Skånekalender

Ja, jag har flyttat. Och jag kommer att sakna vårens, sommarens och den tidiga höstens växlingar som är mycket speciella i Skåne. Enligt min egen skånekalender, finns det magnoliadagar, syrénperioden, rapsveckor, jasminstunder, lindmånad och alla blommornas dagar. Sen har Skåne bärochfruktglädjedagarna, som jag inte vill missa. Det doftar så gott i luften då. Det smakar så sött och friskt när man plockar smultron och vinbär, äpplen och plommon – eller bara tittar på dem. Lysande i augustisolen.

Margretetorp

I Skånes bärglädjedagar är Margretetorp en favorit för mig.

Där kan man både smaka på de vilda hallonen och lyssna på det strömmande vattnet, som forsar kraftigt efter ordentligt regn.

Regnet ökar vattnets kraft. Strömmen delas i tre älvar. Denna magnifika effekt, precis som om man står mellan tre ljudförstärkare – stereoeffekt.

Blunda och lyssna! Gå sen upp och undersök de fina husen. Där finns restaurangen med utmärkt skånsk mat. Fast om maten ska jag inte skriva här. Det gör du själv efter promenaden, en av de regndagar, vilka också förekommer ganska ofta i min skånekalender.

Därinne i gästgiveriet känner jag mig som en resande, trött efter en lång vistelse på vägarna. På resa från Danmark, Österrike eller Tyskland. Som en grevinna, klädd för att kunna resa inkognito. Mina hästar vilar sig i stallet och snart ska jag få typisk skånsk måltid: sill, potatis och fasan.

Sen går jag till bastun. Jag dricker örtte. Jag går till rummet och skriver ned det som hände mig på vägen hemifrån.  Jag skriver med fjäder (gåspenna) och kanske gör någon teckning i marginalen. Kanske spelar lite på min fiol innan jag somnar.

På morgonen börjar min dag med att jag hälsar solen och fåglarna med musiken. Min resa leder mig då till Helsingborg längs kusten. Här anländer mitt ekipage till havet vid byn som heter Råå. Där ska jag sätta mig vid hamnen och måla lite på en pannå. Jag ska träffa byns lokala invånare och skriva ned anteckningar om deras liv. Detta blir en annan historia här i nästa vecka, päronveckan.

Arletta

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington