Efter enormt arbete och mycket tid, som jag har investerat i att återställa kroppen, fick jag plötsligt i dag tillfälle att åka med en tuk-tuk. Vilket ju är konstigt i sig, eller hur?*
Jag gick ur när vi närmade oss stranden och gick iväg från tuk-tuken, där min vän fortfarande satt kvar. Jag var på väg att fortsätta rakt fram. Men jag vände mig om just när tuk-tuken svängde ner till stranden och vännen tillsammans med föraren körde maskinen – manuellt – på sanden. Varför – tänkte jag och gick tillbaka till dom. Det var dumt av mig att stanna precis mitt framför föraren. Han stängde inte av motorn så maskinen fortsatte att köra mot mig av egen fart – stranden lutar ju nedåt. Fortsätt läsa ”Olycka dag 42, lyckodag i Suan Son – eller billiga glasögon, fryst fisk och självbetraktande”
Idag är det en månad sen vi bosatte oss i Suan Son, som, enligt skylten, ligger 3 km från Ban Phe. Vi mätte avståndet och det visade sig att det var faktiskt bara 2 km. Never mind. Det är viktigt bara för mig, som vill promenera längs gatan med dess intensiva trafik, vilket jag tycker är obekvämt.
Hittills har vi upptäckt mycket som ligger inte så långt från vårt hus, ca 20 km både till höger och till vänster räknat från korsvägen i Suan Son.
Jag läste i TIME just nu att den kinesiske fotografen Ren Hang ska ha dött helt nyligen. Det känns chockartat. Så sent som för en vecka sedan var jag på Fotografiska i Stockholm och såg hans nyöppnade utställning där Fortsätt läsa ”Ren Hang, kinesisk fotograf, är död”
Först ganska kaotiskt. Folk satt utanför vid ett långt bord och sorterade vita och svarta riskorn med penna och anteckningsblad vid sin sida. Innanför insläppet till utställningen ”The Cleaner” av Marina Abramović satt besökare i stolar med hörlurar framför skärmar med olika ansikten som rörde sig som om de talade. Vad gjorde vi här? Fortsätt läsa ”Marina Abramović – utställningen ”The Cleaner” som självbiografisk bildningsroman”
One of our readers has sent us an article. This reader now lives in South Carolina. There she enjoys the pleasures of gardening, savoring the products of her diligent work. She’s a professional gardener, and what she shares with us here is the earlier experience she had of tending her patch of land between Phoenix and Tucson in the Arizona desert. That’s where she lived until recently, before moving to the more fertile South Carolinian soils. Here’s her story of the pleasures of desert gardening.
Diligence in desert gardening
Everywhere I go, I scratch in the dirt, plant a seed, care and nurture that seed. I’ve reaped bountiful harvests and had complete failures. Such is life.
Ten years of living in the high desert taught lessons of perseverance. Three hundred plus days of sun, wind, wild temperature swings, very little rainfall, and soil with no organic matter make gardening difficult. But we tried.
Vart går jag för att uppleva konst och skönhet? Tro det eller ej! I lördags gick jag till en konstutställning – på en ridskola. I Dals Ed.
Ellinor Karlsson: Alla färger på löven (Olja på duk; metallic, guld).
Och hur ofta går jag till en ridskola för att se konst? Jo, ridkonst! Det ser jag gärna. Jag drömmer om Spanska Ridskolan i Wien. Kanske kan jag åka dit någon gång. Där finns skönhet att uppleva. Det vet alla. Men jag gick alltså till ridskolan på den lilla orten Dals Ed, där ridhuschefen och instruktören Therese Karlsson håller ridlektioner. Fortsätt läsa ”Dals Ed – ridkonst och bildkonst på ridhuset”
Min blick stannar vid en tavla på väggen. Det är ett collage. Ett självporträtt av Edward Munch är en av delarna. En relativt perifer bordsduk med ett lite kaotiskt mönster är det som fångar blicken. Cross-hatching kallas mönstret, eller korshårsmålning på svenska, säger Jan Öberg som gjort collaget. Cross-hatching är ju en teknik man kan använda för att skapa illusion av skuggning eller färgtoning i olika nyanser när man tecknar eller målar. Det som har lockat Öberg här är att Munch har valt att på något sätt lägga fokus på tekniken och sätta motivet och sig själv i bakgrunden.
