Turkiskt kaffe på väg till Bangkok

Ikväll blev det solnedgången över Istanbul. Det var dumt av mig att inte ta bilder från flygplanet. Byarna utanför stan såg ut som de ska i januari – alla vägar och hustak vita av snö. Bakom oss finns Marmarasjön och Egeiska havet. Framför oss ligger det andra, det Svarta Havet. Istanbul är den enda stad i världen som ligger mellan tre hav.

Det går nog att beskriva denna surrealistiska bilden i ord. Staden närmar sig som i en fantasifilm i solens sista strålar. Där borta syns liksom en kedja av öar som antingen hänger i himlen eller flyter i havet. Mellan dem höjer sig skyskrapor. De står som på vakt över det gigantiska området,som är tätt med hus av olika storlek och höjd. Snart syns där vid horisonten bron mellan Asien och Europa, som förenar två kontinenter. När man kör över den kan man inte se hur magnifikt det hela är – med vattnet och snön. En del är naturen, den andra är de mäktiga kulturminnena och den historiska bakgrunden i området. Solen smälter ner i havet. Moskékupolerna blekt rosa i solens ljus. Det blev mörkt.

Då ska vi ut på flygplatsen och se vad Turkiet kan bjuda oss under två timmars paus. Där kan man njuta av turkisk mat, min absoluta favorit. Där möter oss Turkiska Delikatesser och såklart kaffe.

Lookup, Turkish Delight passar till turkiskt kaffe
Lokum, eller Turkish Delight
Jezve - kaffekokare för turkiskt kaffe
Turkiska kaffekokare – jezve

 

Två saker väljer jag som present till mina vänner som jag ska besöka senare i Thailand! Två sådana jezves ska följa med mig. Jag  tänker laga turkiskt kaffe och bjuda på sötsakerna jag köpte. Just dessa passar ju utmärkt till turkiskt kaffe, vilket jag är mycket duktig på att laga, påstår mina vänner som en gång lärde mig receptet.

 Jag gör turkiskt kaffe så här:
  1. Man väljer en bra jezve. Botten måste vara tjock och den ska vara tung. Detta är en förutsättning! Annars blir det inte riktigt turkiskt kaffe -:))

2. Välj två sorters kaffebönor. Jag brukar blanda arabica och robusta – en som är stark och en som är mild och balanserar den starkare och ger en mer långvarig arom till drycken.

3. Blanda samman en portion kaffebönor och mal dem. Jag väljer alltid att mala för hand istället för elektrisk kvarn. Det är ju en process med mystik. Kaffet doftar och jag njuter av aromerna så länge jag mal! Jag tar god tid på mig så kaffepulvret blir riktigt finmalet.

4. Lägg kaffepulvret i jezven (mängden beror på jezvens storlek. I genomsnitt brukar det vara 2 – 3 teskedar per liten kopp).

5. Häll kallt vatten i jezven

6. Sätt jezven på en lagom varm platta på spisen. I vissa delar av Turkiet och i medelasiatiska länder sätter man jezven på het sand och rör den fram och tillbaka över sanden.

7. Värm upp men låt inte kaffet koka!

8. Lägg i ett par kardemummakärnor i kaffet. Då blir det lite arabiskt i smaken.

9. Jag brukar lägga till ett par knoppar av torkad kryddnejlika. Då blir det vinterkaffe.

10. Allt som jag gör är nog avvikande, för jag följer inga recept ordentligt utan hittar på och improviserar på vägen ☺

Nu är det dags att flyga. Flickan med sött kaffefärgat ansikte ser fram emot resan. Det gör jag med!

Hälsningar Arletta

Samma härliga färg som turkiskt kaffe

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox:

%d bloggare gillar detta: