Kroppen

kroppenEllington: Jag tänker på kroppen. Vad är min kropp?

Arletta: Min kropp är mitt bästa verktyg för att njuta av livet.

Ellington: Är kroppen bara ett verktyg?

Arletta: [ler] Nej! Förstås inte. Jag är ju min kropp. Och den tjänar mig. Lite komplext för den som inte tänker som jag, men så är det.

Ellington: Många vill göra skönhetsoperationer. Kan du tänka dig det?

Arletta: Nej!

Ellington: Varför inte?

Arletta: Tänk dig att jag skulle förstora mina bröst med silikon. Eller fylla mina läppar med botox. Många gör det. Av vilken orsak?

Ellington: För att behaga mannen.

Arletta:  Vad är kroppen för dig? Om min man vill att jag opererar mina läppar för att han ska älska mig, då är det ju inte mig han älskar.  Om min man inte behagas av mina bröst – vet du vad? – då byter jag hellre man.

 

Porträtt på Hirschsprungska

PÅ HIRSCHSPRUNGSKA MUSEET i Köpenhamn finns en av de finaste samlingarna av de stora epokerna i dansk konst. Det var ett nöje när jag var där i februari att gå runt i de många rummen och följa hur olika stilar avlöste varandra. Det var spännande att se hur man i följe med, eller i opposition till den rådande tidsandan försökte hitta sitt sätt att synliggöra världen. Efter ett tag väcktes också en annan tanke. Det var ett antal porträtt från perioden 1830 till ungefär 1880 som fick mig att titta lite extra på ansiktsuttrycken. Fortsätt läsa ”Porträtt på Hirschsprungska”

Sorgens njutning

 Vad ger sorgen dess skönhet? Bilradion spelar Leonard Cohen.

”Story of Isac”.

Jag har hört den.
Kanske var det länge sen.
Aldrig lät den som nu.

Vad är det som ger sorgen dess skönhet?
Så ljuvligt.
Så bittert.

Att se
människans blindhet
människans blinda längtan
till en tro
till en bergfast punkt.

Och beredskapen att offra
allt levande
allt rörligt
för ett fäste

Och kan vi
Och kan jag
trösta mig i en värld
där fästet är så tillfälligt
som här
och nu

Är detta skönheten
så bittert
och sorgen
ljuvligt

spelar Isaks sång

Ellington.