Jan Öberg: PHOTO COLLAGE, CROSSHATCH MUNCH AND GUINESS Between The Bed & Two Clocks 2011
Varför gör man så?
Ja, jag associerade till senare konstnärers intresse för just tekniken bakom illusionen i konsten, säger Öberg. Året 2011 förde denna association Öbergs tanke till Jasper Johns – en av de främsta i Abstract expressionism och pop art.
Och där är det tydligt – Jasper Johns ägnar sitt konstnärliga liv just åt att experimentera med och undersöka förhållanden mellan teknik och illusion. Det är oklart om han försöker genomskåda det illusionsskapande med vilket vi formar det vi kallar verklighet. Själv uppfattar jag det så. Öberg antyder att han gärna ser dessa verk som utgångspunkt för mer öppen meditation.
Här ser du var jag hittade kopplingen mellan Edward Munch och Jasper Johns, säger Öberg om sitt collage. Det är printat på stålplåt som först strukits med oljefärg. Den vänstra delen är en förstoring av ett minimalt pixelmönster från ett tidningsfoto där ett cross-hatchfilter har använts. Där är inlagt ett foto av ett leksaksskelett med korshårsliknande drag och en Guiness ölburk där ett cross-hatchmönster ingår i designen. Associationen till Munchs cross-hatching betonas av den inlagda teckningen av ett svenskt väggur som refererar till den klocka som ses i självporträttet.
I Öbergs lek med Munch, Johns och intresset för att undersöka tekniken bakom illusionen i konsten ingår också ett annat tryck som är en direkt kommentar till Johns’ Savarin från 1977.
Jan Öberg: Savarin Coffee (detalj) – kommentar till Jasper Johns’ Savarin 1977.
Det var så roligt, säger han när vi återvänder till collaget och han pekar på årtalet 2011 då bilden signerats. Förra året kom det ut en bok som analyserar precis denna koppling mellan Munchs och Jasper Johns intressen för cross-hatching.
Öberg uttrycker sin glädje över att han och bokens författare har kunnat hitta samma koppling utan att den ene har vetat om den andre.
Till sist får jag Öbergs svar på min outtalade fråga om varför man gör så här. Varför han experimenterar med bild, teknik och illusion. Vi betraktar en bild som han kallar Prince Charles’s hår. Här har han lekt hämningslöst med tekniken.
Jag hittade en pressbild med Prince Charles och Camilla Parker Bowles där bådas hår syntes och sammanföll på ett ställe.
Jan Öberg
Precis där tog jag ut en minimal bit av bilden, säger Öberg med ett njutningsfullt leende. Förstorade upp den lilla delen, tog ut en minimal del av den och förstorade. Höll på så i flera omgångar tills jag fick detta pixelmönstret.
Det får mig att tänka på universum och vintergatan, säger jag lite förvånat.
Jag läste i TIME just nu att den kinesiske fotografen Ren Hang ska ha dött helt nyligen. Det känns chockartat. Så sent som för en vecka sedan var jag på Fotografiska i Stockholm och såg hans nyöppnade utställning där 
Ingenting är hugget i sten – Inte ens detta påstående.
Först ganska kaotiskt. Folk satt utanför vid ett långt bord och sorterade vita och svarta riskorn med penna och anteckningsblad vid sin sida. Innanför insläppet till utställningen ”The Cleaner” av Marina Abramović satt besökare i stolar med hörlurar framför skärmar med olika ansikten som rörde sig som om de talade. Vad gjorde vi här? 
