Ölands alvar

Ingen uppkoppling! Ingen dator. Knappt kontakt med yttervärlden. Vad blir det av livet då? Tja, två saker hände mig i alla fall. Jag fick några riktigt nära och intensiva samtal med två av mina syskon, som jag åkt ganska långt för att träffa. Det var det ena. Det andra var en naturupplevelse på ett ställe, där den sista pluppen på telefonens mottagning försvann. Det var på Ölands alvar.

Här brukar betesdjur släppas. då blir alvarets buskar och träd inte så höga.

Solens och vindarnas ö, brukar man säga. Men denna sena kväll var det så gott som vindstilla, vilket är ovanligt, säger de som är åretruntboende.

Solnedgång över Skarpa Alby på Öland.

Och solen, den var på väg ner när klockan närmade sig elva på kvällen och mörkret så sakta började komma krypande.

Då hörde jag den. Göken. Två var det. En som gol i väster och en som gol i öster. Bästergök och tröstergök.

På en del ställen där Ölands alvar inte betas, växer det igen. Mest är det enesnår som frodas.

Tornseglare flög svirrande och avtecknade sig mot kvällshimlen, och en stenskvätta varnade från ett hål i stengärdesgården.

Fossil av ortoceratiter finns i Sverige i kalksten från ordovicium bland annat på Öland.

Öland är ett minimalistiskt landskap.  Dess jordlager är tunt. Dess skönhet är karg. ”Jag är stenrik”, sa ölandsbonden.

 

*) Ordovicium är en period som inträffade för ca 450 millioner år sedan. Perioden varade i ca 40 millioner år. Det som idag är Öland var då havsbotten. Läs om ordovicium på Naturhistoriska museets hemsida.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

7 reaktioner till “Ölands alvar”

  1. Vi var mycket på Öland när jag var barn. Framförallt i Löttorp. Det har pratats om en Ölandssemester i sommar men inget är ännu bestämt.

    1. Löttorp. Är det dit du ämnar dig i sommar? Det är ju på norra delen av ön. När du åker norrut på västsidan så vet du kanske redan att du kan åka över ön vid Rälla. Då kommer du till Ismantorps fornborg som jag tycker är mer än väl värt ett besök. Jag var där helt själv förra året och njöt i fulla drag av både historiens vingslag och vingslagen av en ängshök som råkade befinna sig där samtidigt. Och blommor.

      1. Vi får se hur det blir. Som det ser ut nu med ledigheter och jobb så kommer jag nog inte längre än till närmaste 90-skylt! Det verkar bara bli 5 sammanhängande semesterdagar. Så Öland känns för långt bort. Vi får nog satsa på att utforska okänd mark på närmare håll. Vilket det finns gott om.

  2. Såg idag att någon resebyrå ordnar resor där man lämnar ifrån sig sina skärmar när man är framme. Jag klarar bra av att inte ha uppkoppling bara jag får tömma kameran och kanske titta på dagens bilder.

    Ditt inlägg påminner mig om förra höstens regniga äventyr på Öland, en av de bästa semestrar jag haft. Så poetiskt du skriver om Öland, det väcker längtan.

    1. Inget problem för mig heller att dumpa skärmvärlden för ett tag. Vi har ju vuxit upp i andra världar och hittar rätt lätt till dem igen. Jag tänker så här om de nya generationerna, som växer upp med skärmvärldarna från dag ett – bra om de har tillgång dit! Vi som har tillgång till de andra världarna, vi delar med oss och hoppas de unga delar med sig till oss.

  3. Jag har minsann inte varit på Öland sedan jag gick i sjätteklass då vi hade en skolresa dit. Många platser jag skulle vilja besöka, men vill alltid ha ett upplägg på vilka platser som är intressanta att besöka.

    1. John, om du är intresserad av fåglar, som du ju gärna fotograferar, och om du inte vill trängas med alla galna ornitologer vid Ölands Södra Udde, så är Seby läge en fin rastplats för många vadare. Det ligger på östra sidan av ön, en bit norrut från Tornborgsvägen.

      Du är ju också historiskt intresserad. Om du ändå är på östsidan, så kör du vidare norrut till Långlöt. Där tar du västerut och hittar Ismantorps fornborg, som har en intressant historia så långt tillbaka som till vår tideräknings början. På den vägstumpen finns också Himmelsberga Gård som är en välbevarad ölandsgård som nu är museum.

      Att göra en resa till Ölands alla fornborgar, skulle kanske vara ett projekt. Här är länk till en lista på alla 20: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_fornborgar_på_Öland

Alla dina kommentarer är välkomna