Öländsk blomsterprakt

Just nu. Precis just nu blommar det. Jag kom i bilen över ölandsbron och fick ett samtal på mobilen när jag kommit upp på vägen som skulle ta mig till Ottenby. Laglydig stannade jag förstås. Körde in på första bästa parkeringsficka. När jag pratat färdigt skulle jag köra vidare. Tittade bara upp lite först. Och upptäckte öländsk blomsterprakt.

öländsk blomsterprakt
Öländsk blomsterprakt

Detta blev inkörsporten till min ölandsresa juni 2018.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

10 reaktioner till “Öländsk blomsterprakt”

    1. Jag tror ju att nästan allt handlar om tur. Och vad är tur? Är det att man är, eller råkar vara vaken när något händer?

      1. Eller… rätt tid på rätt plats? Ja, det var en bra fråga. Vad är tur? Är säker på att den frågan kommer att spöka i mitt huvud ett bra tag framöver. Ha en fortsatt trevlig Midsommar!

    1. Ja, själv blev jag som fallen från skyarna när jag såg den ängen. Och jag glömde nästan att ta fram kameran.
      Har du varit med om det nån gång – att själva upplevelsen är så stark att det nästan blir störande att börja fippla med en kamera?

      1. Det händer lite då och då, men särskilt om det är ett snabbt skeende med något djur som dyker upp. Då står jag bara och stirrar och kommer inte ihåg kameran ens.

        1. För mig är minnesbilden som jag får i mitt eget medvetande det viktigaste. Jag minns en händelse speciellt. Det var när jag såg en kungsörn första gången. Jag hade kamera med mig, men när kungsörnen kom seglande bara 20 meter ifrån mig strax över marken, då bestämde jag mig att det här ska jag bara uppleva. Minnesbilden sitter där outplånligt av detta möte. Tänk dig om jag börjat greja med kameran. Jag hade nog missat själva upplevelsen och kanske fått några helt odugliga bilder,

          Sen är det väl en annan sak när jag är inställd på att fota och har kameran redo.

  1. Tänk så bra! Nu kommer det mail så fort ni har lagt ut nya inlägg. Den nya följa funktionen fungerar kanon. Mycket bra. Stort tack.

Alla dina kommentarer är välkomna