Fantasin och verkligheten

Hur upptäcker vi egentligen verkligheten? Ser vi den ”som den är”, eller skapar vi den med hjälp av fantasin? Lionardo da Vinci, som var en praktisk man och därtill visionär och uppfinnare lade stor vikt vid fantasin.

(Read this post in English)

Han konstruerade broar. Han konstruerade kanalsystem och slussar. Krigsmaskiner och flygplan. Förnuft, logik och undersökande forskning var hans redskap. Samtidigt såg han fantasin som ett medel att upptäcka oväntade sidor hos verkligheten.

I boken Konsten och dess föremål läser jag  Richard Wollheims diskussion om  Lionardo da Vinci och hur han såg på fantasin:

fantasin 1
Petter Olssons hatt

”I en berömd passage i sin Trattato ger Leonardo den blivande konstnären rådet att ‘öva sin förmåga till upptäckter’ genom att betrakta väggar med fuktfläckar eller ojämnt färgade stenar, för att i dem finna himmelska landskap, stridsscener och märkliga gestalter i livlig rörelse” *

fantasin 2
Nude by running water

Var det så Lionardo skapade sin världsbild? Så som vi gör när vi tittar på himlens molnformationer och tycker oss se lejon, brottare och drakar. Kanske var det sådant som behövdes för att se utanför boxen. Utanför den tidens trångsynta kyrkliga världsbild.  Och för oss om vi vill se utanför vår tids normer för hur världen borde se ut.

fantasin 3
”Se utanför boxen!”

För Lionardo var det nog kombinationen av logik, förnuft och fantasi som öppnade hans sinnen för världen.

Ellington

.

*) Wollheim, Richard. Konsten och dess föremål. Stockholm: Thales 2006, 31.

Här hittar du nätversionen av Leonardos Trattata della Pittura
(Italiensk utgåva 1786, först publicerad 1651)

.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

2 reaktioner till “Fantasin och verkligheten”

  1. Jag funderar. Man behöver fantasin för visionerna. Logiken och förnuftet för att konstruera och genomföra. Ett seende som inte är begränsat.

    1. Så tror jag att det är. Logiken och förnuftet sätter in det vi ser i sammanhang. Ordnar och begränsar så att det blir gripart. Fantasin går utanför de gränserna och utmanar dem när de blir för trånga. Tror jag.
      Ellington

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.