Desert gardening takes Diligence

One of our readers has sent us an article. This reader now lives in South Carolina. There she enjoys the pleasures of gardening, savoring the products of her diligent work. She’s a professional gardener, and what she shares with us here is the earlier experience she had of tending her patch of land between Phoenix and Tucson in the Arizona desert. That’s where she lived until recently, before moving to the more fertile South Carolinian soils. Here’s her story of the pleasures of desert gardening.

Diligence in desert gardening

Everywhere I go, I scratch in the dirt, plant a seed, care and nurture that seed.  I’ve reaped bountiful harvests and had complete failures.  Such is life.

Ten years of living in the high desert taught lessons of perseverance.  Three hundred plus days of sun, wind, wild temperature swings, very little rainfall, and soil with no organic matter make gardening difficult.  But we tried.

Desert gardening 1
The first garden

The first garden was a small plot in the front (south) of the house. Fortsätt läsa ”Desert gardening takes Diligence”

Dals Ed – ridkonst och bildkonst på ridhuset

Vart går jag för att uppleva konst och skönhet? Tro det eller ej! I lördags gick jag till en konstutställning – på en ridskola.  I Dals Ed.

Konst i ridhuset Dals Ed
Ellinor Karlsson: Alla färger på löven (Olja på duk; metallic, guld).

Och hur ofta går jag till en ridskola för att se konst? Jo, ridkonst! Det ser jag gärna. Jag drömmer om Spanska Ridskolan i Wien. Kanske kan jag åka dit någon gång. Där finns skönhet att uppleva. Det vet alla. Men jag gick alltså till ridskolan på den lilla orten Dals Ed, där ridhuschefen och instruktören Therese Karlsson håller ridlektioner. Fortsätt läsa ”Dals Ed – ridkonst och bildkonst på ridhuset”

Cross-hatching och nöjet av Prince Charles’ hår

Min blick stannar vid en tavla på väggen. Det är ett collage. Ett självporträtt av Edward Munch är en av delarna. En relativt perifer bordsduk med ett lite kaotiskt mönster är det som fångar blicken. Cross-hatching kallas mönstret, eller korshårsmålning på svenska, säger Jan Öberg som gjort collaget. Cross-hatching är ju en teknik man kan använda för att skapa illusion av skuggning eller färgtoning i olika nyanser när man tecknar eller målar. Det som har lockat Öberg här är att Munch har valt att på något sätt lägga fokus på tekniken och sätta motivet och sig själv i bakgrunden.

Cross-hatching: PHOTO COLLAGE, CROSSHATCH MUNCH AND GUINESS Between The Bed & Two Clocks 2011 D1
Jan Öberg: PHOTO COLLAGE, CROSSHATCH MUNCH AND GUINESS Between The Bed & Two Clocks 2011

Varför gör man så?

Ja, jag associerade till senare konstnärers intresse för just tekniken bakom illusionen i konsten, säger Öberg. Året 2011 förde denna association Öbergs tanke till Jasper Johns – en av de främsta i Abstract expressionism och pop art.

Och där är det tydligt – Jasper Johns ägnar sitt konstnärliga liv just åt att experimentera med och undersöka förhållanden mellan teknik och illusion. Det är oklart om han försöker genomskåda det illusionsskapande med vilket vi formar det vi kallar verklighet. Själv uppfattar jag det så. Öberg antyder att han gärna ser dessa verk som utgångspunkt för mer öppen meditation.

Här ser du var jag hittade kopplingen mellan Edward Munch och Jasper Johns, säger Öberg om sitt collage. Det är printat på stålplåt som först strukits med oljefärg. Den vänstra delen är en förstoring av ett minimalt pixelmönster från ett tidningsfoto där ett  cross-hatchfilter har använts. Där är inlagt ett foto av ett leksaksskelett med korshårsliknande drag och en Guiness ölburk  där ett cross-hatchmönster ingår i designen. Associationen till Munchs cross-hatching betonas av den inlagda teckningen av ett svenskt väggur som refererar till den klocka som ses  i självporträttet.

I Öbergs lek med Munch, Johns och intresset för att undersöka tekniken bakom illusionen i konsten ingår också ett annat tryck som är en direkt kommentar till Johns’ Savarin från 1977.

Exempel på cross-hatching som motiv
Jan Öberg: Savarin Coffee (detalj) – kommentar till Jasper Johns’ Savarin 1977.

Det var så roligt, säger han när vi återvänder till collaget och han pekar på årtalet 2011 då bilden signerats. Förra året kom det ut en bok som analyserar precis denna koppling mellan Munchs och Jasper Johns intressen för cross-hatching.

Öberg uttrycker sin glädje över att han och bokens författare har kunnat hitta samma koppling utan att den ene har vetat om den andre.

Till sist får jag Öbergs svar på min outtalade fråga om varför man gör så här. Varför han experimenterar med bild, teknik och illusion. Vi betraktar en bild som han kallar Prince Charles’s hår. Här har han lekt hämningslöst med tekniken.

Jag hittade en pressbild med Prince Charles och Camilla Parker Bowles där bådas hår syntes och sammanföll på ett ställe.

Öberg och cross-htching
Jan Öberg

Precis där tog jag ut en minimal bit av bilden, säger Öberg med ett njutningsfullt leende. Förstorade upp den lilla delen, tog ut en minimal del av den och förstorade. Höll på så i flera omgångar tills jag fick detta pixelmönstret.

Det får mig att tänka på universum och vintergatan, säger jag lite förvånat.

Det ger mig ro för meditation, säger Öberg.

En variant på cross-hatching?
Jan Öberg: Prince Charles’s hår

Fotnot: Boken som Öberg nämner är John B Ravenal: Jesper Johns and Edward Munch – Inspiration and Transformation

Ellington skrev och Arletta fotade i Jan Öbergs ateljé i Lund.

Läs gärna vårt första reportage från besöket hos Jan Öberg.

Länk till Jan Öbergs hemsida: Oberg PhotoGraphics Öberg FotoGrafik

English version of this article

Tre startknappar, eller anledningar till att vara här i Thai

God morgon Ellington!

Jag har varit här i Thai i tre veckor nu. Nu är det dags att berätta för dig lite mer i detalj varför jag är här.

Thai är det namn jag använder för detta vattenlandskap

Delvis är det ju för att försöka ändra dåliga vanor. De går inte att ändra så fort som jag vill, speciellt för mig, som inte var född igår-:)) Fortsätt läsa ”Tre startknappar, eller anledningar till att vara här i Thai”

Katja Tukiainen and the Spirit of Pink

Ellington: I made this interview  a few days ago with Katja Tukiainen, artist painter, whose blazingly pink exhibition I saw recently at the Museum of Drawings in Laholm, Sweden.  Katja, who lives in Helsinki, is a prolific artist, painting, drawing and writing on a serious happy note. Since 1995, her art is on exhibitions world-wide. I’m glad to introduce her and some of her thoughts on art and life to our readers. Katja has kindly let me use pictures from her homepage for this interview. My first question was about an interesting thought she mentioned in a film on the homepage of the museum in Laholm.

I’ve heard you say that ”Art is wiser than the artist” – I like that! Could you develop this thought a bit?

Katja: Art is loaded with different meanings. The meaning depends on the audience. I try not to make fixed meanings, because then I would kill the art. The audience must feel free to make associations. This freedom of interpretations might sometimes be frightening for the artist though – we come to this later.  Fortsätt läsa ”Katja Tukiainen and the Spirit of Pink”

Brev från Samet, eller den förlorade ön

Kära Ellington!

Just nu är klockan 02:50 här. Jag sitter på min terrass i djunglen. Det är enormt varmt, även för mig, trots att det är mulet. Vi ska iväg senare, till en ö, där jag har varit för 9 år sen. Ön heter Samet, och det ska ta 40 minuter härifrån med båt. De säger att den har förändrats mycket sedan dess. Jag är nyfiken. Fördelen med denna ö var att jag vet precis var man kunde bada naken där – det var en ganska vild ö, med skog och skrymslen, dit det inte var så lätt att ta sig. Jag badade där då helt ensam, och det är det jag vill göra nu – bara jag och oceanen. Kärleksupplevelse.

Jag vaknade nyss och lyssnade på tystnad. Vattnet i de båda sjöarna inom resorten var stilla. Fortsätt läsa ”Brev från Samet, eller den förlorade ön”

Turkiskt kaffe på väg till Bangkok

Ikväll blev det solnedgången över Istanbul. Det var dumt av mig att inte ta bilder från flygplanet. Byarna utanför stan såg ut som de ska i januari – alla vägar och hustak vita av snö. Bakom oss finns Marmarasjön och Egeiska havet. Framför oss ligger det andra, det Svarta Havet. Istanbul är den enda stad i världen som ligger mellan tre hav. Fortsätt läsa ”Turkiskt kaffe på väg till Bangkok”

Katja vs Sigga i öppen fight på Teckningsmuseet

Teckningsmuseet Laholm, Katia Tukiainen 1
Katja Tukiainen
Teckningsmuseet Laholm, Sigga Björg Sigurdardottir 1
Sigga Björg Sigurdardottir

Teckningsmuseet är arenan. På totalt olika vägar går de. De har ett gemensamt. Genom lätt monsterliknande fantasier lockar båda fram små hemliga förnimmelser från själens botten. Siggas skepnader figurerar i svart och grått med enstaka färgklickar som av eld eller blod. Katja framhäver sina flickfigurer i ett hav av cerise och rosa.

Teckningsmuseet Laholm
Teckningsmuseet i Laholm

Så enkelt att kvista ner till Teckningsmuseet. Fortsätt läsa ”Katja vs Sigga i öppen fight på Teckningsmuseet”

Jan Öberg: Make Art not War

Jan Öberg Shima Esfahan photo painting 2016
SHIMA, ESFAHAN – PHOTO PAINTING – 2016

Varifrån får en man en sådan kreativitet? Sådan att den bara speglar skönhet, glädje, lek, balans? Med lekfull photo-paintingteknik.

Dörrklockan är bortkopplad, för, som han säger med ett leende, han vill inte att vem som helst ska komma på besök. Oss tar han emot med öppna armar. Fortsätt läsa ”Jan Öberg: Make Art not War”

Renässans hos Bäcklins i Finspång

Konstnärsparet Bäcklin bjuder in mig till sin villa i Finspång. Under mitt tredagars besök får jag rikligt tillfälle att både studera deras konst och att samtala och diskutera frågor som berör konsten och livet och – att själv begrunda vad begreppet renässans kan betyda idag. Dan Bäcklin var en gång min skolkamrat och vi umgicks mycket på den tiden. Även om vi inte helt tappat kontakten genom åren, så var det årtionden sedan vi träffades så här. Lotta Bäcklin har jag träffat en gång tidigare. Ändå känns det genast som att vi återföder en nära gemenskap. Det är väl sådana de är – stillsamt glada i närhet och goda samtal.

Vad gäller konsten berättar Dan att han tidigt hade tecknandet och målandet som ett intresse. Det har funnits kvar hela livet även om han yrkesmässigt gjorde helt andra ting. Lotta berättar att hon visserligen hade konsten omkring sig sen hon föddes. Båda föräldrarna var konstnärer, men egentligen har hon tagit fatt i sitt konstskapande på ett mer seriöst sätt först i vuxen ålder. För båda är det aktiva konstskapandet nu ett slags renässans av tidiga impulser.

Nu är makarna Bäcklin fångade av konsten. Deras ateljéer ryms i villan, och man ser tavlor överallt. Vi pratar ju inte enbart om konst. Vi har ju inte setts på mycket länge, så det är mycket som behöver avhandlas som har med livets gång att göra. Men konsten är en del av livet och det kräver ingen övertalning att komma in på detta ämne.

Jag upplever snart en spänning i makarnas olika sätt att utöva ett bildspråk.

Renässans Lotta Bäcklin 2012
Lotta Bäcklin 2012

Fortsätt läsa ”Renässans hos Bäcklins i Finspång”