Busksångaren igen

Jag kunde inte låta bli! Jag hade besökt vänner i göteborgstrakten och var på väg hem. Det var sent. Närmare midnatt. Jag körde E45:an förbi Trollhättan och Vänersborg. När jag såg skylten till höger mot Gestad kom jag att tänka på min upplevelse med busksångaren härom natten. Viljan fanns väl med på ett hörn. Men det var som om bilen svängde av åt det hållet helt av sig själv.

(Read this post in English)

När jag kom till den lilla stenbron där jag hörde busksångaren sist, så var där helt tyst. Så jag nöjde mig med det som fanns. Blomdoft från ett närbeläget busksnår. Vattnets kluckande under bron. Något som rörde sig i vattnet därunder. Annars tystnad.

Jag körde upp till kyrkan 500 meter bort och parkerade. När jag steg ur bilen hörde jag nästan som en kakafoni av ljud. Tre kattuggleungar ropade efter mat precis som sist jag var här. Och på andra sidan vägen, i ett buskage 60 meter bort satt busksångaren. Dess kärva, nästan träiga lockläte ekade mot en stor lada en bit bort, så det lät som flera fåglar var i farten. Och mitt i allt oljud kom dess melodislingor.

busksångaren
I buskaget till höger satt busksångaren. Därbortom ses ett vindkraftverk sticka upp bland molnen.

Jag gick närmare över ängen intill den lilla ån. Den envisa sångaren lät sig inte störas. Inte ens när jag kom så nära som tio meter. Där stod jag länge och lyssnade till min bekanting från häromnatten.

Det blev sent innan jag kunde slita mig därifrån. Vid fyratiden på morgonen var jag hemma. Då var det ljust. Jag hade med mig några ljudfiler på min Iphone med fågelns sång. Där hördes även min andning. OK, tänker jag, jag var ju där.

Busksångare i julinatten

Busksångare 1Återigen ett nattligt äventyr. Jag lockas ju av den nattliga stämningen. Ger mig ut igen till en plats där jag brukar kunna stå ostörd och luta mig mot broräcket och bara lyssna och insupa ljud och dofter. En kamrat har berättat för mig att han hörde en mycket sällsynt fågel här igår natt. En busksångare.

(Read this post in English)

Det är strax före midnatt när jag anländer. Parkerar bilen och går sakta längs den smala landsvägen.  En lund av ask och lind på ena sidan och vidsträckta fält av korn och havre på den andra. Säden har just börjat gå i ax.

På håll ser jag växtligheten längs den lilla ån som slingrar sig genom fälten. På avstånd ser jag en figur vid bron. Är det en gammal grindstolpe? När jag kommer närmare ser jag att det är en person som står vid vägkanten.

Vi hälsar och det visar sig att personen – en man i 60-årsåldern – är ute i samma ärende som jag.

Vi står en stund och lyssnar i den tysta midnatten. Det är fullkomligt tyst. Nej – från den närbelägna kyrkogården hörs två kattuggleungar tigga efter mat. Och en av föräldrarna ger ifrån sig ett litet hoande.

Det är allt. Vi utbyter några ord ibland. Lyssnar på tystnaden. Efter en halvtimme stannar en bil. Ytterligare en person i samma ärende som oss. Vi konfererar en stund. Tar oss 600 meter österut längs en vindlande grusväg till en stenbro med buskage av sälg och vass längs den lilla ån.

Där får vi lyssna till busksångaren. I skymningsljuset ser vi den inte, men den sitter bara 5 meter bort. Den sjunger starkt och vackert.

Medan vi lyssnar, börjar andra nattsångare höras. Klockan blir halv tre innan vi drar oss därifrån.

 

Här kan du lyssna till just den busksångare som vi hörde. Inspelad av Håkan Krave den 2 juli 2018.

Här hörs en mer ekvilibristisk busksångare inspelad i Dalarna år 2017 av M. Litsgård.