Stranden i mitt minne, en bit från Suan Son

När jag lämnade Suan Son, och då ville jag bara ha i minnet det bästa som jag har upplevt under våra nästan 2 månader där. Den stranden som är närmast huset, det är så klart Suan Son strand. Den ligger så nära trafiken, så för mig var det helt meningslöst att vara där. Det gäller hela kusten – alla stränder mellan Rayong och Suan Son är samma typ. Vattnet är dessutom lågt, så om man vill njuta riktigt av att simma, då får man upptäcka den andra sidan av kusten, vilken är helt annorlunda. Det tog oss ca 25 min att nå dit med mc, men det var det värt.

Stranden Suan Son 1
Skylt mot CABANA

Vi brukade åka mot Mae Phim, och så snart vi såg den enda läsbara skylten (där står Cabana någonting) då åkte vi rakt fram. Det var Thida på Bite ‘n Bike som tipsade om detta.

Stranden 5
Vägen till stranden

Efter 3  minuter ser man havet…och inte så mycket mer än det. Och det är precis vad som behövs! Jo, det finns en restaurant. Den var stängd hela tiden. Och det finns ju ett grönt hotell, som, enligt de lokala invånarna, byggdes för 20 år sen, men det har aldrig blivit avslutat. Bra för oss, som älskar naturen och inte folkmassor. Vattnet är djupt, så man behöver inte gå i evigheter för att komma ut på djupet.

Stranden Suan Son 3
Stranden

När vi var där var det 36 + i vattnet, precis som i luften och i kroppen. Vattnet är så salt så man behöver inte röra sig, bara ligga och flyta avslappnat i värmen. Jag kände mig helt nersmält och förenad med omgivningen. Så lyxigt!

Efter en stormig och regnig gårdag hade havet skickat upp massor av gåvor till mig på denna stranden. De var riktiga konstobjekt, som jag gjorde ett kollage med.

Arletta

Stranden Suan Son 4
Gåvor från havet

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

3 reaktioner till “Stranden i mitt minne, en bit från Suan Son”

Alla dina kommentarer är välkomna