Madeira – se och smaka all sötma

Söta Madeira! Det är vinter här. Jag saknar dig. Det var länge sen. Det var ett år sen – nej, tre. Så fort går tiden. Jag minns. Det var oktober. På grund av strejk då, misslyckades vi att flyga tillbaks – och blev jätteglada. Då kunde jag befinna mig där och bara insupa allt utan att veta någonting om tid eller annat. Bara se och smaka all sötma!

Söta frukter! Namnen på dem kan man ibland knappt hålla reda på. Där på ön växer så många olika sorter – mango, ananas, marakuja, marakuja-tomat och marakuja-banan. ”Söta frukter, inte som i Spanien”- ropar den söta kvinnan på torget.

Söta viner! Madeira är så lätt att dricka. ”Konjak för damer” var ett ord jag hörde. Jag såg speciella glas för madeira, men visst – mycket smakligt att dricka även direkt från flaska.

Bara en dryck räknas där som alkohol tror jag, och det är en poncha-blandning av lokal rom, honung och citron. Och en likör, som består av lite mindre än 100 procent och den vill jag inte dricka. Inte dricka – bara smaka. Till dessert – som medicin. Den kan göras av olika frukter. Urvalet är helt obegränsat.

Söta bakelser! De är så söta, med en textur som gör att de smälter direkt i munnen. Och smaken fyller gom och håligheter. Det är spännande att ta en utan att veta på vilken frukt den är baserad och upptäcka det själv i smaksensationerna.

Söta blommor! Tusentals sorter, som förts hit till Madeira sedan 1400-talet från olika kontinenter och bosatt sig bekvämt i detta klimat. Jag tycker det ser ut som att när de byggde nya hus på Madeira, då placerade de byggnaden mellan blomplantorna utan att störa skönheten.

Söta aromater!! När jag kommer till en saluhall doftar där av honung och blommor, då blir jag stående som fastvuxen i golvet: säljare bjuder mig att prova på alla fruker, och saften rinner i strömmar överallt och dess dofter fyller upp hela huset!

Även krabbor ser ut som blommor på Madeira!

Och jag – jag kände mig själv där och då – som en blomma. Jag är en av alla de som njuter av blommornas sällskap och jag skulle vilja förvandlas till en blomma. Dock – oceanen lockar också. Det ska jag berätta om nästa gång.

Arletta

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington