Glädjebrev dag 19 (dagbokssidan)

Så här börjar dagens glädjebrev:

Glädjebrev med blommans solhälsning

Solhälsning vid havet blev till en helt vild dans på stranden som var tom. Jag trodde att den var tom, men det var fel -:)). Där kom ett japanskt par som filmade min dans med sand. Jag lät det vara – om de vill ha en sådan galen kvinna i sitt filmarkiv, då är det deras val -:)

Åh vilken dag jag har haft idag! Första wow sedan jag kom hit!!

Den tomma stranden, där jag var precis som jag ville – bara jag och oceanen

och solen.

Jag blev så glad att jag började snurra mig i sanden. Jag blev helt täckt med sand och det gjorde mig ännu mer entusiastisk.

Då hörde jag mig själv låta som hund som tuggar på sitt favoritben. Så rullade jag hit och dit tills jag kom ner i vattnet. Jag fortsatte att röra mig kaotiskt, tills jag så småningom kom ut på djupet där jag kunde simma långsamt och avslappnat.

Sen kom jag till land igen och la mig på den heta sanden, med hela kroppen så avslappnad att jag inte kunde känna den.

Jag tittade på himlen,

det var ganska mycket fågeltrafik däruppe.

En stor vit fågel som visste precis vart hon skulle.

Ett antal små svarta, som flängde runt oordentligt, högre och lägre. Upp och ner.

Och en stor fjäril, som var nära mig.

Jag sträckte ut min hand utan att vilja fånga fjärilen.

Jag kände ingen ansträngning i kroppen och inte i armen,

och tänkte då: hur lyxigt det är att ligga på marken – att höra till marken och till himlen samtidigt

och andas,

andas in och ut

utan att tänka på detta.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna