Stora Strand, de bottenlösa schakten och vild terräng

Oj! Nu är jag trött. Efter att hela morgonen och förmiddagen vandrat i så gott som oframkomlig terräng på jakt efter en bortglömd gruva i en avkrok i Dalsland. Stora Strand.

Tillsammans med min kompis Roy från operakören är dock ingenting omöjligt. Försiktigt och tålmodigt guidade han mig. Både till de historiska spåren av gruvdriften, det bottenlösa gruvschaktet i skogen och till slut också till de smått sensationella youtubefilmerna från 2015, då filmaren som kallar sig Micke Saumraj gick ner i den övergivna gruvan.

Ett av Roy Andreassons intressen är att lägga upp vandringsleder till intressanta platser i hemtrakterna. Detta var dock ingen vandringsled. Vi letade oss fram i branter och moras.

Stora Strand och det ljusblå berget
Vi letade oss fram i branter och moras. Notera bergväggens färg. Den är ljust blågrå.

Där fanns spår efter rävar och ekorrar, men naturligt nog inte efter några människor. Fortsätt läsa ”Stora Strand, de bottenlösa schakten och vild terräng”

Djurfotografering var (och är?) Ellingtons dröm.

Djurfotografering har jag önskat att jag kunde. För snart 10 år sedan köpte jag en Konica Minolta digitalkamera. Nu finns den inte längre eftersom det var några nödvändiga  plastdetaljer som gick sönder och de gick inte att få som reservdelar. Men bilder blev det under de år den fungerade.

Jag hade köpt den för att kunna zooma in objekt på lite större avstånd. Fåglar var min dröm att kunna fota, men i allmänhet kom jag ändå inte tillräckligt nära för att det skulle bli bra fågelbilder. Därför inriktade jag mig gärna på djur som inte var lika flyktbenägna.

Den kända fågellokalen Morups Tånge utanför Falkenberg besökte jag med vissa förhoppningar om fina fågelbilder. Det är ett av mina favoritställen. Att bara göra en utflykt hit är ett litet äventyr.  Men fåglarna var otroligt skygga. Visst fick jag några suddiga bilder på de eleganta skärfläckorna och de barska storspovarna. Dock inte till min belåtenhet. Men där fanns några djur som utan motstånd lät sig fotas.

djurfotografering vid Morups Tånge 1
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

 

Två döda hästar kunde man tro, Fortsätt läsa ”Djurfotografering var (och är?) Ellingtons dröm.”

Pattaya med Stor-Buddha och hans sköldpaddor

Vad tänker man sig först och främst när man hör ordet Pattaya? Nattliv och frihet i alla dess former tänker nog många.

Pattaya sensations

Vi lyckades dock bosätta oss långt bort ifrån de stadsdelar där livet är så intensivt -:)

Lite närmare Stor-Buddha, som syns på toppen av bergen om man står precis på gatan där hotellet ligger. Så blev det naturligt att gå hela vägen upp. Det tar en halv timme att nå dessa gudomliga guldfigurer, som står i upphöjd position och tittar ned på de små människorna. Fortsätt läsa ”Pattaya med Stor-Buddha och hans sköldpaddor”

Porträtt på Hirschsprungska

PÅ HIRSCHSPRUNGSKA MUSEET i Köpenhamn finns en av de finaste samlingarna av de stora epokerna i dansk konst. Det var ett nöje när jag var där i februari att gå runt i de många rummen och följa hur olika stilar avlöste varandra. Det var spännande att se hur man i följe med, eller i opposition till den rådande tidsandan försökte hitta sitt sätt att synliggöra världen. Efter ett tag väcktes också en annan tanke. Det var ett antal porträtt från perioden 1830 till ungefär 1880 som fick mig att titta lite extra på ansiktsuttrycken. Fortsätt läsa ”Porträtt på Hirschsprungska”

Thaimassage ger samma effekt som tre dagars semester

Thaimassage 1När vi valde det land där vi skulle tillbringa vintern, då diskuterade vi i vilka länder man kan simma i havet i januari-mars. Det kunde vara något av de Karibiska länderna, men jag höll mig utan tvekan till Thai – av en särskild anledning. Fortsätt läsa ”Thaimassage ger samma effekt som tre dagars semester”

Mord som jag initierade dag 46

Sista dan i Suan Son måste ju firas av flera anledningar: vi har upplevt mycket spännande dagar här. Vi blev väl lite trötta på stället där vi befunnit oss i nästan 2 månader så vi har nu några dagar framför oss i en helt ny omgivning, som inte liknar denna byn. Dagen avslutades dock ganska dramatiskt – med ett mord som jag blev skuld till.

Jag vet inte egentligen vad jag känner efteråt. Vi satt i en restaurant på stranden vid solnedgången. Helt tyst. Bara havet andades och det lät så mäktigt. Jag ville komma närmare för att vara lite mer inne ljudet.

Vägen till havet gick mellan gräsbuskar. Chris sa: där finns nog ormar. I samma sekund såg jag ett huvud, som stack ut i gräset.

Mord på en oskyldig orm 1Jag stoppade min vän och sa till honom att han inte skulle röra sig och inte gå framåt. Fortsätt läsa ”Mord som jag initierade dag 46”

Cleaner i Arlettas version

Ellington! Jag blev så glad att få brevet där du berättar om din upplevelse av Marinas performance The Cleaner. Jag tror att en sådan upplevelse blir ett minne för livet. Och visst skulle jag vilja delta i detta … nyfiken, såklart.

Just idag har jag upplevt något liknande fast inga människor blev inblandade. Precis tvärtom: bara jag och oceanen. Jag var nära den i åtta timmar. Det var det som jag strävat och längtat efter och som har varit så svårt att hitta.

Jag åkte dit med min vän och vi skildes på platsen. Han gjorde vad han ville och jag sa att jag ville vara bara med oceanen. Så byggde jag ett ställe som blev som mitt  hus.

Cleaner 1

Därifrån började jag upptäcka vad som fanns runt hörnet. Fortsätt läsa ”Cleaner i Arlettas version”

The Cleaner av Marina Abramović – en sekulär andakt

The Cleaner 3
Marina Abramović som ung. Idag, vid 71, är hon en intensivt balanserad allkonstnär med förmåga att hjälpa (vid dagens performance var alla deltagare kamerabefriade)

Efter att jag varit på Marina Abramovićs performance The Cleaner igår, skrev jag tre e-postbrev. Det första var till min älskade körledare i kören där vi sjungit egenproducerad opera i åtta år. Det var ett helt kort meddelande: Fortsätt läsa ”The Cleaner av Marina Abramović – en sekulär andakt”

Olycka dag 42, lyckodag i Suan Son – eller billiga glasögon, fryst fisk och självbetraktande

Efter enormt arbete och mycket tid, som jag har investerat i att återställa kroppen, fick jag plötsligt i dag tillfälle att åka med en tuk-tuk. Vilket ju är konstigt i sig, eller hur?*

En olycka 1

Jag gick ur när vi närmade oss stranden och gick iväg från tuk-tuken, där min vän fortfarande satt  kvar. Jag var på väg att fortsätta rakt fram. Men jag vände mig om just när tuk-tuken svängde ner till stranden och vännen tillsammans med föraren körde maskinen – manuellt – på sanden. Varför – tänkte jag och gick tillbaka till dom. Det var dumt av mig att stanna precis mitt framför föraren. Han stängde inte av motorn så maskinen fortsatte att köra mot mig av egen fart – stranden lutar ju nedåt. Fortsätt läsa ”Olycka dag 42, lyckodag i Suan Son – eller billiga glasögon, fryst fisk och självbetraktande”