När jag ställer frågan till en pålitlig naturfotograf som John Jonasson på Fotobloggarna, så svarar han ganska självklart att naturligtvis är det ok att redigera. Och han tillägger att det som han gör är oftast att korrigera kamerans sätt att se, så att bilden blir som det mänskliga ögat uppfattar verkligheten.
Alltså, kameran ser på ett sätt och det mänskliga ögat på ett annat. Och detta ska jag återkomma till. Men nu vill jag titta på ett exempel där en fotograf faktiskt överbevisats om fusk och även bett om ursäkt för det.
Fallet gäller Terje Hellesö, som 2010 fick utmärkelsen Årets Naturfotograf av Naturvårdsverket.
Hans bilder hade förekommit i flera skilda kontexter. Dels en konstnärlig, där syftet var att skapa naturbilder med ett estetiskt värde. Dels en nyhetskontext, där hans bilder kom att fungera som dokumentation av ovanliga djurarter och deras förekomst. Dessutom i ett sammanhang där han alltså utnämndes till Årets naturfotograf 2010. Hans gränsdragning mellan dessa olika kontexter där hans bilder kunde förekomma var otydlig. Det var detta som gjorde fuskanklagelsen relevant.
I diskussion på jägareförbundets blogg ifrågasattes bildernas äkthet. Med resultat att fotografen först förnekade allt fusk, men senare publicerade ett erkännande och även bad om ursäkt. Resultatet blev också att Naturvårdsverket så småningom fråntog honom titeln som Årets Naturfotograf.
Så var låg fusket? Inte i det konstnärliga utförandet i sig. Däremot när bilderna användes som nyhetsmaterial och när han accepterade utmärkelsen utan att redovisa hur bilderna skapats.
Som nyhetsmaterial i lokalpress orsakade bilderna missuppfattningar om förekomsten av lo och mårdhund i Jönköpingstrakten. Som prisbelönta verk diskvalificerades de av att fotografen hämtat bildmaterial på nätet och klistrat in i sina bilder.
Åsa Brorsson gör det ganska klart hur man ska gå tillväga i en kort artikel i tidningen Norra Skåne, när hon säger följande:
”… allt är tillåtet så länge man inte ljuger om sin bild. Är den manipulerad på något sätt så säg det då. Är resultatet en bra/konstnärlig/vacker/intressant bild så spelar det ingen roll. Men hävda inte att din bild är något den inte är.”
Enkelt, eller hur? Om du låter din bild användas för att bevisa förekomsten av vilda mårdhundar i Mullsjötrakten medan bilden är tagen på en helt annan plats, då är det naturligtvis fusk. Om du å andra sidan klistrar ihop bilder så att du visar mårdhundens arttypiska karaktär så är det i sin ordning så länge du redovisar hur du gått tillväga ifall det skulle behövas. Och när behövs det? Till exempel om du tilldelas en utmärkelse, eller om du publicerar den i ett sammanhang där dess syfte skulle kunna missuppfattas.
Att använda andras bildmaterial kräver förstås de fotografernas tillstånd för det första. För det andra gäller väl samma inom foto som inom t.ex. forskningen – att man redovisar sina källor och att man talar om hur man har använt dem.
Finns fusk i fotovärlden idag? Ja! Men fusket ligger inte i redigeringen utan i hur man redovisar den och hur man använder bilden.
Har du synpunkter som kan ytterligare klargöra hur man får handskas med bilder man ska publicera så är du välkommen att kommentera eller att skicka en egen artikel i frågan – som vi då gärna publicerar som gästinlägg.
Ellington
*Fotnot: Terje Hellesö har kommenterat att han aldrig anmält sig som kandidat till Naturvårdsverkets pris, utan att han tilldelades priset som en utmärkelse. På hans begäran har jag korrigerat inlägget så att detta ska framgå. Ellington
diskussion på jägareförbundets blogg om Naturvårdsverkets pris Årets Naturfotograf 2010.
Bildleverantörernas förening: Årets fejkare 2011
Terje Hellesö: ”Förlåt”
Åsa Brorsson i Norra Skåne: ”Får man fuska?”
Terje Hellesö idag: Tjäder i Kolmården
.
Hittade hit tack vare länken till min fotoblogg.
Vad fusk är? Tja, att gravt förändra sin bild, det anser i alla fall jag. Men jag tror att det är viktigt i att inte fastna i en negativ tolkning av ordet fusk, fusk kan bli skitbra!
Jag anser inte att förbättring i kontrast etc skulle vara bildmanipulation. Men när jag slår ihop två bilder till en så är det ju just det. Förhoppningsvis är resultatet en bild som väcker tankar på ett eller annat sätt.
