Upptäcktsfärd i Gamlestaden

Vad kan man hitta i Gamlestaden i Göteborg? Gamlestadens Fabriker. Den ser vi när vi går av spårvagnen vid Gamlestadstorget. Det verkar inrymma en del småföretag nu som det ser ut på avstånd.

(Read this post in English)

SKF. Ja vi går Artillerigatan längs hela den långa långa fabriksbyggnaden, och vi ser att där finns verksamhet nu också. Svenska Kullagerfabriken. ”Kulan”. En av Sveriges allra viktigaste industrier någonsin. Hela världens industrimaskineri  snurrade på de kulorna. Men nu söker vi Per Nordbys Kafferosteri.

Först går vi fel. Vi går över Säveån, men när vi kommer till Byfogdegatan förstår vi att vi kommit fel. Vi frågar en fotgängare, och får klart för oss att vi ska följa den stora gatan på andra sidan ån.

När vi kommer till Korpralsgatan stöter vi på problem. Nummer 1 – 3 skulle kafferosteriet ligga på.

Där ligger ju Stadsmissionens secondhandbutik. Vi frågar en man som kommer förbi, men han kan ingen svenska. Nästa person vi frågar kan språket, men vet inget om den här platsen.

Det är nästan bara invandrare som rör sig här. En kille pekar och försöker hjälpa oss, men kommunikationen haltar. Men vi har tur. Brevbäraren kommer förbi och stannar sin bil för att lämna post. När vi frågar henne, vet hon förstås att Per Nordby Kafferosteri ligger på nummer 2 på andra sidan gatan.

”Jag ska dit och lämna post nu, men jag vet inte om de har öppet för besök av allmänheten” säger hon, när vi följer henne.

Men dörrarna är öppna, och när vi kommer in ser vi tre personer som kör en  kaffekvarn.  De antecknar i en loggbok och bär säckar. De är upptagna.

”Kan man få en kopp kaffe här?” frågar vi.

”Vi har ju inget kafé,” svarar chefen Per med ett leende och visar på jutesäckarna med kaffebönor. De importeras direkt från odlarna i byar i bland annat Honduras och Burundi ser vi på stämplarna. ”Men visst ska ni få en kopp.”

Så häller han upp till oss från kaffekokaren som står i ett hörn. Han städar av på ett bord och ställer fram de små fina blåvitmönstrade kopparna. Kaffet är starkt.

Vi sitter en stund och smuttar medan arbetet fortsätter och chefen försvinner någonstans.

När vi reser oss, kommer den kvinnliga förmannen fram till oss. Ser lite frågande ut, så vi presenterar oss. Ellington, bloggskribent. Arletta, som är intresserad av att man önskar en praktikant från Kulturskolan hit till rosteriet.

Second-handbutik i Gamlestaden vid Korpralsgatsn mitt emot kafferosteriet.

Efteråt tar vi en sväng in på secondhandbutiken, och när vi ska vidare visar oss en man hur vi ska gå för att komma till närmaste hållplats. Han är nog från Syrien.  Det är Bellevue som är närmast. Det är en liten bit att gå. Våra blickar fångas av en stor byggnad på höger hand.

Gamlestaden längst bort på Artillerigatan

Betong och glas och tegel. Ska folk bo här, eller är det kontor? Arkitekten har inte riktigt lyckats betona vilket.

På spårvagnen från Bellevue tillbaka via Centralen till Järntorget försöker en söt svarthyad flicka i femårsåldern muntra upp sin mamma, som ser trött ut. Flickan skojar och ler ett smittande leende. Hon tittar allvarligt på mamman och säger något som bara de förstår.

Vid Järntorget stiger vi av. Gamlestaden har smaker som vi har med oss.

Arletta och Ellington

.

.

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer – Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande – sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst – som till exempel litteraturforskning – vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver – ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

4 reaktioner till “Upptäcktsfärd i Gamlestaden”

  1. Ni verkar vara mycket välbekanta med Göteborg. När jag är där håller jag mig till Avenyn, det är sååååå svårt att hitta i Göteborg, för att inte prata om att köra bil där! Göteborg och Lund ligger i ungefär samma klass när man ska köra bil där, man gör det en gång, sedan aldrig mer! 😂😂😂😂
    Jag jobbade som resemontör i många år, och i mitten av 90-talet var jag på Torslandaverken. Vi bodde på gettot, Biskopsgården, och när det var min tur att köra fick alltid någon visa mig vägen dit! 😂😂😂 Tacka vet jag GPS:en, men inne i Göteborg hjälper den inte med bil, men man kan ju även använda den när man går.
    En annan gång för ett annat företag jobbade jag i Frölunda, och vi bodde på Scandic opalen.Varje kväll vi körde mot hotellet, i tre veckor, körde jag fel. Det stod Göteborg på alla avtagsvägar! 🤣🤣🤣🤣
    De tre, fyra sista dagarna lärde jag mig att köra mot Ullevi, hotellet låg där. 😀

    1. Göteborg är lätt att köra i. Särskilt i rusningstid, för då står trafiken helt stilla. Men seriöst – jag har alltid varit obekväm med att köra i storstan. Du vet, ”P-bonne”. Från Älvsborgs Län (P). Körkortet gäller mellan Grästorp och Håle Täng. Men härom året körde jag vilse mellan Solna och Sundbyberg, och då kom jag på en sak, som gör det mycket lättare att köra i virrvarret av avfarter och rondeller i fyra våningar. Jag tänker: vilken väg jag än råkar ta så leder den förr eller senare precis dit som jag ska. Förr eller senare alltså.

      Men visst är vi bekanta med Göteborg. Arletta bodde där för 10 år sedan när hon först kom till Sverige. Själv bodde jag där i fem år när jag studerade, och i flera år körde jag dit ett par gånger i veckan (det var studier då också). Men nu är det roligt att göra upptäcktsfärder till områden där ingen av oss varit särskilt mycket (eller aldrig). Hammarkullen och Gamlestaden var nya bekantskaper.
      Ellington

  2. På Ebbes hörna har jag varit flera gånger, men aldrig vetat att det finns kafferosteri där någonstans. Vad heter kaffet?
    När man åker spårvagn förbi Gamlestaden ser man skylten om Pellerins margarinfabrik. Säkert är den inte i bruk numera.
    Tänk att man kom på sådant, att äta margarin, som är så onyttigt och farligt för hälsan. Undrar om det finns något om Gamlestadens spinnerier kvar som museum.
    Många invandrare, speciellt från Finland jobbade där.

    1. Kafferosteriet har nog inte funnits där så väldigt länge. Det ligger precis på andra sidan Korpralsgatan, mitt emot Ebbes. Men det syns knappast utan man måste veta om det för att hitta det. Vi hittade det knappt ändå.

      Det var nog längesen margarinfabriken var i bruk. Men skylten är rätt maffig, tycker du inte det? Ja, margarin var för de fattiga. Jag minns att vi hade alltid margarin på smörgåsen när jag var liten. När vi nån gång hade smör så var det ju stor skillnad på smaken.

      Gamlestadens spinnerier såg vi inte när vi var där. Det vore roligt att höra mer vad du vet om dem.

      Kafferosteriet heter Per Nordby Kafferosteri. Du kan dricka det bland annat på Materían som är ett matställe vid Pusterviksgatan nära Järntorget, mittemot Draken. Där har jag varit rätt mycket.
      Ellington

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *