Så här börjar dagens glädjebrev:
Solhälsning vid havet blev till en helt vild dans på stranden som var tom. Jag trodde att den var tom, men det var fel -:)). Där kom ett japanskt par som filmade min dans med sand. Jag lät det vara – om de vill ha en sådan galen kvinna i sitt filmarkiv, då är det deras val -:)
Åh vilken dag jag har haft idag! Första wow sedan jag kom hit!!
Den tomma stranden, där jag var precis som jag ville – bara jag och oceanen
och solen.
Jag blev så glad att jag började snurra mig i sanden. Jag blev helt täckt med sand och det gjorde mig ännu mer entusiastisk.
Då hörde jag mig själv låta som hund som tuggar på sitt favoritben. Så rullade jag hit och dit tills jag kom ner i vattnet. Jag fortsatte att röra mig kaotiskt, tills jag så småningom kom ut på djupet där jag kunde simma långsamt och avslappnat.
Sen kom jag till land igen och la mig på den heta sanden, med hela kroppen så avslappnad att jag inte kunde känna den.
Jag tittade på himlen,
det var ganska mycket fågeltrafik däruppe.
En stor vit fågel som visste precis vart hon skulle.
Ett antal små svarta, som flängde runt oordentligt, högre och lägre. Upp och ner.
Och en stor fjäril, som var nära mig.
Jag sträckte ut min hand utan att vilja fånga fjärilen.
Jag kände ingen ansträngning i kroppen och inte i armen,
och tänkte då: hur lyxigt det är att ligga på marken – att höra till marken och till himlen samtidigt
och andas,
andas in och ut
utan att tänka på detta.