Det är intressant att det finns olika åsikter i ämnet – men det är trist när det hackas ner på varandra utifrån aspekten att en ”äkta” bild är mer värd. Att en bild skulle vara sämre för att den är manipulerad.
Viktigast är dock att inte ljuga, enligt min åsikt.
Jag gillar skarpt att skapa lite ”konstnärliga” bilder i PS men om jag skulle göra det när jag, som jag ju oftast gör, plåtar räddningstjänst, skulle det kanske bli märkligt…
Hej Åsa!
Vi tyckte ju att din korta artikel om fusk var så klargörande att vi ville citera den. Idag säger du nåt spännande tycker vi. Arletta och jag pratade länge på Skype ikväll om det du skrev, att ”fusk kan bli skitbra!” Det låter ju provocerande värre, men vi håller absolut med om att det kan det. Ett bra exempel på precis det du säger är konstnären Jan Öbergs foton. Vi besökte hans galleri i Lund i januari och om du vill kolla lite på hans skitbra fusk så gå gärna in på våra båda reportage om honom. Kanske kan det vara till inspiration också om du inte har sett nåt av honom förut.
Ellington
Jan Öberg – Make Art not War: http://attsmakalivet.se/kultur-resor/2017/01/jan-oberg-make-art-not-war
Cross-hatching och nöjet av Prins Charles’ hår: http://attsmakalivet.se/kultur-resor/2017/02/cross-hatching-och-prince-charles-har
Jag kan ingenting om mörkrumsarbete men seriösa fotografer betonar att redigeringar av typen högdagrar, kontrast, skärpa m.m. i fotoprogrammen motsvarar det man åstadkom i dessa mörka rum.
Även borttagning av diverse småfläckar och dylikt var vanligt. Jag minns också en av SVT:s fotografer som tog en serie bilder av mig i solnedgången På Sri Lanka. Han pressade filmen, för att få fotona ljusare, vilket väl numera skulle motsvara att man ökar ISO-talet. Så var går gränsen för vad man får göra utan att ange det? För mig är det nog när man klistrar in sånt som inte fanns vid fototillfället och låtsas som om man ”lyckades” fota det. Och jag som gillar att fota nära går efter mottot ”städa före, inte efter” som någon fotograf har uttryckt det. Ta bort de där störande grässtrået innan du fotar den lilla blomman, det är bättre än att försöka gör det i redigeringen.
Tack, ”Jag” för din kommentar. Ja, var går gränsen för vad man får göra utan att ange det? Det är nog viktigt att bli klar över. Själv tänker jag så här, att om någonting jag gjort med bilden skulle kunna missuppfattas som en dokumentation av något som inte fanns vid fototillfället, då ska jag ange vad jag gjort. Illusion av norrsken och andra astronomiska ljusfenomen kan man ju skapa genom redigering. Är detta en användbar gränsdragning? Eller gör jag det för enkelt för mig?
Ellington
Det låter vettigt.
fuska får man – om man berättar det
Så kan man ju också uttrycka det om man vill vara lite provokativ. Men är det fusk ifall man berättar det?
Ellington
Det enda som jag tycker är godkända manipuleringar av naturfoto är om man tar väck störande objekt, vilket lätt kan hamna på naturfoton. Man kan ju inte komponera ett foto på en fågel eller ett djur. Varför fotoshoppa ett foto på ett djur? Sådana foton har inte i Photoshop att göra, förutom i Camera RAW. Man kan göra all nödvändig redigering där eller i Lightroom, även att ta bort störande objekt. Är objekten stora så får de vara kvar. Jag har ett ansvar för de bilder jag lägger ut på min blogg, att de är sanningsenliga. Det tycker jag att alla fotografer som publicerar sina bilder, på egen blogg eller annanstans.
Jag ska inte säga emot dig, John. Du har rätt när det gäller ansvaret man har för sina publicerade bilder. Och du har nog rätt när det gäller att fota djur i deras miljö. Har du tänkt på förresten varför fågelböcker sällan har foton utan nästan alltid teckningar av fåglarna till sina beskrivningar? De fågelböcker som har foton, där ger bilderna ofta mycket sämre hjälp. Och då tänker jag att teckningarna är som phs-redigerade bilder. Man accentuerar arttypiska drag, drag som kanske inte varje individ har lika uttalat, men som man behöver veta om för att kunna artbestämma. I det syftet tycker jag att redigering av djurbilder är befogad. Vad tänker du om det?
