar till “Gröna Lampan – ett samtalsprojekt med avstamp i Dals Långed”

Alla dina kommentarer är välkomna