Vita pimpinellrosor, syréner och det underbaras korthet

Ibland är livet så grymt vackert. En enda dag får jag njuta av denna skönhet. Solen har stått het på klarblå himmel hela dagen. Den har drivit fram mina vita pimpinellrosor, mina vita syréner och de gammaldags ljuslila bondsyrénerna som jag minns från min farmors mors trädgård när jag var fyra år.

vita pimpinellrosor i miin trädgård
Vita pimpinellrosor i Ellingtons trädgård

Varje år njuter jag av denna prakt och skönhet. Fortsätt läsa ”Vita pimpinellrosor, syréner och det underbaras korthet”

Sova ute i majnatten

”Det är skönt för skalder att få sova”. Så skrev Birger Sjöberg om skalden Wennerbom. Jag är inte Wennerbom, för jag var nykter igår. Är oftast det. Men det var en njutning att sova.

Att sova i skogen 0
Kvällsljus i maj månad

Dagen var varm. Fram på kvällen gjorde jag en promenad ut i skogen. Kom långt bort. Jag hade mina planer. Fortsätt läsa ”Sova ute i majnatten”

När man blundar

när man blundarVad händer när man blundar, tänkte hon. Och blundade. Hon var uppmärksam. Hon hörde att fotsteg närmade sig och försvann bort. Hon hörde fraset av en kappa som någon svepte om sig. Hon försökte höra vilket material det var.

Hon satt länge och lyssnade. Kände dofter. Odörer. Vinddraget när någon passerade nära. Beröringar helt snabbt. Någon satte sig bredvid.

Varje dag satt hon så med slutna ögon. Började se bilder.

På långt håll hörde och kände hon hans fotsteg. En okänd. Han kom fram. Ställde sig framför henne. Hon reste sig. Tog hans framsträckta hand. Alltjämt blundande sa hon: ”Kom”!

Arletta Ellington

.

 

Kameran registrerar och ögat ser?

kameran 1
Ellingtons tvättmaskin

Ellington: Jag läste att John Jonasson menar att kameran ser på ett sätt och det mänskliga ögat på ett annat.

Arletta: Jag läste det också. Det är därför han vill redigera sina naturbilder så att de visar verkligheten så som det mänskliga ögat ser den.

Ellington: Men på vad sätt ser det mänskliga ögat annorlunda jämfört med kameran? Fortsätt läsa ”Kameran registrerar och ögat ser?”

Jag och min kropp i frigörande dans

”Lyssna på din kropp. Börja i kroppens vänstra sida.”

”Känn din vänstra fot. Låt resten av kroppen följa. Följa din vänstra fot.”

”Känn knäet på din vänstra sida. Känn höften. Låt vänster arm styra din kropps rörelse.”

Jag finns inne i min kropp. Jag blundar och blickar inåt. Jag anar ett motstånd i rörelsen när jag låter den inre blicken snudda vid min vänstra höft.

”Fokusera lite där som det kanske gör ont. Där som det finns en spänning. Rör dig runt den och se om den blir mjukare.”

Jag följer rösten och går vidare. Känner min vänstra lunga. Ett skifte i musiken, i rytmen, för blicken tillbaka till min höft där rester av spänningen finns kvar. Jag rör mig försiktigt runt den stelheten igen. In i centrum av en liten smärtförnimmelse rör jag mig. Ser en stelhet, som ett spänt band, som jag sakta spänner och släpper, spänner och släpper. ”… elastiskt …” hör jag fragmentet av en mening långt borta. Det lättar och jag kan följa musiken när jag rör mig upp mot min vänstra axel.

Nu rör sig min kropp ledigare till musiken. Jag öppnar mitt vardagsöga för att se att jag inte kolliderar med de andra dansande.

”Följ nu vänster axel in mot nacken. Känn hjärnan. Låt nacken känna att den är fri från ensidigheten i dagens ställningar.”

min kropp
(foto Arletta)

Här känner jag en tjurighet. Fortsätt läsa ”Jag och min kropp i frigörande dans”

Andra vanor, då blir jag en annan person

Ellington: Jag hörde en författare en gång – det var Harry Martinson – han sa att ”jag kan njuta av allting bara det inte upprepas”. När jag har växt upp så har jag nog lärt mig motsatsen. Alltså – jag njuter nog bäst av det som tål att upprepas. Så kan jag hitta min njutning i vanor och i det som upprepas.

vanor - påsktraditionen
april 2017

Arletta: Men talar du verkligen om upprepning nu? Fortsätt läsa ”Andra vanor, då blir jag en annan person”