FRUKOST UTANFÖR HÖÖR

HÄR I HÖÖR TRÄFFADES VI IDAG OCH VI JOBBAR TILLSAMMANS MED VÅRA PROJEKT. DET ÄR GANSKA VARMT OCH SOLIGT.  I MORGON SKA VI TILL EN VERNISSAGE I MALMÖ. VI DISKUTERAR FÖRSTÅS FRAMTIDEN OCKSÅ.

Arletta: Frågar du mig ifall om jag kommer att sakna Skåne?

Ellington: Jag undrar förstås efter att du har levt här i 10 år?

Arletta: Både ja och nej. Men jag vill förstås berätta om det bästa jag har upplevt här.

Ellington: Låt mig gissa! Stranden och havet kommer du väl att sakna?

Arletta: Nej! Det blåser för mycket vid havet. Jag ska aldrig sakna den typiskt skånska blåsten. När jag kom hit då fick jag veta att här i Skåne är frågan inte OM det blåser utan hur starkt det blåser.

Ellington: Kommer du att sakna Malmö och Turning Torso?

Arletta: Turning Torsos utsikt är ju något speciellt. Längst däruppe var jag ovanför molnen. Och måsarna svävade orörliga i vinden alldeles nära utanför fönstren. Fast Malmö var annars aldrig min drömstad. Det jag kommer att sakna mest är det sagolika landskapet. Det är det som gör att denna lilla del av jorden finns så nära mitt hjärta. Det, som skapar en känsla av frihet och samtidigt en känsla av hemlighet. Vad finns det bakom denna kullen eller djupt inne i denna bokskogen eller gömt i rågåkern ute på den milsvida slätten? Man vet ju aldrig. Efter 10 år av vandring här omkring, kan jag inte hävda att jag har upptäckt allt. Och det finns såklart favoriter, dit jag gärna har velat återkomma och där jag alltid hittar något nytt.

Ellington: Något nytt idag?

Höör 1

Arletta: Ja! Yxnaholma. Nära Höör. Inte så långt från Ringsjön. Hit kan jag tänka mig att återkomma.

Ellington: Jag också! Det är just en sådan hemlighet som bokskogen gömmer.

Höör 2

Arletta: Vägen hit. Visst är den speciell i sig! Jag älskar en sådan lövtunnel.

Ellington: Det var en känsla av vällust när vi körde genom den.

Höör 3

Höör 4

Höör 5

Arletta: Och framme på gården – de vedstaplarna är unika, byggda som hus. Du lade ju märke till hur njutningsfullt ägaren berättade om dem. Att bygga vedstaplar är bara hans hobby.

Ellington: Ja, annars spelar han musik tillsammans med sin fru. Vad tyckte du om att de spelade nere i köket när vi åt frukost.

Arletta: Som du! Du dansade ju och sjöng!

Ellington: Oavsett vad du säger. Jag kommer att sakna Skåne.

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer – Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande – sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst – som till exempel litteraturforskning – vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver – ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

11 reaktioner till “FRUKOST UTANFÖR HÖÖR”

  1. Jeg har bare et flyktig kjennskap til Skåne, men det virker som en fascinerende og annerledes sted enn mange andre i Sverige – og ikke minst her i Norge. Uansett om det blåser i Skåne, beskriver du dine favorittsteder med lengsel og hjerte. Hvor nå reisen går, ønsker jeg den alt det beste i fremtiden. 🙂

    1. Tack Otto! Var befinner du dig själv? Fick du ofta flytta i livet? Finns det något ställe i världen, som du längtar efter att återkomma till?
      Arletta

  2. Tack, John! Tja…Goteborg…jag började faktiskt min vistelse i Sverige precis från den
    staden.
    Jag var engagerad i ett projekt
    pga mitt jobb, precis 10 år tbx. Jag kommer att bosätta mig dock i Kungälv. Har du någonting att berätta om stället?
    Arletta

  3. Bokskogssalarna på våren strax efter lövsprickningen är sagolika, men inte mycket slår Österlen, när äppelträden blommar i maj. Från Brösarps backar, Ravlunda, Haväng o Verkeåns mynning via Kivik ner till Simrishamn. Måste upplevas för att förstå . . .

    1. Åh, tack Xantippa för att du påminner mig om detta området! Det är helt underbart, jag håller fullständigt med dig! Fast själv jag har inte så ofta varit i trakten. Ska åka dit igen vid tillfälle, tack för tips.
      Arletta

  4. Ska du flytta Arletta? Får man fråga var? Javisst är Skåne blåsigt, mest i Malmö. Jag var med och byggde Heleneholmsverket, 133 meter hög skorsten med fyra pipor och fem eller sju våningsplan, detta var 1989. Det tog oss sammanlagt sju månader, och det var tidspressat. 100 000:- i böter för varje timme som den första pipan blev försenad, vi klarade det med några få timmars marginal. 🙂 Tillbaka till ämnet. Vi hade en vindmätare på toppen av skorstenen, tror aldrig att det blåste under 10 meter/sekund, oftast 20 meter. Man kände skorstenen vaja när det blåste, det skulle den göra för att tåla kraftig vindar. Norra Skåne är inte så blåsigt som Malmö är. Du har så rätt i när du säger, man frågar inte om det blåser, utan hur mycket! 😀 Malmö är en fin stad, jag kunde den innan och utan när jag bodde där när jag jobbade, men idag hittar jag ingenstans. 😀

    1. Vad trevligt att du känner igen platserna 🙂 ja, i Malmö går förändringarna ganska snabbt. Jag tror att har man inte varit här på några år, så kan man knappt känna igen sig i området. På bara ett halvår görs så mycket i Malmö. Staden utvecklas och blev mer och mer kontinental, så att säga, delvis tack vare tysk-svenskt samarbete. Själv jag flyttar till gbg pga mina kommande studier. Tack för frågan! 🙂

        1. Tack John! Precis nu är jag mer än någonsin inspirerad utav två saker: din senaste kommentar och min enormt ökande lust att skapa någonting. Kan inte hålla mig utan att skriva en rad!😅 Upplever du själv något liknande?
          Arletta

          1. Jag älskar att dela mina foton och att skriva inlägg. Fotona blir mer ”levande” med text till dem, och ska sanningen fram så tycker jag om att skriva, på dator, inte på papper, har en så dålig handstil. 😀 Jag har jobbat i Göteborg med, en underbart vacker stad, men det tar tid att hitta i den staden, alla vägar är kringelkrokar. 🙂 Var rädd om dig där, man läser s ofta att det händer ditten och datten där, men det gör det förstås i Malmö med…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.