Hjortron i dröm och verklighet

Hjortron i Dalsland
Halvmoget hjortron (foto Ellington 2017)

Arletta: Vet du att jag älskar hjortron mest av alla bär och frukter?

Ellington: Det är snart den tiden. Ska vi göra en hjortronresa?

Arletta: Det gjorde jag i natt. Jag drömde om hjortron? Jag drömde att vi hade plockat så mycket hjortron. Vi var där, som jag bodde när jag var liten. Det var en stor våtmark nära floden Dvina, som rinner ut i Vita Havet. I drömmen var jag liten, och du var också liten och vi var där med min mamma. Det var midnattssol och hela marken var gul av mogna hjortron så långt vi kunde se.

Och Christer han var där och Kalle, och dom var också barn. Och vi hade plockat, jag vet inte hur mycket, men det var en stor balja av trä, som var full till brädden. Och mamma klädde av oss och sprutade på oss med vatten och satte oss alla i den baljan som var full med hjortron och hon kom med en stor borste och sa att ”nu ska ni äntligen få vitaminer så ni kan lära er att skriva”. Så sa hon. ”Så ni kan lära er att skriva.” Och vi satt i det badkaret och hon gned in oss med den borsten som var så mjuk att det kändes som nackfjädrarna på en svan, så mjukt var det. Men det kittlade och vi skrattade så vi tjöt, och mamma tittade strängt på oss och sa ”det här är ingen lek, det är Pusjkins ’början till begynnelsen’.

Ellington: Det låter som ett citat.

Arletta: Ja, det är Maxim Gorki. Men vet du hur Pusjkin dog?

Ellington: Ja, han blev skjuten i en duell.

Hjortron 2
Hjortronskörd (foto Ellington 2016)

Arletta: Han dog i sängen efter duellen. Han låg där flera dagar i rad. Prästen kom och frun och barnen var där vid hans säng, och de frågade honom om hans sista önskan. Men han sa inte som Lenskij i Eugen Onegin när han låg för döden. Pusjkin sa ”hjortron!”

Ellington: Du skojar!

Arletta: Nej, det är sant. Alla litteraturvetare i Ryssland vet det.

Ellington: Och Lenskij, vad var hans sista önskan?

Arletta: Läs boken! Det är min önskan, men inte min sista.

.

”Alla älskar Pusjkin”, Populär Historia, 19 mars 2001 av Folke Schimanski

.

 

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

4 reaktioner till “Hjortron i dröm och verklighet”

  1. Jag minns hjortronplockningen med pappa på myrarna i norr. Ett bär att älska men som jag oftast bara kan drömma om nuförtiden. Men faktiskt satt jag idag vid lunchtid och mindes att jag hade en ask med hjortron i frysen. Jag kan mycket väl tänka mig att Pusjkin ville känna smaken av detta ljuvliga bär än en gång. Och nu träder min ryske morfar fram, han som älskade odon och kråkbär.

    1. Berätta gärna vad din ryske morfars framträdning säger om smak och dofter i hans kärlek till odon och kråkbär.
      Ellington

  2. Ja det är sant – inte bara en källa påstår att poeten bad om våta (fermentiserade) hjortron 2 gånger. Orsaken är att hjortron är mkt bra när man är törstig. Pusjkin blev mycket förtjust i de bären, för han hade en vana att dricka likör på kvällarna och sen äta syrliga bär på morgnarna. Fast detta kan vara bara påhittade fakta. Det finns inget bevis för detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *