Nattens ljus

Precis nu är nätterna som ljusast. Precis nu vill jag sova på dagen och vara vaken på natten. Jag vill ge mig ut till sjöarna och känna de nattliga dofterna. Ut till de stora grässlätterna och lyssna på nattens ljud från kornknarr och vaktel. Ut på de magra tallmoarna och höra nattskärrans surrande. Ut till de små flodkrökarna och brofästena och höra kärrsångare och sumphönor. Från hålträd på den närbelägna kyrkogården hörs hornuggleungarnas jämmerliga skri efter mat.

nattens ljus 1

En timme före midnatt går solen ner, men det blir knappast riktigt mörkt. Då vill jag sitta ute i min eka och höra plask och sug från öringar som fångar flugor i vattenytan och abborre som jagar.

nattens ljus 2

Nu står jag på land vid en åkant och betraktar himlen och det mörknande landskapet. Bort över åsarna glöder nattljuset. Åkrar och fält lägger sig i skugga. Nu sänker sig natten. Nu sänker sig tystnaden. Det blir aldrig riktigt mörkt.

Jag sätter mig på en sten och väntar. Vid horisonten är himlen alltjämt ljus, även om glöden falnat.

Det går en timme. Vid halv två vaknar solglöden. Hela tiden hör jag ett fågelsurrande bortifrån åsen. Det kommer och går. Kommer och går. En stor nattfjäril svirrar tyst förbi.

nattens ljus 3

Så går natten, och när jag går hemåt blir mina fötter våta av morgondaggen. Väl hemma i trädgården häller jag upp en kopp kaffe och sätter mig där solen redan värmer efter nattens svalka. Kaffet lyckas inte hålla mig vaken, utan jag somnar en stund innan jag väcks av barnbarnen som är på besök.

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox: