Tisselskog, arkeologi och nutida akrobatik

Tisselskog. I Dalsland. Vad får man höra på en sådan plats? Det tisslar förstås och tasslar, och mycket tisslades det vid hällristningarna där.

Tisselskog 1
Arkeologen Tommy Andersson på hällen med voltigörer (foto: Ellington)

Arkeologen Tommy Andersson, för dagen klädd i chock-cerise skjorta och tuff keps, tisslade och 19 personer tasslade. Vi frågade honom om han visste vilka som huggit in ristningarna i berget och varför.

Det finns ingen som vet så mycket om hällristningarna i Tisselskog som Tommy. Och han menade att om där finns bilder på båtar, då har det varit en plats dit man kom med båt. Och om där är bilder av fötter på klipporna, då har detta varit en plats dit människor har gått.

Tisselskog 2
Fotspårshällen (foto: Ellington)

Men vad är det för skepp med fjäderprydda soldater runt omkring och figurer som ser ut att slå volter på däck?

Tisselskog 3
Processionsvagn med voltigör (foto: Ellington)

Tommy menar att det kanske är vagnar i en procession. Det har levt kvar långt fram i modern tid på kontinenten att man haft karnevalsprocessioner med vagnar där olika scener spelats upp. Om Tisselskog var en mötesplats för 2500 år sedan, dit man kom till fots och med båt, då kan det nog ha varit tillfälle för högtid med någon slags processioner och festspel.

Tisselskog 4
Ytterligare en processionsvagn med voltigör (foto: Ellington)

Och de här figurerna som ser ut som att de hoppar. Vad är det för några?

Nu tisslas det och tasslas igen och någon säger att det ska ha funnits en gammal gumma i Tisselskog, som visste allt om hur de gamla hedniska riterna här skulle gå till. Ja, hon levde visst så sent som 1867, när det var missväxt här … och hon styrde och ställde så att man kunde hålla en högtid för fruktbarhet och bättre skörd. På det gamla viset.

Nu kommer vi ifrån de här hoppande figurerna. ”Jag såg en sådan i Göteborg när jag var där senast” säger jag.

Tisselskog 5
Nutida voltigör i Göteborg (foto: Ellington)

Så hoppar akrobater idag. Och för 2500 år sen kunde man nog slå en saltomortal. Även om ordet inte förekom förrän på 1800-talet.  Tommy menar att de hoppande figurerna nog kan ha varit någon slags gycklare som fanns redan på den tiden för 2500 år sedan. Och det stärker kanske hans teori om att de här ristningarna visar en procession med vagnar som man haft här på samlingsplatsen i Tisselskog. ”Kan det ha varit en procession med båtar i stället för vagnar?” frågar någon. Men den frågan blir obesvarad. Jag vet inte vad det var. Men jag tyckte att det kom en tordyvel flygande utifrån sjön och trasslade in sig i Tommys skägg.

Ellington

.

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer – Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande – sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst – som till exempel litteraturforskning – vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver – ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.