Ellington
(hittade en jättefin fågelbok med foton på loppis till barnbarnet – idag har vi fina objektiv, lättare)
Jag erkänner, Hannele! Jag var så himla tråkig i min kommentar till John om fågelböcker. Tänkte bara på det ornitologiska. Och inte ett dugg på skönheten. Arletta brukar påpeka det för mig också – att jag nog är akademiskt miljöskadad på det viset.
ellington
En rättelse i blogginlägget: Jag deltog inte i någon fototävling, jag deltar helt enkelt inte i några fototävlingar. Så jag har heller inte fuskat med några prisbelönta bilder (enligt envisa rykten), just av den anledningen. Utmärkelsen ”Årets naturfotograf” är helt enkelt en utmärkelse, som man tilldelas. Juryn kände inte ens till mitt lodjursprojekt när de ringde och meddelade att jag fått utmärkelsen.
Juryns motivering var som följande: ”Terje Hellesø får priset för sin mångåriga insats inom svensk naturfotografi. Hellesø, som är född i Norge, har en helt unik stil som fotograf. Hans bilder är målande snarare än registrerande. De är som speglingar av hans kreativa medvetande, där den fotografiska tolkningen är det väsentliga. I Hellesøs fotografi är därför motivet underordnat utförandet. Bilderna är ofta provocerande och ifrågasättande. Med sin karismatiska framtoning och pedagogiska förmåga, har han också förmedlat vidare sitt sätt att se på naturen och öppnat nya dörrar för mängder av naturfotointresserade svenskar och nordbor.”
Motiveringen finns kvar på diplomet jag fick vid överräckandet av utmärkelsen på Naturvårdsverket i Stockholm.
Att jag ”manipulerad prisbelönta bilder” är en nyhetsanka som hänger kvar sedan pressmeddelanden gick ut från Flashback i september 2011 för att få ännu större uppmärksamhet medialt. Och detta hänger kvar sedan dess, trots sin direkta osanning!
Tack Terje för din rättelse.
Det vore intressant att få din syn på sakfrågan – att redigering blir godtagbar om och endast om man redovisar vad man gjort och hur. Och att när det gäller användande av andras bilder krävs den fotografens godkännande plus korrekt redovisning av använda källor.
Med all respekt, Terje, jag tror inte du ska fastna i att försvara dig. Det vore roligt att höra hur du tänker arbeta i fortsättningen.
Bästa hälsningar
Ellington
Jag har sedan september 2011 valt att aktivt blogga om mitt sätt att se på naturfotografi, så jag har varit synnerligen aktiv med detta. Bloggen kommer finnas där att ständigt hänvisa till, även om jag också är mycket klar över att mina egna ord i frågan aldrig kommer få samma spridning som de rykten som spridits om mig innan.
Ni får gärna göra rättelser även i blogginlägget, annars komma dessa stå kvar och cementera ännu mer en osann bild av händelsen – helt enkelt för att inte alla läsa kommentarsfältet, eller att kommentarsfältet kan försvinna om ngon länkar till inlägget.
Terje!
Jag har korrigerat inlägget så att det inte längre ska påstå att du anmält dig till någon pristävling.
Med vänlig hälsning,
Ellington
Mycket intressant inlägg. Jag följer flera bloggar, och en del av dem anser att man inte ska redigera fotona för att det ska vara naturligt. Men är det naturligt när kameran inte fotar som man ser det i verkligheten? Visst finns det fusk. Med fusk menar jag att man photoshoppar fotot utöver ”normal” redigering och påstår att det inte är manipulerat. Jag tycker mycket om abstrakt konst, och det händer att jag redigerar en del foton starkt, men då ser man att de inte är verklighetstrogna. Skulle jag photoshoppa ett foto, för att till exempel infoga något, så är det fusk om jag påstår att det är äkta. Bägge dina foton är äkta. Att beskära foton för att få en tydligare bild av motivet är inte mer fusk än att använda ett objektiv. Jag beskär mina bilder ofta, dels för att ta bort sådant som stör, och ibland för att få få motivet större. Ändå att jag fotograferar med mitt 150-600mm objektiv så händer det att jag behöver beskära bilden, speciellt när motiven är långt ifrån mig. Exemplet på naturfotografen kommer jag ihåg nu när du nämner det. Fuskar man en gång så är förtroendet för all framtid slut. Vem kan lita på en som ljuger och förnekar fusk?
Abstrakt fotokonst – det är ju perfekt exempel på att man har full rätt att redigera och trolla med bildbearbetning utan gräns. Om man bara är helt öppen med vad man gjort och hur, så har det ingenting med fusk att göra.
Apropå detta – har du förresten sett Jan Öbergs härligt extrema phs-konst? Jan Öberg bor i Lund och vi besökte honom i hans hemmagalleri i januari i år. En oförglömlig upplevelse. Kolla gärna våra reportage därifrån: http://attsmakalivet.se/kultur-resor/2017/02/cross-hatching-och-prince-charles-har
Det kanske ger lite näring åt fortsatta diskussioner om redigering
Ellington