Det är 4 grader minus ute fast det snart är mitt i mars. Ja, solen skiner genom grådiset ibland. Barmarksfrosten över det gråvissna betet i hästhagen glittrar till då och då, men lyckas ändå inte annat än att förstärka gråheten i det redan grå. Jag väntar med att lämna stugvärmen. Och låter i stället tankarna vandra. Efter helgen ska jag ta bilen och köra 50 mil söderut. Städade den igår och hittade en parkeringsbiljett från Östersund mellan sätena.
I Östersund. Där mellanlandade jag helt kort i somras. Jag hade kört från Stockholm och skulle till Steinkjer i Norge.
I Östersund var det lagom att övernatta. När jag installerat mig på vandrarhemmet kollade jag efter nån stans att äta. Det fanns rätt många ställen att välja på, men det närmaste tycktes vara en restaurang på Prästgatan. Jazzköket hette den.
Jazzköket blev en upplevelse av ovanligt positivt slag. Jag fick plats i ett hörn i en myssoffa med ett lågt soffbord, vilket var lite udda och strax kom en av servitriserna och satte sig hos mig. Hon inledde ett samtal och frågade lite om vart jag var på väg, och satt och pratade en stund innan hon tog fram menyn och orienterade mig om smaker och prislägen. Detta var också udda.
Jag fick en matig fisksoppa som jag tog mig god tid med, och en av de andra servitriserna kom som brukligt efter en stund och frågade om maten smakade. Jag blev lite förvånad när hon satte sig ner på golvet invid mitt bord. Hon såg vad jag hade på bordet och berättade lite om råvarorna, och jag blev intresserad och vi kom att prata om recept och ingredienser. Hon stannade inte för länge, utan sa ”hej så länge” till mig när en kollega svepte förbi. De utbytte lite snabb information, vidrörde varandra lätt med handen och svepte vidare åt var sitt håll.
När jag njutit färdigt av maten vinkade jag på en servitör för att beställa dessert. Jag trivdes i den här miljön, och jag såg att servicepersonalen hade en metod att skapa trevnad. Oftast när man är på restaurang och ska beställa så står kyparen eller servitrisen och jag sitter ner. I vissa lägen känner jag en viss press i den situationen – om jag upplever stress från den personen eller om jag är lite osäker på vad menyns termer innebär. Här neutraliserade man all sådan känsla. När servitrisen skulle ta beställning, började hon med att gå ner på knä vid bordet, en nästan biblisk position av tjänande som signalerade avspändhet och ro.
Servitören som jag vinkat på satte sig bredvid mig i soffan och jag visade vilken dessertkombination jag valt. Till detta protesterade han milt och föreslog en annan kombination av smaker som han trodde skulle passa bättre. Också med tanke på eftersmaken av fisksoppan jag ätit. Jag uppfattade det som omtänksamt när han tillade att detta dessutom blev ordentligt mycket billigare. Förutom att vara omtänksamt var detta också smart och eftersom jag kände mig väl till mods beställde jag en kaffe med konjak till desserten, vilket jag nog inte skulle gjort annars.
När jag skulle betala frågade jag servitrisen om hur hon upplevde sitt arbete. Jag hade sett att de jobbade intensivt hela tiden med ständig kontakt sig emellan och utan några synliga vilopauser samtidigt som de utstrålade vänlighet och dessutom såg ut att ha roligt tillsammans. ”Ja,” sa hon, ”du vet det är otroligt stressigt, och vi har långa och sena arbetspass – för att kunna jobba så behöver vi stötta varandra och se till att vi har roligt. Och det ser du kanske att vi har.” Sa hon och såg allvarligt på mig. Jag gick därifrån 600 kronor fattigare, och en njutningsfull erfarenhet rikare.
Nu faller snön i stora täta flingor utanför mitt fönster. Luften är fortsatt grå, grå, grå – men marken blir vit. Om ett par dar ska jag ta bilen och köra 50 mil söderut.
Ellington
Länk till Jazzkökets hemsida hittar du här.
Jazzköket prisbelönt som Årets Hjärtekrog.
.
Wow, säger jag bara. Har aldrig hört något liknande. Tycker man ska skicka blivande servitörer på studiebesök till det stället.
De var absolut i särklass.
Så trevligt att läsa om ditt restaurantbesök. Låter verkligen minnesvärt. Östersund är vacker stad. Har bott där i 7 år så det känns verkligen som min hemstad.
Vad glad jag blir att du gillar det!
Det var verkligen en annorlunda service, att servitören satt sig på golvet. Det är säkert en restaurang av klass, då de berättade om råvarorna, som säkert var färska, har aldrig varit med om det. Likaså att de rekommenderade dessert. Bra mat och utmärkt service kostar, som du märkte, men tyckte det var lite väl dyrt ändå.
Jag drog ju till med de dyrare sakerna på menyn. De hade prisbilligare rätter. Hade levt på billig matsäck rätt mycket under resan så jag hade sparat.