I torsdags gick jag på restaurang. Min kompis, som jag skriver ihop med på torsdagar, föreslog Brasseriet i Håverud. Nu kunde hon inte komma ifrån förrän vid sextiden, och det är precis när de stänger för dagen, så jag frågade henne om vi kanske kunde pröva Galna Tuppen i Säffle i stället.
Det är så det går till när man ska roa sig i Dalsland. Fortsätt läsa ”I Säffle på besök”
Ibland är livet så grymt vackert. En enda dag får jag njuta av denna skönhet. Solen har stått het på klarblå himmel hela dagen. Den har drivit fram mina vita pimpinellrosor, mina vita syréner och de gammaldags ljuslila bondsyrénerna som jag minns från min farmors mors trädgård när jag var fyra år.
Varje år njuter jag av denna prakt och skönhet. Fortsätt läsa ”Vita pimpinellrosor, syréner och det underbaras korthet”
Vad härligt att träffas i Malmö! När vi sammanstrålar har vi mycket vi vill göra och uppleva. Men för ögonblicket vill vi fokusera på vårt besök på Moderna museet. Mest associationer där gav Annika Erikssons The Social.
Associationer. Är det inte det som är själva grejen med konst, eller litteratur också för den delen. Fortsätt läsa ”Associationer på Moderna i Malmö”
”Det är skönt för skalder att få sova”. Så skrev Birger Sjöberg om skalden Wennerbom. Jag är inte Wennerbom, för jag var nykter igår. Är oftast det. Men det var en njutning att sova.
Dagen var varm. Fram på kvällen gjorde jag en promenad ut i skogen. Kom långt bort. Jag hade mina planer. Fortsätt läsa ”Sova ute i majnatten”
Om jag vill plocka färska frukter i maj månad i Skåne, då åker jag till Tomatens Hus. Där finns tomater av alla sorter. Det ligger mellan Glumslövs backar och Vallåkras dalgång. Detta blev vårt mål idag. Fortsätt läsa ”Tomater i maj, och rapsodi i gult”
En kopparröd baston, en illgrön diskant, ett spektrum av toner i ett elförstärkt akustiskt ackord. Sen drar ett böljande fingerpicking igång i en rytm där glöden får syre och blod av trummans hjärtslag.
Manuel Bellones röst frammanar minnen av ett sjuttiotal med country- blues- och on-the-road-frihet för pensionärerna som samlats här. Fortsätt läsa ”Rytm och glöd med Manuel Bellone”
Min farmor tyckte om föreställande konst. Hon tecknade själv vackra landskap och blommor. Abstrakt konst var hon skeptisk till. Hon hade sett mycket abstrakt konst när hon jobbade som piga hos millionärsfamiljen Mason i New Haven på 1910-talet. Fortsätt läsa ”Föreställande konst”
Gud skapade kvinnan. Det gjorde Miró med.
Fast inte av Adams skelett utan av det som han hittade i sitt garage eller under diskbänken i sitt kök. Av rent pratiska anledningar kanske.
En kvinna som container – där man kan förvara något. Man kan fylla henne med något. Under förutsättning att kvinnan har varit tom. Eller så kan man ta ur kvinnan någonting som fanns inuti henne.
Vad kan det vara? Energi? Fortsätt läsa ”Miró var kreativ han”
Vad händer när man blundar, tänkte hon. Och blundade. Hon var uppmärksam. Hon hörde att fotsteg närmade sig och försvann bort. Hon hörde fraset av en kappa som någon svepte om sig. Hon försökte höra vilket material det var.
Hon satt länge och lyssnade. Kände dofter. Odörer. Vinddraget när någon passerade nära. Beröringar helt snabbt. Någon satte sig bredvid.
Varje dag satt hon så med slutna ögon. Började se bilder.
På långt håll hörde och kände hon hans fotsteg. En okänd. Han kom fram. Ställde sig framför henne. Hon reste sig. Tog hans framsträckta hand. Alltjämt blundande sa hon: ”Kom”!
Arletta Ellington
.
Ellington: Jag läste att John Jonasson menar att kameran ser på ett sätt och det mänskliga ögat på ett annat.
Arletta: Jag läste det också. Det är därför han vill redigera sina naturbilder så att de visar verkligheten så som det mänskliga ögat ser den.
Ellington: Men på vad sätt ser det mänskliga ögat annorlunda jämfört med kameran? Fortsätt läsa ”Kameran registrerar och ögat ser?”
