Civilisationen nära och långt borta

Storskogen. En alldeles speciell sorts njutning. Ganska långt från civilisationen känner man sig. Höga rakvuxna furor med luft emellan och undervegetation av lingonris och blåbär. Skägglav i de gamla granarna.

en bit ifrån civilisationen

En och annan stormlega och en ännu stående trädruin här och där. I en rasbrant på en hylla sitter två korpar, och en spillkråka spelar från en torraka. Där går en körväg som inte använts på bra länge. I mittremsan växer tioåriga granplantor eller äldre. Vi är ute på en powerwalk och när vi kommer runt kröken öppnar sig skogen. Vi ser öppna gärden, stängselstolpar med isolatorer och eltråd. En utpost av civilisationen mitt i det vilda och avlägsna.

civilisationen, en utpost

Civilisationen. Här stannar vi till. Här är vägen lagd med makadam. Uppför en liten backe slingrar den sig och på toppen ligger en liten gård. Ingen bor här längre. Skiffertaket har väl börjat läcka in vatten, för man har spänt en presenning över taknocken.

civilisationen 3

Men inte är det helt övergivet heller. En liten hög med nykluven ved ligger intill lagårdsväggen. En fågelautomat laddad med frön och talg hänger i ett träd. Bänken vid lagårdsväggen ser inte så ålderstigen ut. Kul lösning tyckte vi, med den kluvna stocken på de uttjänta fälgarna.

Och där, inte långt från det gamla timrade härbret, står den. Som en ung färgklick i det grånande gamla står en sprillans ny – nej, men en fräsch och troligen välfungerande slåttermaskin. Ordet ”AKTIV” är namnet som är präglat på den.

civilisationen 5
”AKTIV” ser man att det står på plåten i mitten om man tittar noga

civilisationen 4

 

 

 

 

 

Någon är aktiv här på denna utpost i utkanten av civilisationen. Ibland. Inte nu. Vi tittar in genom fönstret i den före detta ladugården.

civilisationen 6

Ja, rostiga burkar och spindelväv. Vi skymtar också en del fullt användbara verktyg. Boningshuset har alltså en skada i taket, vilket inte lovar gott för husets fortbestånd.

civilisationen 7
Suddiga bilder tagna genom dammigt fönster.

Civilisationen 8

 

 

 

 

 

 

Men när vi tittar in genom köksfönstret, anar vi ett vackert slipat brädgolv, nyligen fernissat och en rostfri (och synbarligen dammfri) hink vid vedspisen. En dagstidning ligger i närheten av fönstret och vi lyckas läsa ”oktober 2016”.

civilisationen 9

Så får vi näring för vår fantasi. Om dem som brukar komma hit. För älgjakten kanske. De har i alla fall satt upp hållare för saltstenar åt viltet på en stubbe i närheten. Och vi får fragment av en bild av dem som bodde här förr. Gräddsnipan i fönstret berättar.

civilisationen 10

Ellington upplevde, skrev och fotade.

.

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

2 reaktioner till “Civilisationen nära och långt borta”

  1. Härliga fynd. Man kan fantisera mycket om sådana ställen. Slåttermaskinen passar inte riktigt in där och så funderar man ännu mera.
    När jag är i skogen skulle jag gärna vilja fota tystnaden eller fågelkvittret. Föreställer mig att det hade blivit helt underbara bilder.

    1. Detektiven i mig vaknar när jag hittar sådana spår av mänskligt liv.
      Ellington

Alla dina kommentarer är välkomna

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox:

%d bloggare gillar detta: