Billingsfors Friluftsteater då och nu

Billingsfors. Har du nån aning om var det är? En ledtråd: Billingsfors IK var  med i allsvenskan i fotboll en säsong på 40-talet. Inga klockor ringer? Pappersbruket i Billingsfors köptes på 1950-talet av bokförläggaren Albert Bonnier. Det hjälpte dig inte? Då så: Filmen Smala Sussie spelades delvis in i Billingsfors.

(Read this post in English)

Om du ändå inte får några associationer om var detta ligger i Sveriges land, så vet ju ändå de som är kanotfantaster att om man följer Dalslands Kanal, passerar man några slussar just vid Billingsfors och lite uppströms samhället kommer man till de ganska vilda Höljerudsforsarna innan man kan paddla vidare mot Bengtsfors.

Många av er som kommer uppifrån landet kanske har noterat att ni passerar Billingsfors på väg till Strömstad om ni åker dit på semestern.

En plats som vi överraskades av när vi stannade till i Billingsfors häromdagen var den friluftsteater som man hittar här. Du kör den smala vägen mellan bruket och kanalen och parkerar vid den gamla fina representationsvillan som ligger i parken.

Billingsfors Friluftsteater 1
Ruinen efter det gamla järnbruket vid Billingsfors Friluftsteater är idag ombyggt med bland annat omklädningsrum för skådespelare.

Om du går en bit vidare över gräsmattan ser du en ruin efter ett gammalt järnbruk till höger.

Billingsfors Friluftsteater 2
Järnbruksruinen verkar vara uppbyggd av slaggrester från tillverkningsprocessen. Många av byggstenarna ser ut att vara av färgat glas.

Gå in där, så öppnar sig Sveriges äldsta ännu i bruk varande friluftsteater.

Maja Waern hette kvinnan som dirigerade bruket på 1790-talet. Vår sagesman Per-Åke Hall berättar att detta var på kung Gustav III:s tid. En tid då kultur och teater stod högt i kurs och många inspirerades av de franska kulturimpulserna.

Maja Waern reste till huvudstaden. 1792 var detta ingenting man gjorde så himla enkelt. Men när hon kom tillbaka efter mötet med kungen och teaterkulturen – då visste hon vad hon ville.  Hon lät bygga en amfiteater, och Billingsfors blev för några år ett kulturcentrum.

Billingsfors Friluftsteater 3
Amfiteaterns gradänger är byggda i sten. I 150 år låg de gömda under högar av trädgårdsavfall som dumpats här. Det var ett drygt arbete att gräva fram anläggningen på 1950-talet.

Vid vårt besök idag får vi veta att Friluftsteatern sedan sov sin törnrosasömn i 150 år. På 1950-talet restaurerades den och upplevde ånyo några intensivt aktiva år. Föll i glömska, men återupplivades på 80-talet och sedan dess har Billingsfors teatersällskap i stort sett varje år hållit teaterkonsten levande här.

Billingsfors Friluftsteater 4
Billingsfors Friluftsteater hittar du via denna skylt, här visad av artikelförfattaren

Idag – får vi också veta – finns det risk att teatertraditionen i Billingsfors hamnar i bakvattnet igen. De aktiva i Teatersällskapet börjar bli till åren. Eller finns det ungdomar som vill ta vid? Vi väntar på att dagens unga performancekonstnärer ska ta Billingsfors friluftsteater i besittning.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Kommentera