Stenebyälven och jättegrytorna

Stenebyälven är inte världens längsta älv. Den rinner mot norr. Den börjar vid Taxviken i Ivägsjön och rinner ut i Laxsjön tio kilometer norrut, lite utanför Billingsfors. Endast ett fåtal älvar i Sverige rinner åt norr. Kanske finns här sagor om Näckens farligheter, för det var just i norrgående vattendrag som Näckens kraft var starkast enligt gammal folktro.

(Read this post in English)

Stenebyälven 1
Kvarnar och sågar i Stenebyälven vid Taxviken (copyright Monika Åhlund)

I början av sitt lopp hade Stenebyälven ett flertal fall och forsar. Där finns ännu resterna efter de kvarnar och sågar som anlades där.

Stenebyälven A
Så här ser det ut nu.

Idag är där en kulvert ner till kraftverket.

Stenebyälven 2
Här lämnar Stenebyälven sin kraft genom denna rörledning vid Taxviken

Längre ner i sitt lopp rinner Stenebyälven fritt. Dit vågade vi oss. Ja, vågade! Just vid kyrkan är en dramatisk dalgäng. Med branta bergskrevor och stup, där man får gå i slingrande trappor ner till älven som rinner där nere. På vägen ner stannade vi och häpnade. 

Stenebyälven 3
I dunklet under uråldriga granar hittade vi den första jättegrytan.

I berget, mejslade och slipade av inlandsisens våldsamma smältvatten, hittade vi jättegrytorna. Runda, djupa, just som grytor. Några små. Bara en meters diameter. Några jättestora, sju meter tvärs över sägs det.

Stenebyälven 4
En av de mindre jättegrytorna
Den största grottan kallas Ingegärds kammare efter en dramatisk händelse med en av traktens döttrar

Väl nere i botten av bergsskrevorna var det bekvämt att promenera. Här har anlagts en vandringsled helt i trä längs älven. Det blev en fin promenad, och vi såg både forsärlor och en strömstare. Det var den dagen när de första videkissarna började komma.

Stenebyälven är inte världens längsta älv, men den gav oss en upplevelse. Jättegrytorna – de satte sig i minnet.

Billingsfors Friluftsteater då och nu

Billingsfors. Har du nån aning om var det är? En ledtråd: Billingsfors IK var  med i allsvenskan i fotboll en säsong på 40-talet. Inga klockor ringer? Pappersbruket i Billingsfors köptes på 1950-talet av bokförläggaren Albert Bonnier. Det hjälpte dig inte? Då så: Filmen Smala Sussie spelades delvis in i Billingsfors.

(Read this post in English)

Om du ändå inte får några associationer om var detta ligger i Sveriges land, så vet ju ändå de som är kanotfantaster att om man följer Dalslands Kanal, passerar man några slussar just vid Billingsfors och lite uppströms samhället kommer man till de ganska vilda Höljerudsforsarna innan man kan paddla vidare mot Bengtsfors.

Många av er som kommer uppifrån landet kanske har noterat att ni passerar Billingsfors på väg till Strömstad om ni åker dit på semestern.

En plats som vi överraskades av när vi stannade till i Billingsfors häromdagen var den friluftsteater som man hittar här. Du kör den smala vägen mellan bruket och kanalen och parkerar vid den gamla fina representationsvillan som ligger i parken.

Billingsfors Friluftsteater 1
Ruinen efter det gamla järnbruket vid Billingsfors Friluftsteater är idag ombyggt med bland annat omklädningsrum för skådespelare.

Om du går en bit vidare över gräsmattan ser du en ruin efter ett gammalt järnbruk till höger.

Billingsfors Friluftsteater 2
Järnbruksruinen verkar vara uppbyggd av slaggrester från tillverkningsprocessen. Många av byggstenarna ser ut att vara av färgat glas.

Gå in där, så öppnar sig Sveriges äldsta ännu i bruk varande friluftsteater.

