Otto von Münchow är en norsk fotograf som bor i Seattle, USA. Han reser mycket, nära som fjärran, och testar gränserna för fotografering som medium för kommunikation. Otto skriver böcker och har workshops där han hjälper andra att utveckla sin kommunikationsförmåga i fotografering. I sin blogg In Flow publicerar han egna bilder och berättar om upplevelser – ofta av människors vardag – som ligger honom nära om hjärtat. Han har också en ovanlig talang att diskutera frågor om teori på ett praktiskt och enkelt sätt.
På hans blogg In Flow läste jag en dag ett inlägg som särskilt väckte mitt intresse. Det var den 11 april 2017. Jag ger en länk nedan, så att du kan läsa det om du vill. Det handlar om fotografi hur det synliggör det vi annars inte ser.
Det var speciellt en mening som fångade min uppmärksamhet: ”Varje situation har oändliga möjligheter till starka och engagerande fotografier. Kanske – eller helt säkert – ser du det inte, men någon gör det.”
Detta, att jag kanske inte ser det som finns, väckte en tanke hos mig:
Ellington till Otto von Münchow 11 april 2017
Är det kanske så vår varseblivning fungerar? Att skapa ett mönster för att se saker så som vi är vana och för att sortera bort det som inte är nödvändigt för omedelbar överlevnad. Det är så vi skapar en komfortzon som hjälper oss att hålla på med vår dagliga verksamhet utan onödiga störningar. Det är självklart inget fel att förlita sig på ett sådant vardagsseende för det mesta, så länge du är medveten om att detta inte är allt som finns – och så länge du är tillräckligt vaken att märka när något nytt kommer i sikte.
Jag tror att det är mitt beroende av vardagsseendet, som gör det till en sådan skönhetsupplevelse att gå ut ur det. Att gå ut ur vaneseendet och se det oväntade. Det kan vara stort eller smått som annars är dolt eller otydligt för min syn. En skönhetskälla, ja! Men att vara vaken och förberedd på det ovanliga eller okända – är det inte också en ursprunglig strategi för att överleva? Och kanske också för att se universum i ett sandkorn.
Svar: Otto von Münchow till Ellington 11 april 2017
För att försöka överleva i en värld full av intryck behöver vår hjärna kunna sortera ut varje bit av information som vi tar in – och att göra det snabbt. Av den anledningen ”lägger vi inte märke till” allt det som inte är nödvändigt att relatera till. Som fotograf vill jag dock ta fram och visa det som vi vanligtvis inte behöver se.
Svar: Ellington till Otto von Münchow 12 april 2017
Och är det inte intressant, Otto, hur vårt medvetande fungerar när det sorterar ut det som verkar onödigt för tillfället? När det sker, så kasseras ändå ingen enda ”utsorterad” information, utan den lagras. När det sen kommer ett nytt eller okänt intryck, då skannar hjärnan (min hjärna) igenom det nästan oändliga lagret av sparad information för att hitta något som kan hjälpa mig att identifiera vad jag ser. Sådan identifiering, tror jag, innebär även viss gissning, vilket gör våra bilder av verkligheten till en blandning av fakta och fiktion.
Jag har anklagats för att vara en nihilist, av människor som tror att detta betyder att jag inte tror på sanningen. Men jag är allt annat än nihilist skulle jag vilja säga. Jag menar bara att alla fakta och sanningar måste prövas och utforskas om och om igen.
Svar: Otto von Münchow till Ellington, 12 april 2017
Och sanning, vad är det i slutändan? För jag tror inte på en absolut sanning. Det beror på sammanhanget och vem som ser.
Svar: Ellington till Otto von Münchow, 12 april 2017
Och då skulle jag inte ta det som en ABSOLUT sanning att allt beror på sammanhanget och vem som ser. Jag behöver tänka lite mer om det här eftersom jag inte vill säga någonting nu som inte grundas på rigorös reflektion och analys.
Men vad jag vill säga om sanningen är kanske redan sagt när jag säger ”rigorös reflektion”. För även om det är sant att allt beror på sammanhang och perspektiv, så är det ändå den grundlighet med vilken jag testar det jag ser, som avgör om jag kommer med en sanning eller bara med något relativistiskt.
Och Otto – tillbaka till början av den här tråden: vad, om något, skulle allt detta lära oss om fotografi?
Svar: Otto von Münchow till Ellington, 12 april 2017
Såvitt jag kan se, kan fotografi hjälpa oss att öppna våra ögon för världen runt omkring oss. Samtidigt är allt som vi fångar ändå inte allt vi kan uppleva, världen är oändligt mycket rikare och all denna rikedom finns där, oavsett om vi fotograferar den eller inte.
.
.