Ikväll blev det solnedgången över Istanbul. Det var dumt av mig att inte ta bilder från flygplanet. Byarna utanför stan såg ut som de ska i januari – alla vägar och hustak vita av snö. Bakom oss finns Marmarasjön och Egeiska havet. Framför oss ligger det andra, det Svarta Havet. Istanbul är den enda stad i världen som ligger mellan tre hav. Fortsätt läsa ”Turkiskt kaffe på väg till Bangkok”
Kategori: Kultur & Resor
Katja vs Sigga i öppen fight på Teckningsmuseet
Teckningsmuseet är arenan. På totalt olika vägar går de. De har ett gemensamt. Genom lätt monsterliknande fantasier lockar båda fram små hemliga förnimmelser från själens botten. Siggas skepnader figurerar i svart och grått med enstaka färgklickar som av eld eller blod. Katja framhäver sina flickfigurer i ett hav av cerise och rosa.
Så enkelt att kvista ner till Teckningsmuseet. Fortsätt läsa ”Katja vs Sigga i öppen fight på Teckningsmuseet”
Jan Öberg: Make Art not War
Varifrån får en man en sådan kreativitet? Sådan att den bara speglar skönhet, glädje, lek, balans? Med lekfull photo-paintingteknik.
Dörrklockan är bortkopplad, för, som han säger med ett leende, han vill inte att vem som helst ska komma på besök. Oss tar han emot med öppna armar. Fortsätt läsa ”Jan Öberg: Make Art not War”
Renässans hos Bäcklins i Finspång
Konstnärsparet Bäcklin bjuder in mig till sin villa i Finspång. Under mitt tredagars besök får jag rikligt tillfälle att både studera deras konst och att samtala och diskutera frågor som berör konsten och livet och – att själv begrunda vad begreppet renässans kan betyda idag. Dan Bäcklin var en gång min skolkamrat och vi umgicks mycket på den tiden. Även om vi inte helt tappat kontakten genom åren, så var det årtionden sedan vi träffades så här. Lotta Bäcklin har jag träffat en gång tidigare. Ändå känns det genast som att vi återföder en nära gemenskap. Det är väl sådana de är – stillsamt glada i närhet och goda samtal.
Vad gäller konsten berättar Dan att han tidigt hade tecknandet och målandet som ett intresse. Det har funnits kvar hela livet även om han yrkesmässigt gjorde helt andra ting. Lotta berättar att hon visserligen hade konsten omkring sig sen hon föddes. Båda föräldrarna var konstnärer, men egentligen har hon tagit fatt i sitt konstskapande på ett mer seriöst sätt först i vuxen ålder. För båda är det aktiva konstskapandet nu ett slags renässans av tidiga impulser.
Nu är makarna Bäcklin fångade av konsten. Deras ateljéer ryms i villan, och man ser tavlor överallt. Vi pratar ju inte enbart om konst. Vi har ju inte setts på mycket länge, så det är mycket som behöver avhandlas som har med livets gång att göra. Men konsten är en del av livet och det kräver ingen övertalning att komma in på detta ämne.
Jag upplever snart en spänning i makarnas olika sätt att utöva ett bildspråk.
Postmoderna versioner av det verkliga
Det är två saker ingen av oss kan undvika: döden och det postmoderna – så länge vi lever. Båda smyger sig på oss nästan utan att vi märker det – med brutal effekt. Döden vet vi om, men försöker gärna krampaktigt eller nonchalant att icke-tänka på den. Det postmoderna vet vi knappt om, men det finns överallt. Fortsätt läsa ”Postmoderna versioner av det verkliga”
Nu och då – Juldagen på Södermalm
Nu är det juldagen, den 25:e dec. Solen har nått sin högsta punkt för dagen. Den står så att man får den rakt i ögat – gör ögonen blinda, men själen börjar tro på solens värme. Jag vill dock vänta lite och gå ut precis i solnedgången. Idag vill jag betrakta hela Stockholms panorama i decembersolens mystiska skandinaviska akvarellfärg. Jag åker till Södermalm, där kan man se hela staden från höjderna.
Jag har alltid uppfattat Stockholm som ett sagolikt ställe. Fortsätt läsa ”Nu och då – Juldagen på Södermalm”
Monsterlucia på Ekeberg: magisk synliggörerska
Monsterkvinnan i mitt liv. En magisk lucia. Hon kom förbi på Ekeberg i Oslo. Hon såg mig knappt. Hon vidrörde mig som av en händelse.
Allt blev bländande just i den stunden.
Allt såg jag, som genomlyst av hennes energi. Fortsätt läsa ”Monsterlucia på Ekeberg: magisk synliggörerska”
Smaken av ett ord – jul och rövkrok
Ända sen jag var liten har jag älskat ord. Alltså smaken. Ett ord som smörgås funderade jag mycket på. Jag hade ju smakat gås en gång och den fylliga fågelsmaken hade satt sig i minnet. Jag tänkte mig en gås som var så mättad med sitt aromatiska fett att den droppade av härligt smakande oljor.
Sen har jag fått reda på att ordet antagligen härrör från den tiden (min pappas mormors barndom kanske) då man kärnade smöret hemma. Fortsätt läsa ”Smaken av ett ord – jul och rövkrok”
Madeira – se och smaka all sötma
Söta Madeira! Det är vinter här. Jag saknar dig. Det var länge sen. Det var ett år sen – nej, tre. Så fort går tiden. Jag minns. Det var oktober. På grund av strejk då, misslyckades vi att flyga tillbaks – och blev jätteglada. Då kunde jag befinna mig där och bara insupa allt utan att veta någonting om tid eller annat. Bara se och smaka all sötma! Fortsätt läsa ”Madeira – se och smaka all sötma”
Vad Sankt Petersburg kan bjuda i december
Vad kan bli bättre i mörker och kyla än en tallrik fullmatad borscht … med vitlök och lite crème fraîche, säger jag. Och en bit fett fläsk, som gör det hela ännu rikare, tillägger min väninna. Vi går genom hela centrum av staden – Sankt Petersburg. Vi passerar Dvortsovaja och Atlanterna, sen Kulturakademin där vi studerade för rätt många år sedan.
