Nu är det 2017. Ett nytt år. Nu efter nyårsdagen behöver man lite mys på stan. Där leder mig den röda mattan – till smakfulla stunder. Idag under tak.
Och nu börjar livet bli sockersött. Ett nytt år får sin smak efter ett par söta friska kakor. Fortsätt läsa ”Ett nytt år – La dolce vita i Stockholm”
Det är två saker ingen av oss kan undvika: döden och det postmoderna – så länge vi lever. Båda smyger sig på oss nästan utan att vi märker det – med brutal effekt. Döden vet vi om, men försöker gärna krampaktigt eller nonchalant att icke-tänka på den. Det postmoderna vet vi knappt om, men det finns överallt. Fortsätt läsa ”Postmoderna versioner av det verkliga”
Mitt nyår. Vad vet jag om det nya året? Fortsätt läsa ”Mitt nyår – Ellingtons och Arlettas nyårslöften”
Nu är det juldagen, den 25:e dec. Solen har nått sin högsta punkt för dagen. Den står så att man får den rakt i ögat – gör ögonen blinda, men själen börjar tro på solens värme. Jag vill dock vänta lite och gå ut precis i solnedgången. Idag vill jag betrakta hela Stockholms panorama i decembersolens mystiska skandinaviska akvarellfärg. Jag åker till Södermalm, där kan man se hela staden från höjderna.
Jag har alltid uppfattat Stockholm som ett sagolikt ställe. Fortsätt läsa ”Nu och då – Juldagen på Södermalm”
Monsterkvinnan i mitt liv. En magisk lucia. Hon kom förbi på Ekeberg i Oslo. Hon såg mig knappt. Hon vidrörde mig som av en händelse.
Allt blev bländande just i den stunden.
Allt såg jag, som genomlyst av hennes energi. Fortsätt läsa ”Monsterlucia på Ekeberg: magisk synliggörerska”
Rött och vitt. Vitt och rött. Champagne och öl, öl och vin, presenter, presenter, presenter. Jag tar ett glas rött för att bli ordentligt, riktigt trött och sova gott. För att glömma bort – att jag blev född …
Det brukar hända mycket i december. Fortsätt läsa ”Christmas baby – Lite sorgligt om Jul”
Ända sen jag var liten har jag älskat ord. Alltså smaken. Ett ord som smörgås funderade jag mycket på. Jag hade ju smakat gås en gång och den fylliga fågelsmaken hade satt sig i minnet. Jag tänkte mig en gås som var så mättad med sitt aromatiska fett att den droppade av härligt smakande oljor.
Sen har jag fått reda på att ordet antagligen härrör från den tiden (min pappas mormors barndom kanske) då man kärnade smöret hemma. Fortsätt läsa ”Smaken av ett ord – jul och rövkrok”
Just idag, på Skype, utspelade sig denna dialogen oss emellan. Vintersolståndet, årets mörkaste dag, lockar fram hårresande, innerliga tankar. Fortsätt läsa ”Hårresande, härligt, innerligt”
Söta Madeira! Det är vinter här. Jag saknar dig. Det var länge sen. Det var ett år sen – nej, tre. Så fort går tiden. Jag minns. Det var oktober. På grund av strejk då, misslyckades vi att flyga tillbaks – och blev jätteglada. Då kunde jag befinna mig där och bara insupa allt utan att veta någonting om tid eller annat. Bara se och smaka all sötma! Fortsätt läsa ”Madeira – se och smaka all sötma”
Vad kan bli bättre i mörker och kyla än en tallrik fullmatad borscht … med vitlök och lite crème fraîche, säger jag. Och en bit fett fläsk, som gör det hela ännu rikare, tillägger min väninna. Vi går genom hela centrum av staden – Sankt Petersburg. Vi passerar Dvortsovaja och Atlanterna, sen Kulturakademin där vi studerade för rätt många år sedan.
