Mot himlen blickar den vita byggnaden. Vit mot himlens ljus bryter dess raka linjer molnens mjuka penseldrag. Inifrån ger dess gavelväggar i glas en utsikt över böljande åker och lund ner mot sundet i fjärran.
Som ett ljustempel har här skapats rum, som med sval och het energi sammansmälter konst, natur, hantverk och fantasi.
Glas ger denna byggnad dess karaktär, och även dess konstnärliga innehåll. I båda de permanenta utställningarna är glaset ett medium för konstnärligt skapande. Det ger lokalerna ett ljus och en lätthet. Och i konsten ger genomskinligheten i det hantverksformade glaset möjligheter till lek och överraskande nya perspektiv.
Ett stort rum i lokalen fylls av fotomontage av Helena Blomqvist. Det är märkliga och talande sagovärldar hon manar fram. Det ljusa och genomskinliga finns här i sagans lättsamma ton. Samtidigt får allt det ljusa här sin kontrast med en utsikt mot dunklare lager i de människosjälar som Blomqvist gestaltar.
Medan Lars Nilssons mansfigur ser ut att ha fastnat i de mörka sagornas kvicksand, följs jag av Ulrika HVs intensivt stirrande ko ut i butiken.
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
3 reaktioner till “Glas och sagor på VIDA konstmuseum på Öland”
Väldigt fina bilder! Det hade jag gärna sett i verkligheten. Föll direkt för Kristallskulpturen ”Kärlek inuti” och koskulpturen. Det blev en intressant effekt med de röda ögonen.
Tack John! Ja, den platsen var ny för mig med, vilket var en del av dess tjusning. Men de har stängt på måndagar, så vid första försöket besökte jag borgen i Ismanstorp istället. Inte fel det heller.
Ellington
Väldigt fina bilder! Det hade jag gärna sett i verkligheten. Föll direkt för Kristallskulpturen ”Kärlek inuti” och koskulpturen. Det blev en intressant effekt med de röda ögonen.
Underbara foton du tagit 🙂 Det verkar vara en väldigt intressant och spännande plats. Har aldrig hört talas om den.
Tack John! Ja, den platsen var ny för mig med, vilket var en del av dess tjusning. Men de har stängt på måndagar, så vid första försöket besökte jag borgen i Ismanstorp istället. Inte fel det heller.
Ellington