Söta Madeira! Det är vinter här. Jag saknar dig. Det var länge sen. Det var ett år sen – nej, tre. Så fort går tiden. Jag minns. Det var oktober. På grund av strejk då, misslyckades vi att flyga tillbaks – och blev jätteglada. Då kunde jag befinna mig där och bara insupa allt utan att veta någonting om tid eller annat. Bara se och smaka all sötma! Fortsätt läsa ”Madeira – se och smaka all sötma”
Vad kan bli bättre i mörker och kyla än en tallrik fullmatad borscht … med vitlök och lite crème fraîche, säger jag. Och en bit fett fläsk, som gör det hela ännu rikare, tillägger min väninna. Vi går genom hela centrum av staden – Sankt Petersburg. Vi passerar Dvortsovaja och Atlanterna, sen Kulturakademin där vi studerade för rätt många år sedan.
Jaaaaa!!! Idag avslutade jag det sista steget som tog mig närmare Thai! Thailand! Åter får jag besöka landet. Jag har bokat en bungalow vid havet vid den norra kusten.
Där ska jag tillbringa första veckan med syftet att få min kropp att fungera. I värme, som den brukade göra. I värme och i havet. Snälla! Ge min trötta kropp styrka och smidighet!
Denna gången ska jag inte dit där det finns fara. Fortsätt läsa ”Thailand – min bön och min lovsång”
Vi har våra livsstrategier, söker vårt sätt att vara. Vi undersöker tillvarons villkor. Idag inspirerades vi av Monets impressionism – en utställning på Galleri Ordrupgaard i Köpenhamn. Fortsätt läsa ”Impressionism som livsstil”
Ellington: Någon sa att man går på konstutställningar för att se det sköna och känna sig helad. Jag såg en utställning av Konstnären Mari Juslin. Här upplevde jag skönhet i den obehagliga överraskningen, den oväntade grimasen, den groteska kroppen. Hon är minsann ingen liten sockersötnos i sin konstnärliga framtoning. Fortsätt läsa ”Mari Juslin – Skönhet mellan lidande och njutning”
Vad ger sorgen dess skönhet? Bilradion spelar Leonard Cohen.
”Story of Isac”.
Jag har hört den.
Kanske var det länge sen.
Aldrig lät den som nu.
Vad är det som ger sorgen dess skönhet?
Så ljuvligt.
Så bittert.
Att se
människans blindhet
människans blinda längtan
till en tro
till en bergfast punkt.
Och beredskapen att offra
allt levande
allt rörligt
för ett fäste
Och kan vi
Och kan jag
trösta mig i en värld
där fästet är så tillfälligt
som här
och nu
Är detta skönheten
så bittert
och sorgen
ljuvligt
spelar Isaks sång
Ellington.
