Kvarnen i Laxarby

Det var ingen hemma på kvarnen i Laxarby. Vi såg att den gamla kvarnen används som café. Men bara när ägarna är hemma, och det var de inte idag.

(Read this post in English)

 1
Laxarby kvarn 2018

Vi är intresserade av konstruktionen och av kvarnens historia. Men vi vet inte om kvarnen byggts om för elproduktion, vilket ju görs på en del ställen. Eller om den är helt nedlagd.

Kvarnen i Laxarby 2
Trädgården vid kvarnen är ett veritabelt museum med minnen över en epok av arbete och industri.

Kvarnen i Laxarby visar sig vara en omfattande anläggning. Vi promenerade omkring och kikade i skrymslen och buskage, och där fann vi minnen. Minnen som påminde om något som verkade vara en inte alltför avlägsen storhetstid.

Kvarnen i Laxarby 3
Det är något nästan magiskt med de kraftfulla transmissionsdelarna som gömmer sig i buskaget.

För några dagar sen råkade vi få ett samtal med en journalist, som visste en del om forsar och kvarnar och små elkraftverk. Själv har jag fått uppfattningen tidigare att nuvarande lagstiftning vill tvinga fram en modernisering av alla små kraftverk i åar och bäckar. Mina sagesmän har menat att detta gör det omöjligt att bygga sådan vattenkraft. I varje fall om man inte vill utplåna de åldriga dammkonstruktioner som ger dem deras  karaktär av kulturminne.

Journalisten vi talade med menade att det finns olika uppfattningar om den här lagstiftningen. Och att det kan vara nödvändigt för arbetsmiljö och  säkerhet att ålderdomliga konstruktioner byts ut mot nya. Huvudsyftet med den nya lagstiftningen, har vi just nu fått höra, är dock tydligen att återställa strömmarna i naturligt skick. Men då lär det förstås bli svårt att utvinna vattenkraft småskaligt.

Kvarnen i Laxarby 4
Dagens rännil motsvarar knappast kvarnens fulla kapacitet.

Kvarnen i Laxarby ser oansenlig ut när man först kommer in på gårdsplanen. Och ån, eller snarare bäcken där kvarnen ligger, ändrar inte på det intrycket. Hur har man kunnat utvinna kraft ur denna rännil?

Men intrycket av oansenlighet förändras när vi tittar närmare. Först är det maskindelar från utbytta turbiner som fångar vår blick. Så skymtar vi en vattenkulvert i trä, som skvallrar om en betydande kapacitet. Den verkar relativt intakt så här på lite avstånd i alla fall.

Kvarnen i Laxarby 5
Den intakta träkulverten skvallrar om möjlig elproduktion

Vi promenerar uppför en slänt, och där, bakom högvuxet sly och dignande vildhallonsnår gömmer sig en dammbyggnad av överraskande dimensioner.  Överraskande för oss, med tanke på den begränsade vattenföringen nere vid kvarnbyggnaden.

Kvarnen i Laxarby 6
Vi hittade dammbyggnaden
Kvarnen i Laxarby 7
Dammluckorna och en del av vattenmagasinet

När vi promenerar vidare uppför grusvägen ser vi att kvarnen har haft ett ordentligt vattenmagasin. Uppströms dammen och vägbron ligger en mindre sjö. Översidetjärnet, som helt säkert har gett tillräckligt kapacitet att driva kvarnen i Laxarby.

Det var en spännande inblick i vad som funnits och fortfarande finns att se här. Vi blev naturligtvis nyfikna på att veta mer om historien kring kvarnen i Laxarby. Vi får ge oss till tåls till nästa gång. Då hoppas vi att ägarna är hemma.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna