Vatten i Mikael Niemis norrländska katastrofscenario

Ellington:Hur mycket vatten finns det?

Arletta: 78 procent.

Ellington: Är 78 procent av Jordens yta täckt av vatten?

Arletta: 70 procent av Jorden täcks av vatten. Människokroppen består till 78 procent av vatten.

(Read this post in English)

Ellington: Vet du hur mycket vatten det finns i Suorvadammen?

Arletta: Jag vet bara att Vänern är Sveriges största sjö.

Ellington: Precis. Och sen kommer Suorvadammen som Sveriges största vattenmagasin.

Arletta: Det är väl i Norrland

6 000 000 kubikkilometer vatten finns i Suorvamagasinet

vatten 1
Mikael Niemi 2012

”Ett intensivt regnande har plågat nordligaste Norrland hela hösten. Det är här, i Lule älv, mot den norska gränsen, som kraftverkens enorma vattenmagasin ligger på rad. En dag händer det ofattbara – plötsligt reser sig en grå vägg, det är dammarna som till slut brister, enorma krafter släpps lösa och en flodvåg som inte borde finns sveper undan allt i sin väg.”

Så presenteras Mikael Niemis roman Fallvatten på omslagets baksida. Berättelsen har nio huvudpersoner. Deras möten med vattenmassorna följs i berättelsen var för sig. Några av dem möts i de virvelströmmar av känslor, tankar och försök att möta faran och undkomma med livet som alla dras in i.

Och det är inte några vackra skildringar av människans godhet i krissituationer som Niemi skildrar. Du som läst till exempel Åsa Larssons Solstorm känner igen de rovdjursbesläktade primalreaktionerna hos några av dessa norrlandskaraktärer. Men visst – visst gestaltas det mänskliga livets skönhet vid dödens stupkant där de alla befinner sig. Lovisa Laurins aldrig sviktande fokus på livet hon bär i sin livmoder. Vincent, när han i sin totala livströtthet ändå gör allt han kan för att rädda den kvinna som svikit hans kärlek. Och Lena Sundh, när hon i sin impuls att ge liv åt den döende unge Laban, smeker honom till stånd och älskar honom in i döden. Det är vackert, samtidigt som det riktigt fula och mentalt förvridna brister fram. Som värst i Barney och hans  i grunden asociala liv.

Adolf Pavval

Vincent Laurin

Lovisa Laurin

Henny Laurin

Barney Lundmark

Lena Sundh och Laban

Gunnar Larsson

Sofia Pellebro

Carsten Azon

Dessa får vi följa i deras dans med naturkrafterna. Några lyckas överleva. Några av dem dör i det vattenvidunder som bryter upp Suorvadammens portar och i ett drag tvättar bort människans försök att bemästra naturkrafterna. Någonstans anar man en hämnd. Naturens, samejojkarnas och trolltrummornas hämnd på dem som trodde att de kunde stjäla landet från folket. Samtidigt känns aningen av en stereotyp igen i skildringen av det råa norrländska kynnet. Det känns igen från andra nutida norrlandsskildrare. De som inte har till exempel Sara Lidmans andliga rotfasthet i skog, sjö, berg och strömmande vatten.

Men som en skildring av människa och vatten är romanen Fallvatten också en ögonöppnare till skörheten i en relation som inte alls är så stabil som människan periodvis inbillar sig.

Ellington