Maja Waern hette kvinnan som dirigerade bruket på 1790-talet. Vår sagesman Per-Åke Hall berättar att detta var på kung Gustav III:s tid. En tid då kultur och teater stod högt i kurs och många inspirerades av de franska kulturimpulserna.

Maja Waern reste till huvudstaden. 1792 var detta ingenting man gjorde så himla enkelt. Men när hon kom tillbaka efter mötet med kungen och teaterkulturen – då visste hon vad hon ville.  Hon lät bygga en amfiteater, och Billingsfors blev för några år ett kulturcentrum.

Billingsfors Friluftsteater 3
Amfiteaterns gradänger är byggda i sten. I 150 år låg de gömda under högar av trädgårdsavfall som dumpats här. Det var ett drygt arbete att gräva fram anläggningen på 1950-talet.

Vid vårt besök idag får vi veta att Friluftsteatern sedan sov sin törnrosasömn i 150 år. På 1950-talet restaurerades den och upplevde ånyo några intensivt aktiva år. Föll i glömska, men återupplivades på 80-talet och sedan dess har Billingsfors teatersällskap i stort sett varje år hållit teaterkonsten levande här.

Billingsfors Friluftsteater 4
Billingsfors Friluftsteater hittar du via denna skylt, här visad av artikelförfattaren

Idag – får vi också veta – finns det risk att teatertraditionen i Billingsfors hamnar i bakvattnet igen. De aktiva i Teatersällskapet börjar bli till åren. Eller finns det ungdomar som vill ta vid? Vi väntar på att dagens unga performancekonstnärer ska ta Billingsfors friluftsteater i besittning.

Strömmande vatten i bild och verklighet

Vi fortsätter idag med vattentemat. Sist läste vi en roman på temat vattenkatastrof. Idag besökte vi en fors. Hur, frågar vi idag. Hur fotar man strömmande vatten? Jag vill ju på något sätt spegla min upplevelse av forsen. Hur gör jag det?

(Read this post in English)

Det är hög vattenföring nu. Det är ju snövinter. Men oftast inte så många minusgrader, utan istället dagar med blötsnö, någon plusgrad. Snön lägger sig, men eftersom marken är ofrusen under, smälter snötäcket sakta underifrån. Rätt som det är kommer det en dag med ordentligt töväder. Kanske regn också. Sen smäller det till och blir minus några dar och isarna lägger sig.

Det har de gjort, men på många sjöar är det högst osäkert att gå ut på isen. Vattendragen är isfria. Det är en vinter med hög vattenföring i älv och fors.

Så vi gjorde en tur till Höljerudsforsarna uppströms från Billingsfors räknat. Det var riktigt gråväder. Lite snöflingor i luften. Temperaturen strax kring noll. Vi parkerade bilen  och promenerade genom skogen längs höljen.

Det var överraskande när vi kom fram till forsarna vid 18:e slussen. Där möttes vi av ett kraftfullt skummande strömmande vatten.

strömmande vatten 1Först den lilla bron över en rasande kraftfull ström i den trånga strömfåran.

strömmande vatten 2Sedan fångades våra blickar totalt av den breda vitskummande forsen nedanför den långa gångbron mot ön med slussvaktarstugan.

Det var en sån fullkomlig glädjekänsla.

strömmande vatten 3Att se det yrande, skummande, forsande vattnet. Det kändes i hjärtat som en återklang av något vi kände igen och som vi saknat. Vi överrumplades och vi skrattade och våra skratt klingade ikapp med vattnets brusande. Vattnets våld och kraft när det sprutade mot stenar och träd fortplantade sig i våra kroppar. Vi dansade lyckliga i strandbrinken.

strömmande vatten 4Men hur fångar man detta forsande, strömmande vatten på bild? Vi försökte, men blev knappast nöjda. Inte med bilderna. Men det betydde mindre just denna gången.

strömmande vatten 5Upplevelsen själv var åt det euforiska hållet. Frågan om fotandet tar vi som en utmaning.

Ellington