Tre startknappar, eller anledningar till att vara här i Thai

God morgon Ellington!

Jag har varit här i Thai i tre veckor nu. Nu är det dags att berätta för dig lite mer i detalj varför jag är här.

Thai är det namn jag använder för detta vattenlandskap

Delvis är det ju för att försöka ändra dåliga vanor. De går inte att ändra så fort som jag vill, speciellt för mig, som inte var född igår-:))

Du vet att jag har astma och svåra förkylningar som återkommer, sedan 5 år tillbaka. Då har jag märkt att jag tappar min energi ganska snabbt, blir trött efter arbete som jag förut klarade helt lätt. Mitt liv blev begränsat på många sätt: jag orkar inte längre ta långa promenader i naturen, simma i simbadhus eller i havet, vilket jag gjorde nästan året runt. För mig som passionerad nakenbadare förlorade livet en stor del av sin smak. Dessutom har jag  ofta ont i hela kroppen och  känner kroppen som helt sönderslagen varje morgon, som om någon slagit mig hela natten. Till slut förlorade jag ett jobb, som inte hade varit så lätt att hitta. Nu går det att bara sova, för det finns inte så mycket att göra i varje fall. Att sova blev ju livsmål och meningen. Lite konstigt, eller?

Bara 5 år tillbaka kunde jag inte föreställa mig i mina värsta mardrömmar att en kropp har en förmåga att leva ett eget liv helt utan kontroll. Kroppen vill bara sova, medan  medvetandet vill resa, simma, träna, dansa, arbeta och ha olika sorters äventyr, som det brukade vara.

Det här var ett och ett halvt år sedan: mina gamla kolleger kände inte igen mig när jag kom påbesök efter att vi inte setts på sex år. Jag hade inga muskler utan bara skinn och ben. Jag prövade då att äta helt vegetariskt, hälften s.k. raw food (detta betyder att  50 procent av maten är råa vegetabilier, kärnor och nötter) och jag övade yoga.

Det var förskräckligt att jag blivit så mager att folk som känt mig väl tidigare inte kände igen mig.

Efter detta möte började jag känna att jag blivit allt svagare fysiskt och blev deppad på grund av detta. Då har jag låtit undersöka mig, vilket visade i genomsnitt normala resultat, samtidigt som jag gick ned i vikt till 50 kilo.

Här måste jag erkänna att jag litar inte på s.k. skolmedicin (eller allopatisk medicin som det kallas i alternativmedicinska kretsar). Jag tror att en kropp är en självåterställande organism, och att alla läkemedel som behövs redan finns i kroppen. Det som krävs är att ge kroppen en chans att vila sig och därefter sätta igång den. Som att trycka på en lämplig knapp, för att starta och få den att funka. Jag är inte där än, men jag hoppas hitta startknappen. Vilken knapp är det i mitt fall?

Värme! Här i den subtropiska värmen i Thai är det visserligen lättare att börja om med att öva. Den vanan har jag tappat hemma på grund av kylan. Det känns allt tryggare att  stanna kvar i sängen under vintertäcket – tryggare än att hoppa upp i kylan och träna. Kroppen blir så snart trött bara av denna kampen mot kylan.

Jo, jag gick upp i vikt – men inte i muskler. Kroppen blev som deg utan rörelse under den perioden. Jag vill inte se mig i spegeln och jag lovar mig själv att skapa en ny vana: att öva yoga varje morgon innan jag äter eller dricker någonting, strax när jag vaknat.

Thai njuterska

Mat! Jag måste förändra någonting i mina matvanor. Men detta ska jag berätta för dig i mitt nästa brev som jag ska försöka hinna skicka i övermorgon.

Ha det gott min vän. Jag tänker på dig och hoppas att du inte fryser fast du inte är i landet som jag kallar Thai.

Arletta.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna