Andlighet – jag är kopplad till allt

andlighet 1Vad betyder andlighet för mig, frågar du…

Att hela det, som jag kallar mig är kopplat till naturen, till världen: djur, träd, blommor, oceanen… till varje människa på planeten, till kunskap som människor har samlat under den period de funnits på jorden. Till allt det bästa som de skapade inom konst och vetenskap. Till allt detta är hela jag andligt kopplad. Om det finns gudomlighet inom begreppet andlighet då har jag min egen gud inom mig. Vilken är – jag själv.

 

Det gudomliga i livet

Man ser gud varje dag i det enklaste som finns överallt. Ett glas vatten kan vara gudomligt om man är törstig. Ett barns leende är gudomligt oavsett vilket humör man befinner sig i. Det som får mig att må bättre är ju gudomligt för mig. Jag strävar efter det gudomliga varje dag och varje minut. Gudomligt beroende är jag. Eller andligt strävande, om det låter bättre för dig.

 

Att leka med begrepp

Att leka är min favoritsysselsättning. Jag leker med allt som finns i världen för att inte fastna i det tråkiga. Så snart det blir tråkigt då blir det ointressant. Hur kan man optimera det vardagliga för att inte bli trött på upprepande uppgifter? Detta är min fråga. Man kan vända om begrepp, så att det inte låter så tråkigt som det kan vara. Får man säga ”jag spelar en roll”  istället för ”jag jobbar” – då blir det redan roligare. Man kan ju bli trött på att spela oxå, men det är en annan typ av trötthet, för man kan byta roller. Men man kan inte byta hela sitt liv till ett annat. Men man kan leva flera liv. Som att leka, om du förstår.

Arletta

andlighet 2

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

4 reaktioner till “Andlighet – jag är kopplad till allt”

  1. ”Men man kan inte byte sitt liv till ett annt”

    Kan man inte? Det beror väl på hur du definierar ”ditt liv”? Du kan inte byra kropp med någon, men familjeband och vänskapsband kan brytas och begeavas och man kan flrlira varena pryttel man samlat på sig. Flyttar du sedan till den där stranden som du la upp en bild på och levde spartanskt där i några år, eller blev en überbuddhist och spenderade flera år åt att sitta i en grotta och stirra,på en vägg för att glömma dig själv så hade du i mina ögon bytt liv. Men det krävs en stark och hård vilja att byta liv, så för oss västerlänningar känns det inte konstigt nog väldigt främmande.

    Vad gäller att leva flera liv så håller jag med om att det inte skiljer sig alls från hur vi är på jobbet jämfört med hemma. Alla bär vi våra masker och som en klok man en gång -likt Zen Buddhisterna- konstaterade: ”All the world is a stage, and men and women are merely players.”

    ”Men man kan leva flera liv, som att leka, om du förstår?”

    Är det inte samma sak som att byta liv?

    1. Sant, sant. Allt är givet människan som lån. Och allt ska tagas från mig. Men ändå, när jag står där ensam, utblottad kanske, med det tomma universum som enda utsikt – vad har jag med mig? Minnena av de band som var, som skapade mitt liv, och det är alltid utifrån dem som jag skapar det nya livet, om jag får den möjligheten. Så byta liv? Ja det blir nytt men ändå inte bytt. Kanske!

    1. Både och -:))
      Jag har försökt olika tekniker, bl.a. autentisk rörelse, kontaktimprovisation, frigörande dans… det är nog dags att hitta på någon egen riktning -:))

Alla dina kommentarer är välkomna