Hjortronen eller bara skogens skönhet

hjortronen 1Vi gjorde en skogsutflykt. Jag vet ett ställe där hjortronen brukar finnas. Inte mycket, men ibland tillräckligt för att det ska bli en liten burk hjortronsylt att spara till jul. Någon enstaka gång har jag kunnat plocka såpass att det blivit ytterligare en liten burk som jag har kunnat ge bort i present.

(To read this post in English, click here)

Nu gick vi dit där de säkrast brukar finnas. Den tidiga och långvariga värmen gjorde att jag gissade att hjortronen vid detta laget kunde vara ganska övermogna.

hjortronen 2

Det dröjde innan vi hittade några. Jo, mycket hjortronplantor men få bär. De vi hittade var verkligen fullmogna. Nästan som honung smakade de när de smälte mot gommen. Vi nöjde oss med det. Att smaka myrens och skogens nektar.

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna